Per, i och med att det är USA som tycks sätta sig på tvären mot dessa undantag, och DMCA samtidigt är ett amerikanskt påfund, så ser jag ingen större risk att undantagen legitimerar DMCA. Vad som legitimeras hänger helt enkelt på vad USA gör, inte på vad internationella organisationer kräver att USA skall göra.
I Sverige handlar undantagen för personer med funktionshinder om rätten att framställa exemplar av offentliggjorda verk (17 §), alltså i princip samma typ av undantag som gäller för privat bruk (med den skillnaden att upphovsmannen har rätt till ersättning för exemplar som den funktionshindrade får behålla). Enligt 52 f § är den som har rätt att ta del av ett verk enligt bland annat 17 § oförhindrad att kringgå ett eventuellt kopieringsskydd, så om detta undantag skulle bidra till att legitimera DRM i Sverige, då är det redan grundligt legitimerat. Vad WIPO säger nu gör i Sverige varken från eller till i detta avseende.
Då tycker jag att man som rättshaverist bör ägna mer uppmärksamhet åt 52 e §, som synbarligen kriminaliserar också tillhandhållandet av hjälpmedel för sådant kringgående av kopieringsskydd som upphovsmannen själv har medgivit. Denna paragraf tar inte hänsyn till vad någon upphovsman tycker; tillhandahållandet av en viss typ av tekniska hjälpmedel är ett brott utan offer, som allmän åklagare kan åtala för.
Om jag anonymt skriver ett krypteringsprogram för att skydda digitala verk mot olovlig kopiering, krypterar krypteringsprogrammet och sprider dekrypteringsnyckeln via Pirate Bay så att vem som helst kan få tag i en kopia av krypteringsprogrammet, åker jag fast för brott mot 52 e § då?
I praktiken tror jag att undantagen på sikt underminerar användningen av DRM, för ju fler undantag det finns, desto oftare finns det legitim anledning att kringgå DRM, och då blir det svårt att hävda att blotta befattningen med ett hjälpmedel för att kringgå DRM är så allvarligt att det motiverar fängelse eller ens böter. Frågan måste ju snarare bli vad man i praktiken har använt hjälpmedlet till.
Om det var förbjudet för andra än funktionshindrade att använda rullstolar, skulle man då samtidigt kunna bestraffa människor för medhjälp till import av delar till rullstolar?
Kanske. Byt ut "rullstolar" mot "narkotika" i ovanstående och hör hur det låter. Ringa rullstolsbrott? :)
Per, i och med att det är USA som tycks sätta sig på tvären mot dessa undantag, och DMCA samtidigt är ett amerikanskt påfund, så ser jag ingen större risk att undantagen legitimerar DMCA. Vad som legitimeras hänger helt enkelt på vad USA gör, inte på vad internationella organisationer kräver att USA skall göra.
I Sverige handlar undantagen för personer med funktionshinder om rätten att framställa exemplar av offentliggjorda verk (17 §), alltså i princip samma typ av undantag som gäller för privat bruk (med den skillnaden att upphovsmannen har rätt till ersättning för exemplar som den funktionshindrade får behålla). Enligt 52 f § är den som har rätt att ta del av ett verk enligt bland annat 17 § oförhindrad att kringgå ett eventuellt kopieringsskydd, så om detta undantag skulle bidra till att legitimera DRM i Sverige, då är det redan grundligt legitimerat. Vad WIPO säger nu gör i Sverige varken från eller till i detta avseende.
Då tycker jag att man som rättshaverist bör ägna mer uppmärksamhet åt 52 e §, som synbarligen kriminaliserar också tillhandhållandet av hjälpmedel för sådant kringgående av kopieringsskydd som upphovsmannen själv har medgivit. Denna paragraf tar inte hänsyn till vad någon upphovsman tycker; tillhandahållandet av en viss typ av tekniska hjälpmedel är ett brott utan offer, som allmän åklagare kan åtala för.
Om jag anonymt skriver ett krypteringsprogram för att skydda digitala verk mot olovlig kopiering, krypterar krypteringsprogrammet och sprider dekrypteringsnyckeln via Pirate Bay så att vem som helst kan få tag i en kopia av krypteringsprogrammet, åker jag fast för brott mot 52 e § då?
I praktiken tror jag att undantagen på sikt underminerar användningen av DRM, för ju fler undantag det finns, desto oftare finns det legitim anledning att kringgå DRM, och då blir det svårt att hävda att blotta befattningen med ett hjälpmedel för att kringgå DRM är så allvarligt att det motiverar fängelse eller ens böter. Frågan måste ju snarare bli vad man i praktiken har använt hjälpmedlet till.
Om det var förbjudet för andra än funktionshindrade att använda rullstolar, skulle man då samtidigt kunna bestraffa människor för medhjälp till import av delar till rullstolar?
Kanske. Byt ut "rullstolar" mot "narkotika" i ovanstående och hör hur det låter. Ringa rullstolsbrott? :)