Lyfter fram en kommentar på en av mina inlägg (från Amelia här på bloggen) och mitt svar.
-

Som svar på mitt påstående att motstånd mot handel med kort var teknikfientligt skrev Amelia:

Simon: Det är väl ändå ganska vitt hållet att elektroniska system inte kan göras helt anonyma, och att inga elektroniska databehandlingssystem kan göras helt säkra mot intrång eller missbruk. Kontanter är ett helt anonymt sätt att betala, undantaget risken att bli fångad på kamera (oftast ingående i ett elektroniskt databehandlingssystem!).

De hackare, tekniker och kryptografer som förstår detta (det kan t ex vara lärorikt att läsa Bruce Schneier, schneier.com) har istället teoretiserat mycket om alternativa produktions- eller betalningsmedel, se t ex Telekommunisten eller The Future of Money av Bernard A Lietaer (www.propertytalk.com/forum/showthread.php?t=18728) som var väldigt populär bland techies för några år sedan (den har gått ur tryck nu, förresten, men tydligen är ny upplaga på väg!). P2P-foundation listar en del olika alternativa betalningssätt.

Fick tips om att Partido Pirata Argentinas medlem Rubén Raveres arbetar med och förespråkar olika former av mikromarknader (http://www.youtube.com/watch?v=biiHRNzOYAI).

Vill påpeka att möjligheten att vara anonym och ospårbar är en viktig del av informationssamhället: anonymitet ger oss mer makt att kontrollera våra informationsflöden, kryptering ger oss makt att kontrollera våra informationsflöden. Är viktiga aspekter att försvara.

I've always felt that a key point in understanding the European Union's bilateral relations with third world countries, is knowing the Bananas I-III conflicts at the WTO (World Trade Organisation Dispute Settlement Body). In essence, Ecuador and the US felt that the EU was discriminating their bananas by applying favourable terms for banana imports from former colonial areas. They were right, and the EU admitted, and afterwards 13 years of conflicts over the size of damages have ensued. Right now, there is again conflict since the EU failed to conclude new agreements which would have allowed for the preferential treatment with their former satellites. Why? Well, in many cases it is because former commissioner for trade Peter Mandelsson pushed a line in those negotiations that was slightly too favourable towards intellectual property rights holder. The SADCs refuse to be co-operative, for instance, and I would wager the reason might be that the agreement the EU has proposed to SADC resembles the CARIFORUM agreement signed last year. As opposed to the CARIFORUM states, the SADCs aren't really dependent on tourism from the EU so perhaps they are not as dependent on making concessions.

Jag är inte intresserad av integritet

När jag gick med våren 2006 var Piratpartiets huvudfråga fildelningen. Vi var intresserade av immaterialrätt, information och hade rötterna i internet. Det var vad som gjorde att jag gav mig in i fyra års engagemang för frågorna (snarare än att gå med i Centerpartiet eller Folkpartiet). Och det är vad som hållit mig kvar.

Då var integritetsfrågan (eller "skyddat privatliv", som vi kallade det då) fortfarande något vi kopplade till teknikutvecklingen. Det fanns ny teknik som möjliggjorde integritetskränkningar. Det gick fel för att politikerna inte förstod utvecklingen. Och integritetsfrågan kändes alltid som en effekt av vårt perspektiv, inte ett perspektiv i sig självt. Så såg jag åtminstone det då.

Sedan hände något. Kanske var det mellanvalsperioden. Retoriken hade alltid delvis förespråkat fildelning utifrån riskerna för ett övervakningssamhälle, men informationsfriheten och den fria kulturen hade alltid haft överhanden. Sakta byttes nu rollerna. Problemet med försöken att stoppa fildelning var i ökad utsträckning riskerna för ett övervakningssamhälle, snarare än att de hindrade det fria informationsflödet.

Så kom FRA-debatten. Jag slogs mot FRA som alla andra. Och FRA hade en tydlig koppling till både nätet och information - datorer! Det som jag varit intresserad av - och det som politikerna aldrig förstått.

Vi fick många nya medlemmar då. Men alla var inte lika intresserade av de gamla frågorna. Många var missnöjda medlemmar i den liberala diasporan. Och för dem var inte fildelningen huvudfrågan, utan integriteten. Och från integriteten är det lätt att förespråka att allt mer liberalt tankegods, såsom droger och sex, tas upp. För när integritet blir individualism är man redan inne i det liberala träsket.

