Till Sammy:
Eh, det är *självklart* att man letar efter hål i en argumentation. Ty hittar man tillräckligt stora hål betyder det att argumentationen är ogiltig, och att tesen som den avser att stödja sålunda måste överges. Din tes tycks vara något i stil med att "EU är inte ett fredsprojekt". Du kanske bör överge den, eller komma med något argument utan hål som kan stödja den?
Det finns säkert dem som hävdar det du säger. Det finns 6 miljarder människor och folk som hävdar allt möjligt. Men "handelskrig" är en term många drar till med alldeles för lättvindigt. Man kan lika gärna beskriva det som att USA och EU har ibland litet smågruff kring handelsvillkor. Man mixtrar litet med tariffer, gör storstilade uttalanden, men efter ett tag sätter man sig vid ett bord och hittar på något, och så lugnar det ned sig.
Grejen är att handel är i grunden positivt, och ingen har något att vinna på litet smågruff som kan dyka upp ibland eller ens större "handelskrig" (som dock inte är särskilt sannolika, bl a för att alla förlorar på det, som jag sade). Handel är nämligen märkligt assymmetriskt på så vis att den som har friast handelsvillkor och lägst tullar, är den som alltid vinner på det, oavsett allt annat.
"Handelskrig" är liksom inte ens intellektuellt meningsfullt som begrepp.
"Handelskrig" är en *inrikespolitisk* företeelse. Man tar till slikt för att imponera på en hemmaopinion (möjligen just inför ett val för att vinna röster). Ofta är det fackföreningar som kräver "åtgärder" för att "rädda" jobb. Ponera att amerikanska bilarbetarfacket säger "Japanerna säljer för mycket bilar och vi kan inte konkurrera. Vi måste höja tullarna mot japanska bilar!" och kongressen går på det (för att vinna röster, no doubt - inrikespolitik, som sagt). Det som händer då blir följande:
1) Amerikansk bilindustri fortsätter att vara dyr och ineffektiv. Den får konstgjord andning, till nackdel för annan produktion som USA kunde utföra mycket bättre. Därmed tappar USA exportinkomster (för den nya konkurrenskraftiga industri amerikanerna kunde få istället, missgynnas ju).
2) Amerikanska allmänheten får dyrare bilar. Mannen på gatan blir därmed fattigare; han måste lägga ut mer pengar än annars.
Och observera, detta händer oavsett vad Japan gör. USA förlorar i exemplet på grund av sina egna handlingar, oberoende av omvärlden.
Jag anmärker på din användning av "maktkoncentration" för att du använder termen fel. För det måste vara felanvändning att påstå att slikt gäller för EU men helt ignorera en många gånger värre maktkoncentration i den lokala svenska politiska apparaten!
Med "demokrati" menar jag bara att ordet faktiskt betyder "folkstyre", men att dagens politiska system har extremt begränsade inslag av att det är folket som styr. Det är en politokrati. Det är politiker som styr. Politikerna söker blott med långa mellanrum litet vagt stöd i val, men styr sedan efter eget skön.
Jag menar att den typen av politiskt system skall ha sina begränsningar! Det är rimligt att istället öka möjligheten för folk till personligt självbestämmande, hur mycket det än går emot nuvarande politiska begreppsapparat om vad som är "demokrati". Det är fullt rimligt att människor får bestämma mer över sig själva, och att politiker får bestämma mindre över medborgaren. (Och det exakta antalet beslutsfattare har ganska liten bäring på detta. Frågan rör inte "folks representation i maktapparaten", utan att själva maktapparaten skall ha mindre att säga till om!)
Svenska grundlagar har inte alls avskaffats.
Jag har inte gjort några anti-folkstyre-uttalanden. Tvärtom argumenterar jag kraftigt för att det är folket som skall få styra över sig själv.
Du ser tydligen inga som helst problem med att vi har en genombyråkratiserad, ineffektiv och moraliskt klandervärd politikrati. Jag tror att kontentan i din kritik mot EU (som går ut på att EU som bestämmer litet skall inte få bestämma ens detta lilla, medan svensk politokrati som bestämmer jättemycket skall få fortsätta) är en rädsla för att den svenska politokratin skall naggas i kanten och tappa makt.
Och bl a därför är det bra med litet mer EU!
--Ahrvid
Ps. And incidently, Internet och ny informationsteknik är *annat* som förhoppningsvis kan nagga politokratin i kanten. Därför är det så viktigt att försvara friheten på nätet.
