Search form

Konsumenträttigheter och anställdas rättigheter till integritet

Det här borde egentligen bli två separata inlägg, men jag ska se om jag kan lite kortfattat ge ett perspektiv över två integritetsfrågor som Piratpartiet hittills har missat i sin offentliga retorik.

För det första är konsumenters situation idag utsatt gentemot näringsidkare. Det kan handla om allt ifrån att man blir övervakad av en kamera när man går in i en butik, till vilka data som sparas om konsumenten när den köper någonting. Den tidigare situationen är reglerad: butiker måste tydligt tala om när vi är övervakade (detsamma gäller olyckligtvis inte alltid för övervakning i det offentliga rummet, men det hör inte till den här diskussionen). Den senare situationen omgärdas också av ett gediget regelverk, men vi utsätts ändå för övervakningen.

Europaunionen har en dataskyddsombudsman vars enda uppgift är att se över hur reglerna om skydd för konsumenters integritet efterlevs. Bland andra Google har fått kritik för att de sparar allt för information om sina användare mycket längre än vad EU-direktiven tillåter. I stort finns det alltså ett fungerande regelverk kring konsumenträttigheter och integritet. Men tekniken ligger alltid ett steg före.

Jag har skrivit lite om RFID-chip och de nya rekommendationer om reglering som kom från Europakommissionen i våras (19 maj). Men jag tror att det är ett område som skulle gynnas av lite tydligare paneuropeisk lagstiftning. Dels har EU tidigare visat sig mer benägna att skydda konsumenter än många av medlemsländerna, dels är det enklare för både konsumenter och företag att veta vad de ska förvänta sig för regler i varje medlemsland. Jag hoppas att det är något vi kommer kunna diskutera nästa mandatperiod.

Anställdas rättigheter är lite mer bekymmersamma. Här saknas helt ett gemensamt europeiskt regelverk, och det leder inte alltid till något gott. Får kameror i butiker användas för att kontrollera att anställda inte pratar med varandra under arbetstid? I Sverige är det förmodligen inte så, men i en fransk matbutik?

Hur pass enkelt ska det få vara att ta reda på vad arbetstagare kommunicerar om under arbetstid? Om det ska vara mycket enkelt, finns det då inte en risk att till exempel fackligt aktiva råkar illa ut eller till och med sparkas om de råkar yppa något om sitt fackliga engagemang på ett företags intranät? I Sverige är det en omöjlighet eftersom vi har klart reglerad rätt att vara fackligt aktiva, men hur är det i Italien? Utan en gemensam lagstiftning för hur pass väl arbetstagare ska vara skyddade mot integritetsintrång och arbetsgivares godtyckliga negativism mot arbetstagarnas fackliga engagemang är det svårt att se någon större trovärdighet i EU:s ambitiösa mål om rörlighet för personer på den europeiska arbetsmarknaden.

Nu kan man tycka att det är inte är en fråga som behöver avgöras på EU-nivå. Kanske bör arbetsrätten även fortsättningsvis vara nationell. Men har vi inte de facto redan förflyttat arbetsrätten till EU-nivå via Rüffert- och Laval-domarna? Så vitt jag kan förstå har vi det i alla fall till viss mån. Och det gör att diskussionen blir aktuell att ta också på EU-nivå. Det hoppas jag vi får tillfälle att göra under nästa mandatperiod.

Vi spenderar nästan hela vår vakna tid som arbetstagare och konsumenter. Därför hoppas jag att Piratpartiet under nästa principprogramsrevidering kommer att inkludera tydliga formuleringar som skyddar integriteten inte bara gentemot staten, utan också gentemot aktörer som vi egentligen interagerar med mycket mer.

I en perfekt värld skulle jag också snart försöka pula ihop något som handlar om svar på tal från piratpolitiskt perspektiv i andra frågor än de jag redan nämnt. Informationspolitiken måste genomsyra varje beslut. Det är där Piratpartiets styrka kommer ligga. Vi kommer att eftersträva en god kunskapshantering inom varje politiskt område.

11 comments

Du fortsätter att imponera på mig.

Jag vet dock inget om Rüffert- och Laval-domarna. Men, google är din vän som man brukar säga.

http://arbetsratt.juridicum.su.se/euarb/08-1/01.asp

Sidan länkar till mer information om både Rüffert- och Laval-domen. Länken jag försökte återposta här var dock flera gånger längre än min kommentar...

Det är lite oroväckande hur du så handvändigt tycker att medborgerliga rättigheter ska utvidgas till konsument- och arbetsrättigheter.

Jag skulle önska att du inte drev den här utvidgningen i pp. Anledningen är att jag tror vi kan se en splittring i pp mellan de som är frihetliga och de som är regleringsvilliga.

Pp växte fram som ett försvar för medborgarnas rättigheter på internet, styrkan kommer från den breda uppslutningen politiskt. Men om vi nu försöker blanda in arbetsrätt (socialism) och konsumenträtt (korporativism) så kommer vi se hur leden tunnas ut och följdaktligen försvaret för medborgarrättigheter försvagas.