HAX och Anna Troberg ondgör sig idag över människor med makt och deras relationer till omvärlden. Anna Troberg skriver att människor med verklig makt inte pratar om det, och citerar som stöd Margaret Thatcher: “Being powerful is like being a lady. If you have to tell people you are, you aren’t.”

Politikernas tafatthet beror, enligt mig, på att vi inte längre lever i demokratiska stater, utan i en post-demokratisk värld. Människorna med verklig makt inser inte ens att det är verklig makt de har, eller hur de utövar den. Politisk makt ligger kvar hos offentliga institutioner befolkade av tjänstemän som representerar t ex regeringsdepartment i organisationer som EU:s ministerråd. Deras uppdrag styrs av lösa riktlinjer, en naturlig del av förhandlingsarbetet, och improvisation lär vara en del av yrket - inte för att dessa människor eller våra regeringar eller EU:s maktstrukturer medvetet söker sig bort från demokratin, utan för att det helt enkelt vore omöjligt att driva en institution som ministerrådet utan att lämna över en viss del av den politiska makten till tjänstemännen. Varken tjänstemännen eller regeringen formulerar det som ett förskjutande av demokratisk makt till post-demokratiskt tjänstemannastyre. Det är inte ett blånekande av deras uppdragsutövning som gör att de inte ser förskjutningen. De uppfattar helt enkelt inte policy-improvisationen som någonting annat än en förlängning av de demokratiska institutionernas viljor. Och inser därför inte sin verkliga makt.

Jag är en (pervers) politiker och borde hålla mig på god fot med medierna. Men jag ids inte.

Svensk media går... Jag vill inte säga utför, men den är knappast mycket mer värd än de tusentals bloggare som duktiga skribenter underhåller världen över. Den professionella tyckaren Lisa Magnusson skriver ned Per Gudmundsson på sin blogg, som i alla fall den är skriven förmodat obetalt. Per Gudmundsson, å sin sida, är en av förmodat fem ledarbloggare (och tidningsledarskrivare över lag) samt 30 kolumnister som arbetar betalt åt Svenska dagbladet på regelbunden basis. Jag vägrar undersöka läget på Aftonbladet för jag skulle säkert bara känna mig missmodig.

Det ledsamma är att tidningar är värda sitt namn som nyhetsfilter. Jag litar på min dagstidning att ge mig ett varierat sortiment av opartiska nyheter om inrikes och utrikes händelser av relevans. Jag läser bloggar om jag vill ha allmän opinion om vad tidningarna rapporterar. Jag behöver inte Svenska dagbladets tre tyckarsidor att kommentera på vad andra tyckare har sagt eller vad de anser om dagens, gårdagens eller någon annan dags nyheter. Jag vill inte läsa vad Per Gudmundsson råkade komma att tänka på när han åt sin morgonmuffin (och det gör jag för övrigt inte heller! Jag tycker att hans skriverier är extremt ointressant!). Jag förlitar mig på att jag ska kunna plocka upp relevanta och intressanta händelser från höger- och vänstermedia i förhoppningen om att två vinklingar ska ge mig möjlighet att extrapolera vad som faktiskt hänt.

Nu föll det sig så att man i svensk media tidigare under veckan diskuterade genmodifierade grödor. En måhända sen debatt, eftersom Europakommissionen redan fattat beslutet att börja släppa in fler genmodifierade grödor på den europeiska marknaden i våras.

Jag blev därefter ombedd att skriva någonting om genmodifierade för någon debattsida, och blev kontaktad på IRC av någon som hoppades att jag skulle veta mer om GMO-patent. Och det gör jag ju. Genmodifierade grödor blev patenterbara i EPC-området runt 1996 då Europeiska patentverket (EPO) godkände Novartis "transgenic plants"-ansökan. Patentet gällde en teknisk metod för att åstadkomma en genetisk förändring i en växt som resulterade i högre resistens mot en viss typ av mögel (för den nyfikne åtföljde fallet Harvard "transgenic animals", som rörde en cancersmittad mus). Nu får man ju enligt Europeiska patentkonventionen (EPC) inte patentera växtarter, och dessa skyddas för övrigt redan av ett Växtförädlingsskydd (reglerat i WIPO-konventionen UPOV), men EPO dribblade sig förbi denna juridiska teknikalitet genom att att konstera att en "transgenic plant" rimligtvis inte är en art utan en högre taxonomi och därför patenterbar. Om vi ska tro konventionens lydelse lär EPO ha överskridit vad konventionens författare tänkte sig skulle vara patenterbart.

Patent på GMO:er lär alltså vara olagliga i Europa.

