Enligt Svenska dagbladet idag visar en Sifo-undersökning att det finns ett starkt motstånd mot IPRED-lagen, som är störst bland unga män och lite äldre män. Dessutom märks tydligt att motståndet är stort hos (S), (V) och (MP).
Slutsatserna kulturministern och näringsutskottsmoderaten drar av undersökningen är att debatten varit snedvriden och felaktig. Johan Linander, (C), som visserligen kritiserar lagen, pekar på några brister i argumentationen kring lagen innan den förs igenom. Enbart IPRED-kritiske Lage Rahm, (MP), får uttala sig om den rättmätiga oro som rör sig bland - framför allt unga.
Sifo drar också slutsatsen att runt en fjärdedel av fildelarna kommer att sluta fildela upphovsrättsskyddat material. Men kommer de verkligen det? Med de nya befogenheter lagen ger är det mycket mer troligt att människor blir benägna att ljuga om frågan i opinionsundersökningar i framtiden. Klart är att en privatägd industri får tillgång till våra personuppgifter för småföreteelser, med endast marginell inblandning av rättssystemet. Klart är också att skadeståndsbestämmelser i och med IPRED ändras på ett sätt som minst sagt ligger i opposition till tidigare praxis i svensk rättstradition. Hur ska man då veta vad som händer med konfidentiella uppgifter från ett opinionsmätningsorgan? Kanske blir nästa lagförslag att även dessa, retroaktivt så klart, ska behöva lämna ut uppgifter om vilka som erkänner lagöverträdelser.
Kulturministern menar att politiker måste fatta även "obekväma" beslut. Men ett obekvämt beslut är till exempel att höja skatterna för de rika för att slippa ett kraftigt underskott i en finanskris, inte att gå emot det allmänna rättsmedvetandet. Framför allt handlar det inte om att beröva rättsväsendet dess rätt till myndighetsutövande.
Så bedrövande.
Jag tror detta är ett vanligt synsätt som ofta får rättfärdiga mycket lagstiftning på internet. FRA-lagen, IPRED och lagförslag mot barnpornografi eller spelcensur blir därmed endast naturliga anpassningar av lagstiftningen till en ny plats. Vi låter inte folk råna butiker, därför bör vi inte låta folk råna genom att kopiera musik. Vi låter inte folk spela på casinon, därför bör vi inte låta folk ha tillgång till spelsajter.
Förmodligen reagerade du inte ens att jag skrev "på internet" i förra stycket. Vårt språkbruk är uppbyggt kring internet som en fysisk plats. Vi ser visserligen internet som något skilt från den övriga fysiska verkligheten, men genom den åtskillnaden ger vi också internet status som just en plats, om än en overklig sådan. Precis som ett stycke mark i en värld nyligen koloniserad av mänskligheten.
Problemet är bara att den här bilden av internet som "en plats" är missvisande. Internet är inte fysiskt överhuvudtaget. En bättre liknelse är med ett oerhört avancerat telefonsamtal. Internet är kommunikation - människor och maskiner som utbyter information.