Läste precis SVDs artikel om utredningsförslaget att censurera spelsajter. I kommentarsfältet läser jag följande intressanta kommentar av "Juristerna":

För inte allt för länge sedan hamnade jag i en diskussion om huruvida svenska medier rapporterar tillräckligt om Europaunionen. Kanske lämnar deras rapportering fortfarande mycket att önska, men jag tycker mig i alla fall se en bättring jämfört med föregående år. Både DN och SvD har tillägnat en hel sektion av sina webbtidningar enbart åt det stundande EU-valet och, kanske egentligen mer, det stundande ordförandeskapet i höst. 2009 är ett EU:s år i Sverige.

Valet som sådant, argumenterade jag, är inte så spännande att bevaka. En debattartikel om okunnigheten kring valet har visserligen nyhetsvärde, men bara en gång. Att valet kommer att äga rum har också nyhetsvärde, men även det bara en gång. Det som istället främst bevakas kring valen är valrörelserna.

Och de har inte riktigt kommit igång än. I alla fall inte på mediaplats.

Men för den som inte orkar sitta och vänta på att medierna självmant ska börja pumpa ur sig information om vad som händer nere i Bryssel? Och för oss som tror att Rolf Gustavsson, i all sin klokhet, kanske ändå inte ger en så vidare värst nyanserad bild av vad som händer där nere i sin enda spalt i veckan?

Misströsta icke!

Acta är det bolag som äger fastigheterna i Herrgården i Malmö. Men se här, ett citat från ordföranden i Actas svenska fastighetsbolag:

[Underhåll av sina fastigheter] är inte något som en privat fastighetsägare har råd med.

En till piratpolitiska spörsmål helt orelaterad fråga som trots det står mig nära är abort och framför allt rätten till abort. Två nyligen uppmärksammade fall i Sverige är kvinnan som gjorde abort på grund av fel kön på fostret, och det fall där en nioårig flicka gjorde abort efter en våldtäkt.

Sverige är ett av 58 länder där abort är fritt tillgänglig så fort kvinnan ber om det. Brasilien är ett av 69 länder där abort är tillgängligt i stort sett bara om kvinnan blivit våldtagen eller om kvinnans liv är i fara om hon slutför graviditeten.

Abortmotstånd har klart religiösa övertoner. I Brasilien var det en katolsk biskop som ville exkommunicera flickan som genomgått aborten, i Sverige är det Göran Hägglund som går i taket (jämförelsen kan vara lite orättvis, eftersom det också ingår i hans uppgifter som socialminister att representera hela regeringskoalitionens åsikter - visserligen snarare skrämmande än tvärtom).

Den här kartan visar hur abortlagstiftning är spridd i världen efter restriktionsgrad. Sverige håller sällskap med större delen av västvärlden, samt de stater som i någon mån har en historia av att försöka slå ifrån sig, eller utrota, religion. När religionens inflytande minskar är det helt enkelt inte relevant att inte låta kvinnan själv bestämma.

Enligt Svenska dagbladet idag visar en Sifo-undersökning att det finns ett starkt motstånd mot IPRED-lagen, som är störst bland unga män och lite äldre män. Dessutom märks tydligt att motståndet är stort hos (S), (V) och (MP).

Slutsatserna kulturministern och näringsutskottsmoderaten drar av undersökningen är att debatten varit snedvriden och felaktig. Johan Linander, (C), som visserligen kritiserar lagen, pekar på några brister i argumentationen kring lagen innan den förs igenom. Enbart IPRED-kritiske Lage Rahm, (MP), får uttala sig om den rättmätiga oro som rör sig bland - framför allt unga.

Sifo drar också slutsatsen att runt en fjärdedel av fildelarna kommer att sluta fildela upphovsrättsskyddat material. Men kommer de verkligen det? Med de nya befogenheter lagen ger är det mycket mer troligt att människor blir benägna att ljuga om frågan i opinionsundersökningar i framtiden. Klart är att en privatägd industri får tillgång till våra personuppgifter för småföreteelser, med endast marginell inblandning av rättssystemet. Klart är också att skadeståndsbestämmelser i och med IPRED ändras på ett sätt som minst sagt ligger i opposition till tidigare praxis i svensk rättstradition. Hur ska man då veta vad som händer med konfidentiella uppgifter från ett opinionsmätningsorgan? Kanske blir nästa lagförslag att även dessa, retroaktivt så klart, ska behöva lämna ut uppgifter om vilka som erkänner lagöverträdelser.

Kulturministern menar att politiker måste fatta även "obekväma" beslut. Men ett obekvämt beslut är till exempel att höja skatterna för de rika för att slippa ett kraftigt underskott i en finanskris, inte att gå emot det allmänna rättsmedvetandet. Framför allt handlar det inte om att beröva rättsväsendet dess rätt till myndighetsutövande.

Så bedrövande.