Jag är inte i allmänhet bekymrad över teknologisk utveckling: vitamin A och D-berikat ris kan vara skillnaden mellan en svältande laotisk kvinna och en lite mindre svältande laotisk kvinna. Resistens mot mögel är inte heller dåligt. Till skillnad från många andra tror jag nämligen inte att ekosystemet blir särskilt påverkat av att man utrotar möglet. Det hade säkert inte uppstått från första början om vi inte börjat med storplantager, och utan att sälla sig till primitivisterna lär man ha svårt att vilja avskaffa sådana.

Åtta teser för framtiden

Partiet behöver ett antal realistiska och konkreta mål inför valet 2014. Idag är partiet bra på opinionsbildande och innovativa arbetsformer. Men valförlusten visar att vi behöver utvecklas till ett fungerande parti i alla hänseenden. Inte bara organisatoriskt, utan även när det gäller politik och strategisk placering gentemot väljaropinionen. Därav följande förslag:

1. 100/allt: Om fyra år behöver vi ställa upp i hundra kommuner och samtliga landsting. Det är där vi som parti lägger grunden för vårt arbete. Detta mål bör vara lika prioriterat som riksdagsvalet.

2. Bredd och fokus: Inför Principprogram 4.0 bör en programkommission tillsättas för att ta fram ett första utkast för diskussion. Denna bör ha som mål att avgränsa oss mot det som inte är vårt fokus och utveckla resten. Idag är det inte längre klart var gränserna för partiet går. Våra valmanifest, vårt nuvarande principprogram och våra diskussioner under de föregående fyra åren bör ligga som grund för arbetet.

3. Äga internet: Vi behöver arbeta fram strategier för att snabbt skapa debatt i våra frågor, och skapa system för att maximera antalet medlemmar som använder twitter, facebook och bloggar för att bedriva politik (likt live-sidan). Vi har hög närvaro på nätet, men vi är dåliga på att systematisera den. När vi lyckas väcka debatt i våra frågor verkar det snarare bero på tur eller på enskildas insatser än på en genomtänkt strategi.

4. Två skuggbudgetar: Vi bör avgränsa oss mot fördelningspolitik snarare än ekonomisk politik i allmänhet. Allt fler av våra förslag leder till ekonomiska konsekvenser, vilka behöver utredas och presenteras för väljarna. Därför behöver vi lägga två skuggbudgetar, en för respektive block, till 2014. På så sätt ökar vi även vårt förtroende och vår trovärdighet inför väljarna.

Jag gillar lundagänget

Snart stänger vallokalerna. Då får vi äntligen se resultatet av vårt hårda arbete. Här i Lund har vi jobbat konstant, inte bara med valen till riksdag och landsting utan också med kommunkampanjen. Bredvid mig sitter Patrik Greco som precis meddelat att vi täckt hela Lund med valsedlar och att det inte kvarstår några problem. Nu återstår bara att vänta.

Oavsett hur det går vill jag tacka alla som varit med om detta. Det har varit otroligt roligt att jobba med er de senaste månaderna. Så, mina creds till lundagänget:
-

Anders Hedberg har likt alltid varit drivande och ställt upp. Hur han haft tid med det lokala arbetet samtidigt som han hållt i hela södra Sveriges arbete vågar jag inte gissa. Jag hoppas att han känner att han kan vila ut efter valet och spendera tid med sin familj, det är han verkligen värd.

Vår kommunledare Fredrik Strandin har även han jobbat oerhört hårt. Förutom att ha slitit med valsedelsdistributionen så har han jobbat med allt från valmaterial till organisation. Han har även prioriterat valstugan framför föreläsningar och gjort det möjligt för oss att ha öppet under många veckodagar. Starkt jobbat!

Jacob Dexe. Förutom att ha varit drivande från början i kommunvalsprojektet har han också tagit en massa debatter och varit ett stöd i det lokala arbetet. Det känns skönt att han står som andranamn på listan ifall vi kommer in i kommunfullmäktige.

Vår stora bredbandsexpert i Lund, Rene Malmgren, har precis som Jacob varit drivande från början. Utan honom hade det varit svårt för oss att göra den insats i lokalvalet som vi har gjort. Som talesperson för bredbandsfrågor har han också styrt upp vår politik till att bli något mer än bara en papperstiger.

Idag är det val. Vi kommer efter kvällen ha fyra år på oss utan möjlighet att direkt påverka politiken. Då är det viktigt att de politiker som valts har koll på framtidsfrågor som IT, internet och informationsfrågor.

Därför ska du rösta pirat. Vallokalerna stänger 20:00.