Ingen har såvitt jag vet hävdat att indexeringen skulle kränka artikelförfattarnas ideella rättigheter, utan det är helt klart de ekonomiska rättigheterna saken handlar om, och dessa har upphovsmännen överlåtit till tidningarna. Därför spelar det inte så stor roll huruvida man ser det hela ur amerikanskt eller europeiskt perspektiv.
Dessutom tillkommer ensamrätten till det urval av nyheter som varje tidning skaffar sig. I den mån urvalet görs av en fysisk person (eller ett fåtal personer i samarbete) såsom tidningens chefredaktör, så uppstår ett samlingsverk med genuint upphovsrättsligt skydd till långt efter redaktörens död, men i övrigt skyddas urvalet främst som en katalog med en skyddstid på 15 år efter tillkomsten (enligt 49 § upphovsrättslagen). I internationella sammanhang brukar man benämna detta database rights, eftersom detta är sent påkommet i andra länder, men i Sverige fanns alltså katalogskydd redan på 1960-talet. Det är en närstående rättighet, till vilken inte behöver höra någon fysisk person som upphovsman, och därmed föreligger inte heller några ideella rättigheter till katalogen.
Invändningarna mot Google har vad jag förstår sin grund i att Google helt enkelt aggregerar alla tidningars nyhetsurval till ett nytt och mer omfattande sådant. Eftersom databasskyddet är förhållandevis nytt och oprövat i många länder, så antar jag att det inte finns så mycket rättspraxis att luta sig mot när det gäller att avgöra vad som är en självständig databas respektive en utökning av en befintlig sådan, och därför kräver man ytterligare lagreglering i stället för att kasta sig in i osäkra rättstvister. Kanske kan vi hitta ett svar i svensk rättspraxis rörande "katalogplagiat", men det skulle knappast ha någon betydelse på den internationella arenan.
Om jag sammanställer en sorterad lista över högerbloggar, och du gör en motsvarande över vänsterbloggar, så erhåller vi katalogskydd (i Sverige) för våra respektive alster. Om sedan Google kopierar båda listorna och sorterar ihop posterna till en lista över politiska bloggar i allmänhet (både vänster och höger), då tycker jag att det ganska tydligt inkräktar på katalogskyddet (att vi båda säkert inte skulle ha något att invända mot kopieringen lämnar jag därhän). Spelar det någon roll (rättsligt sett) huruvida listorna återges på papper eller i elektronisk form?
Utvidga sedan detta till en förteckning över politiska bloggar i hela världen, där tusentals personer i olika länder likt du och jag ofrivilligt har lämnat våra bidrag, så har vi en situation liknande den tidningarna befinner sig i med Google.
Personligen anser jag att de närstående rättigheterna är grovt överskattade ur kulturell synvinkel, och att de borde lyftas ur upphovsrättslagen eller rentav avskaffas helt. I den mån det finns ett behov av på automatisk väg framställda databaser, ljudupptagningar och videofilmer, så kommer människor att betala (eller vada i reklam) för att få tillgång till dem, oavsett hur det rättsliga skyddet för dem ser ut. Och om ingen vill betala, så finns det ingen poäng med att försöka sälja det.
Ingen har såvitt jag vet hävdat att indexeringen skulle kränka artikelförfattarnas ideella rättigheter, utan det är helt klart de ekonomiska rättigheterna saken handlar om, och dessa har upphovsmännen överlåtit till tidningarna. Därför spelar det inte så stor roll huruvida man ser det hela ur amerikanskt eller europeiskt perspektiv.
Dessutom tillkommer ensamrätten till det urval av nyheter som varje tidning skaffar sig. I den mån urvalet görs av en fysisk person (eller ett fåtal personer i samarbete) såsom tidningens chefredaktör, så uppstår ett samlingsverk med genuint upphovsrättsligt skydd till långt efter redaktörens död, men i övrigt skyddas urvalet främst som en katalog med en skyddstid på 15 år efter tillkomsten (enligt 49 § upphovsrättslagen). I internationella sammanhang brukar man benämna detta database rights, eftersom detta är sent påkommet i andra länder, men i Sverige fanns alltså katalogskydd redan på 1960-talet. Det är en närstående rättighet, till vilken inte behöver höra någon fysisk person som upphovsman, och därmed föreligger inte heller några ideella rättigheter till katalogen.
Invändningarna mot Google har vad jag förstår sin grund i att Google helt enkelt aggregerar alla tidningars nyhetsurval till ett nytt och mer omfattande sådant. Eftersom databasskyddet är förhållandevis nytt och oprövat i många länder, så antar jag att det inte finns så mycket rättspraxis att luta sig mot när det gäller att avgöra vad som är en självständig databas respektive en utökning av en befintlig sådan, och därför kräver man ytterligare lagreglering i stället för att kasta sig in i osäkra rättstvister. Kanske kan vi hitta ett svar i svensk rättspraxis rörande "katalogplagiat", men det skulle knappast ha någon betydelse på den internationella arenan.
Om jag sammanställer en sorterad lista över högerbloggar, och du gör en motsvarande över vänsterbloggar, så erhåller vi katalogskydd (i Sverige) för våra respektive alster. Om sedan Google kopierar båda listorna och sorterar ihop posterna till en lista över politiska bloggar i allmänhet (både vänster och höger), då tycker jag att det ganska tydligt inkräktar på katalogskyddet (att vi båda säkert inte skulle ha något att invända mot kopieringen lämnar jag därhän). Spelar det någon roll (rättsligt sett) huruvida listorna återges på papper eller i elektronisk form?
Utvidga sedan detta till en förteckning över politiska bloggar i hela världen, där tusentals personer i olika länder likt du och jag ofrivilligt har lämnat våra bidrag, så har vi en situation liknande den tidningarna befinner sig i med Google.
Personligen anser jag att de närstående rättigheterna är grovt överskattade ur kulturell synvinkel, och att de borde lyftas ur upphovsrättslagen eller rentav avskaffas helt. I den mån det finns ett behov av på automatisk väg framställda databaser, ljudupptagningar och videofilmer, så kommer människor att betala (eller vada i reklam) för att få tillgång till dem, oavsett hur det rättsliga skyddet för dem ser ut. Och om ingen vill betala, så finns det ingen poäng med att försöka sälja det.