I helgen har Piratpartiet haft årsmöte med tillhörande lite kaotiska online-metod, mångtaliga diskussioner och spännande beslut. Överlag har årsmötet fungerat bra. Mötesordföranden gjorde ett bra jobb med ordningsfrågor, och trots att många tycker att voteringarna har gått snabbt fram har det ändå varit bra med ett ganska högt tempo. Speciellt har det varit roligt att se att det blev så hög uppslutning kring årsmötet!

Extra tråkigt blir det då förstås när partiledaren säger att årsmötet är till för mötesformaliamänniskor, och aktivism för aktivister, som om att dessa grupper vore helt åtskilda. Lyckligtvis kom det en snabb ursäkt till oss som både gillar att aktivera oss och utöva demokratiskt inflytande i partiet.

Men uttalandet är knappast ensamt i sitt slag. Med begynnelse i ett tidigare inlägg här på bloggen har det förts en intensiv debatt kring Piratpartiets demokratiska strukturer. Simon Rosenqvist har skrivit flera insiktsfulla inlägg om bland annat föreningsdemokratins verktyg. Bemötandet av kritiken från partistyrelsens håll har varit sådär, vilket uppmärksammades tidigast för en månad sedan.

Läste nyligen att priset på nätet är noll. Detta är enligt mig ett tydligt exempel på hur en alltför snäv definition av pris och kostnader kan skapa problem i samhällsanalyser. Just i fildelningssammanhang brukar det framställas att fildelning är gratis, medan skivor kostar. Faktum är dock att det finns betydande kostnader förknippade med även fildelning. För att nämna några:

Postade nyligen ett inlägg på partiets forum om hur PP kan utveckla sin snabba linjeorganisation. Besök gärna den länkade tråden och kommentera/kritisera. Förslaget går även att läsa nedan.

Problem 1: I PP finns det mängder av människor med bra idéer, problem som måste lösas, projektidéer som aldrig blir verklighet. Samtidigt finns det aktivister och passiva medlemmar som gärna hade hjälpt till om de bara vetat vad som behöver göras. Organisationen lyckas idag inte fullt ut koppla ihop rätt nätverk och personer.

Problem 2: I alla organisationer skapas det lätt en känsla av att man antingen måste ge allt eller inget - att "lite eller lagom" engagemang inte räknas. Vissa tar på sig mer och mer, och de som tar på sig mindre försvinner och faller bort. Organisationen lyckas idag inte skapa små meningsfulla uppgifter för medelaktiva aktivister, vilket leder till att vissa bränner ut sig och andra faller bort utan att genomföra något.

Skeppsvarvet löser båda dessa problem. Varvet är en projektbank där partimedlemmar kan posta sina idéer till vad som behöver göras. Själva varvet består av en enkel websida med vissa inbyggda funktioner. På hemsidan kan du söka och bläddra bland olika projekt. Rent konkret fungerar det så här:

a) Kalle Kallesson uppmärksammar ett problem med forumet - dubbla blanksteg. Han vet inte vem han ska kontakta, eller vilka som vill arbeta med problemet. Han har inte heller någon egen tid att lägga på det. Han lägger dock upp projektet på projektbanken "så andra kan ta tag i det". Projektet visas då som "passivt" projekt. Projektet består av en projektbeskrivning som skaparen kan ändra fritt medan det är passivt. Namnet blir "Problem: Dubbla blanksteg vid editering på forumet". Deadline läggs sex veckor fram i tiden.

Postar mitt svar till bloggen "Cynism" nedan.

Svaret rör medlemsstatistik och medlemssiffror i PP och politiska partier.

God kväll.

Två kommentarer.

(1) Frågan är hur man värderar medlemmar. Visserligen kan man säga att medlemmar blir mer värda då man höjt tröskeln för att bli medlem. Detta etablerar ett samband "större engagemang för att bli medlem" -> "mer värdefull". Ett sådant resonemang leder till att man får vikta de etablerade partiernas medlemmar mot varandra, detta eftersom de har olika medlemsavgifter. Risken är då att alla jämförelser mellan partiers medlemstal blir problematiska och svårtolkade.

Om det är avgiften som räknas bör även de som ger frivilliga donationer räknas mer än "vanliga medlemmar". Piratpartiets verksamhet är möjlig genom att några hundra medlemmar varje månad ger cirka hundra kronor till partikassan. Detta ger inkomster på cirka 50-60k varje månad som används till löpande utgifter såsom kampanjmaterial och valsedlar. Själv har jag betalat sammanlagt 1200 till partiets arbete under ett år, vilket därmed borde göra mig till en form av supermedlem, oavsett mitt engagemang i partiet.

Ett alternativ är att det istället är just mängden aktivitet som räknas, och att medlemsavgiften endast är en indikation på hur aktiva medlemmarna är. Dock är detta ett samband som är svårt att påvisa. Om Mufs medlemmar betalar mer, men gör det för att delta i ungdomsförbundets välbyggda sociala aktiviteter - är då de mer eller mindre värda än Grön Ungdoms medlemmar? Hur mäter vi aktivitet?