Nu menar inte jag att unionen av två eller flera kataloger skulle vara detsamma som katalogerna var för sig, utan att unionen av dem är ett derivat av delkatalogerna, som vi får antas ha lagt ned både tid och pengar på att skapa (lagarna är alltså skrivna för en ekonomi där bearbetning av information antas förbruka fysiska resurser).
Om vi två då var för sig har hoppats att med förtjänst kunna sälja exemplar av eller åtkomst till katalogerna "vänsterbloggar" respektive "högerbloggar", men Google tillhandahåller en sammanställning av de båda som därefter gör våra bidrag överflödiga (eftersom människor vill kunna söka efter bloggar utan att nödvändigtvis veta i vilken delkatalog de finns), då får vi se oss snuvade på den förtjänsten. En del av incentivet att skapa delkatalogerna antas därmed ha försvunnit.
Vad menar du med att Europakommissionen "valde att låta bli att ändra"? Förutsåg man den här tillämpningen av databasrätten (om det nu är den som tillämpas; jag har inte följt tidningarnas krav gentemot Google så noga)?
Jag har inte heller studerat vad som skrivs om databasdirektivet, men såvitt jag kan bedöma föranledde det ganska små ändringar i den svenska upphovsrättslagen, tack vare att katalogskyddet redan var etablerat hos oss. Likväl är ändringarna knappast prövade i domstol, och en diskutabel sak är att databaser gavs samma skydd mot kopiering för enskilt bruk (numera privat bruk) som förut bara byggnadsverk och datorprogram hade, alltså att man inte får kopiera dem alls (ens till familjemedlemmar). Det är ett ganska drastiskt förbud, om man betänker att i princip varenda tabell i elektroniskt format (exempelvis en webbsida med statistiska uppgifter om Sveriges kommuner) är en "databas" i lagens mening.
Jag minns att någon brännvinsadvokat i fackpressen (jag tror det var Datormagazin) hävdade att även privat kopiering av musik-CD förbjöds med denna ändring, eftersom en musik-CD normalt innehåller flera olika musikstycken i digitalt format, och skivan därmed skulle anses innehålla en "databas" eller en digital sammanställning av musik. Jag tror dock inte att denna lagtolkning har vunnit gehör hos vare sig lagstiftare eller domstolar, om den ens någonsin har prövats.
Vad gäller robots.txt hävdar jag att Google har åsidosatt dess ursprungliga syfte (att undvika att robotar ockuperar innehållsrika servrar på bekostnad av vanliga användare) och lagt till regler relaterade till sekretess och upphovsrätt. Att tidningsföretagen inte nöjer sig med denna möjlighet förstår jag, eftersom reglerna är dikterade av Google och därmed också frivilliga. Jag kan konstruera en sökrobot som följer helt andra regler, låt oss säga en magisk sifferkod i filen robotar.txt (som ingen använder idag) och hänvisa tidningarna till det alternativet om de vill undvika att bli indexerade av mig. Att enbart förbjuda Google att indexera löser ingenting på längre sikt; då dyker det bara upp nya aktörer under nya namn.
Nu menar inte jag att unionen av två eller flera kataloger skulle vara detsamma som katalogerna var för sig, utan att unionen av dem är ett derivat av delkatalogerna, som vi får antas ha lagt ned både tid och pengar på att skapa (lagarna är alltså skrivna för en ekonomi där bearbetning av information antas förbruka fysiska resurser).
Om vi två då var för sig har hoppats att med förtjänst kunna sälja exemplar av eller åtkomst till katalogerna "vänsterbloggar" respektive "högerbloggar", men Google tillhandahåller en sammanställning av de båda som därefter gör våra bidrag överflödiga (eftersom människor vill kunna söka efter bloggar utan att nödvändigtvis veta i vilken delkatalog de finns), då får vi se oss snuvade på den förtjänsten. En del av incentivet att skapa delkatalogerna antas därmed ha försvunnit.
Vad menar du med att Europakommissionen "valde att låta bli att ändra"? Förutsåg man den här tillämpningen av databasrätten (om det nu är den som tillämpas; jag har inte följt tidningarnas krav gentemot Google så noga)?
Jag har inte heller studerat vad som skrivs om databasdirektivet, men såvitt jag kan bedöma föranledde det ganska små ändringar i den svenska upphovsrättslagen, tack vare att katalogskyddet redan var etablerat hos oss. Likväl är ändringarna knappast prövade i domstol, och en diskutabel sak är att databaser gavs samma skydd mot kopiering för enskilt bruk (numera privat bruk) som förut bara byggnadsverk och datorprogram hade, alltså att man inte får kopiera dem alls (ens till familjemedlemmar). Det är ett ganska drastiskt förbud, om man betänker att i princip varenda tabell i elektroniskt format (exempelvis en webbsida med statistiska uppgifter om Sveriges kommuner) är en "databas" i lagens mening.
Jag minns att någon brännvinsadvokat i fackpressen (jag tror det var Datormagazin) hävdade att även privat kopiering av musik-CD förbjöds med denna ändring, eftersom en musik-CD normalt innehåller flera olika musikstycken i digitalt format, och skivan därmed skulle anses innehålla en "databas" eller en digital sammanställning av musik. Jag tror dock inte att denna lagtolkning har vunnit gehör hos vare sig lagstiftare eller domstolar, om den ens någonsin har prövats.
Vad gäller robots.txt hävdar jag att Google har åsidosatt dess ursprungliga syfte (att undvika att robotar ockuperar innehållsrika servrar på bekostnad av vanliga användare) och lagt till regler relaterade till sekretess och upphovsrätt. Att tidningsföretagen inte nöjer sig med denna möjlighet förstår jag, eftersom reglerna är dikterade av Google och därmed också frivilliga. Jag kan konstruera en sökrobot som följer helt andra regler, låt oss säga en magisk sifferkod i filen robotar.txt (som ingen använder idag) och hänvisa tidningarna till det alternativet om de vill undvika att bli indexerade av mig. Att enbart förbjuda Google att indexera löser ingenting på längre sikt; då dyker det bara upp nya aktörer under nya namn.