Socialdemokraterna har väldigt länge i sverige haft en korporativistisk inriktning och vänstern och socialdemokraterna har drivit arbetsrätt, så jag tror att det redan finns ett hem för att driva dessa frågor i politiken när väl pp lyckats etablera de medborgerliga rättigheter. Just nu bör vi dock inrikta oss på det mest grundläggande.

Bra inlägg! Integritetsfrågan är givetvis viktig även - eller i synnerhet med tanke på det automatiska godtycket som är inbyggd i profitinriktad verksamhet - i arbetslivet.

http://www.pathintelligence.com/

"Path Intelligence provides FootPathâ„¢, the only automated measurement technology that can continuously monitor the path that your shoppers or passengers take"

"The units measure signals from the consumers' mobile phones using unique technology that can locate a consumer's position to within 1-2m."

T.ex. stockholms kommun har godkänt systemet eftersom det inte aaaaaaaaaaalls är elakt och det finns numera i ditt närmaste köpcentrum. Har du sett skyltarna?

"butiker måste tydligt tala om när vi är övervakade" - bah!

"I kommentarer till artikeln på The Times webbplats frågar sig många läsare hur systemet kommer åt Imei-koden utan att avlyssna samtliga mobilnät som finns i byggnaden. Andra påpekar att det är tekniskt enkelt att kombinera dataflödet från positioneringssystemet med kassasystemen när kunder betalar med kort. Det skulle ge namn, adress och konto-nummer på besökare. Åter andra påminner om att data som en gång samlats in för ett syfte av en organisation ofta säljs till andra som har andra syften." - http://techworld.idg.se/2.2524/1.162598

@Bekymrad väljare: Jag förstår dina invändningar, men tycker samtidigt det känns konstigt att medborgare bara ska ha rättigheter gentemot staten och inte gentemot producenter, distributörer och arbetsgivare.

Jämför gärna med fildelningskonflikten, som i mångt om mycket handlar om våra rättigheter som konsumenter.

@Waldemar: Hej! Tack för senast :))

Jag är medveten om att det redan finns en debatt i näringslivet och annorstädes om hur RFID-chips kan utnyttjas utan att bli integritetskränkande. Det är väl också lite det som Europakommissionens riktlinjer handlar om att mana fram. En sak man skulle kunna kritisera angående framtagandet av de gemensamma europeiska riktlinjerna skulle kanske vara att konsumentorganisationer inte i riktlinjerna ges tillräckligt stor plats i jämförelse med industrin. Jag tror att integritetsfrågan är någonting som måste beaktas av alla inblandade aktörer.

@Teirdez: Det är tydligt att du tycker det är naturligt att rätterna ska gälla oss när vi antar andra roller än medborgare, men det är ju inte den enda uppfattningen.

Eftersom vi alltid har fullständig makt gentemot marknadsaktörer i vårt val att interagera med dem så kan man se att lagstadgade rättigheter är överflödiga som maktinstrument. T.ex. Om ett företag vill övervaka dig när du arbetar så finns alltid möjligheten att avstå från att ta anställning där.

Staten har tillskillnad från enstaka marknadsaktörer fullständig makt över oss, en makt som sträcker sig ut till att göra våld mot oss om vi inte följer det som staten säger. Vi kan heller inte med lika stor enkelhet avstå från att vara medborgare i ett samhälle. Kort sagt är medborgarrättigheter nödvändiga i lag på ett sätt som konsumenträttigheter inte är.

Att fildelningskonflikten skulle vara en konsumentfråga är kanske ett framväxande perspektiv, men jag skulle säga att konflikten främst handlar om ngt annat än "rätten till kultur".

Fildelning har varit ett växande fenomen på internet oberoende av lagstiftining. Det enda som kanske kan stoppa fildelning är ju att övervaka internetanvändarnas privata kommunikation, ngt som är ett extremt övergrepp på våra rättigheter. Egentligen behöver man inte förorda fildelningens legalisering, så länge vi är skyddade från övervakning så kommer den finnas kvar.

Detta ser vi indirekt i hur den ursprungliga piratrörelsen i sverige (piratbyrån) valde att se fildelningskonflikten, upphovsrätten skulle bara ignoreras på internet och därmed förpassas till en legal gråzon. Ett tydligt exempel är dödförklandet av debatten och en efterföljande inriktning på att bevara internet.

Min poäng med de här två kommentarerna är att belysa existensen av andra synsätt på rättigheter och varna om de potentiella interna skiljelinjerna i pp.

@ Jessica: Min gissning är att principprogrammet kommer tas upp för revidering innan riksdagsvalet 2010, förmodligen redan i höst.

Jag har tidigare skrivit på Stenskott om möjligheten att dela upp vårt principprogram i dels ett idépolitiskt och dels ett sakpolitiskt program, två förändringar jag kommer arbeta för under revideringsprocessen.

Lästips:
http://stenskott.wordpress.com/2008/12/14/nasta-steg-for-piratpartiet/

http://stenskott.wordpress.com/2008/12/23/nasta-steg-for-piratpartiet-de...

Add new comment