Okej, översatt till policyspråk blir det där fortfarande att det är förvånande att ingen part i leveranskedjan har något intresse av att ta tag i problemet.

Jag läste precis en väldigt bra långnovell av Marcellus Emants (Ontwaakt, 1896) som handlar om en kvinna som är orolig för att hennes man ska ta hennes barn ifrån henne. Han förklarar för henne att lagen tillåter honom att göra det och att hon inte har några rättigheter alls. Eftersom hennes man och hans kamrater jobbar på statsdepartementet och som jurister är det också helt uppenbart att ingen av dem har något intresse av att förändra lagstiftningen och ge henne bättre rättigheter (till skilsmässa, vårdnad, osv). Hon är i princip rättslös och man kan tänka sig en logik vari vilken omständigheten hon är rättslös är förklarlig, men hon blir ändå - och jag tror att de flesta som läser långnovellen idag skulle bli - väldigt upprörd(a) över att det är fel och onormalt och därför också i sin orättvisa förvånande.