In the European parliament people, just like Santa Claus, get happy when they've helped children. In Spain the joy lately must be particularly big since they've successfully arrested people from a larger child pornography ring.

I Europaparlamentet blir folk, likt Tomten, glada när de gjort insatser för barnen. Hos polisen i Spanien är man i dagarna rimligtvis ännu gladare eftersom man i dagarna gjort tillslag mot gjort tillslag mot en större barnporngrafiring och dessutom lyckats häkta förrövarna.

Contrary to reasonable beliefs, the following will not be about trains stopping in the Netherlands or Sweden.

En nederländsk tankesmedja presenterade för några veckor tanken om ett pris för politiker som hållit sina huvuden kalla i krissituationer. Ungefär det som miljöpartisten Maria Ferm uppmanade sina riksdagskollegor att göra efter självmorden i Stockholm.

In Christmas times it's often nicer to take the car to the shop, rather than walking.

So I'm going to write about cars.

The digitalisation of cars, and their equipping with more and more electronic tools, could hardly have escaped the engineering savvy citizen, or even the average driver.

Today I found an article in El País about sustainable democracy. Ignacio Sánchez-Cuenca, a sociology professor, suggests that liberalism is finally overtaking democracy, and that technocracy and economical interests will get their victory over the idea of equal participation for all citizens in the decision making processes for society.

Detta blir min sista postning på Stenskott. När jag och Amelia startade bloggen så var det för att ingen av oss bloggade tillräckligt regelbundet för att själva fylla en hel blogg. Därför startade vi en med målsättningen att tillsammans fylla den med innehåll. Jag tycker projektet varit lyckat, och särskilt Amelia har varit en väldigt flitig och välartikulerad bloggare.

In the Nigel Farage speech against the EU president Herman van Rompuy he not only succeeds in insulting the EU-president in a relatively amusing way, but he also points to the silliness of the Belgian nationstate. And I'm not talking about the six parliaments and unstable federal governments (elections approximately every two years, latest on June 9th 2010) but their telecoms industry.

I Nigel Farages harang mot EU:s president Herman van Rompuy för några veckor sedan lyckas han inte bara med att på ett ganska träffande, men elakt, sätt förolämpa EU-presidenten, utan också påtala fånigheter i den belgiska nationalstaten. För min egen del kan jag sympatisera med honom, men då inte på grund av dess sex parlament eller ostabila federala regering (omval i snitt vartannat år, senast 9 juni i år) utan på grund av deras telekomindustri.

Jag har ibland svårt för bloggar som handlar om immaterialrätt. Ibland träffar de helt rätt, som när Afro-IP rapporterade att Kenyas förfalskningsenhet beslagtagit pennor till ett värde av $300.000. Eller när IP-Tango skriver om hur varumärken är är begränsade till det produktområde de är skyddade (sant!