Till Sammy:
Eh, det är *självklart* att man letar efter hål i en argumentation. Ty hittar man tillräckligt stora hål betyder det att argumentationen är ogiltig, och att tesen som den avser att stödja sålunda måste överges. Din tes tycks vara något i stil med att "EU är inte ett fredsprojekt". Du kanske bör överge den, eller komma med något argument utan hål som kan stödja den?
Det finns säkert dem som hävdar det du säger. Det finns 6 miljarder människor och folk som hävdar allt möjligt. Men "handelskrig" är en term många drar till med alldeles för lättvindigt. Man kan lika gärna beskriva det som att USA och EU har ibland litet smågruff kring handelsvillkor. Man mixtrar litet med tariffer, gör storstilade uttalanden, men efter ett tag sätter man sig vid ett bord och hittar på något, och så lugnar det ned sig.
Grejen är att handel är i grunden positivt, och ingen har något att vinna på litet smågruff som kan dyka upp ibland eller ens större "handelskrig" (som dock inte är särskilt sannolika, bl a för att alla förlorar på det, som jag sade). Handel är nämligen märkligt assymmetriskt på så vis att den som har friast handelsvillkor och lägst tullar, är den som alltid vinner på det, oavsett allt annat.
"Handelskrig" är liksom inte ens intellektuellt meningsfullt som begrepp.
"Handelskrig" är en *inrikespolitisk* företeelse. Man tar till slikt för att imponera på en hemmaopinion (möjligen just inför ett val för att vinna röster). Ofta är det fackföreningar som kräver "åtgärder" för att "rädda" jobb. Ponera att amerikanska bilarbetarfacket säger "Japanerna säljer för mycket bilar och vi kan inte konkurrera. Vi måste höja tullarna mot japanska bilar!" och kongressen går på det (för att vinna röster, no doubt - inrikespolitik, som sagt). Det som händer då blir följande:
1) Amerikansk bilindustri fortsätter att vara dyr och ineffektiv. Den får konstgjord andning, till nackdel för annan produktion som USA kunde utföra mycket bättre. Därmed tappar USA exportinkomster (för den nya konkurrenskraftiga industri amerikanerna kunde få istället, missgynnas ju).
2) Amerikanska allmänheten får dyrare bilar. Mannen på gatan blir därmed fattigare; han måste lägga ut mer pengar än annars.
Och observera, detta händer oavsett vad Japan gör. USA förlorar i exemplet på grund av sina egna handlingar, oberoende av omvärlden.
Jag anmärker på din användning av "maktkoncentration" för att du använder termen fel. För det måste vara felanvändning att påstå att slikt gäller för EU men helt ignorera en många gånger värre maktkoncentration i den lokala svenska politiska apparaten!
Med "demokrati" menar jag bara att ordet faktiskt betyder "folkstyre", men att dagens politiska system har extremt begränsade inslag av att det är folket som styr. Det är en politokrati. Det är politiker som styr. Politikerna söker blott med långa mellanrum litet vagt stöd i val, men styr sedan efter eget skön.
Jag menar att den typen av politiskt system skall ha sina begränsningar! Det är rimligt att istället öka möjligheten för folk till personligt självbestämmande, hur mycket det än går emot nuvarande politiska begreppsapparat om vad som är "demokrati". Det är fullt rimligt att människor får bestämma mer över sig själva, och att politiker får bestämma mindre över medborgaren. (Och det exakta antalet beslutsfattare har ganska liten bäring på detta. Frågan rör inte "folks representation i maktapparaten", utan att själva maktapparaten skall ha mindre att säga till om!)
Svenska grundlagar har inte alls avskaffats.
Jag har inte gjort några anti-folkstyre-uttalanden. Tvärtom argumenterar jag kraftigt för att det är folket som skall få styra över sig själv.
Du ser tydligen inga som helst problem med att vi har en genombyråkratiserad, ineffektiv och moraliskt klandervärd politikrati. Jag tror att kontentan i din kritik mot EU (som går ut på att EU som bestämmer litet skall inte få bestämma ens detta lilla, medan svensk politokrati som bestämmer jättemycket skall få fortsätta) är en rädsla för att den svenska politokratin skall naggas i kanten och tappa makt.
Och bl a därför är det bra med litet mer EU!
--Ahrvid
Ps. And incidently, Internet och ny informationsteknik är *annat* som förhoppningsvis kan nagga politokratin i kanten. Därför är det så viktigt att försvara friheten på nätet.