Konkurrensrätt är ett verktyg för att straffa företag som begränsar konkurrens. Den uppstod på 1800-talet för att det visade sig att företag inte föredrar konkurrens. Företag har som främsta mål att tjäna pengar, och man tjänar mer pengar om man själv kan sätta priser hur man vill och slipper förhålla sig till konsumenternas möjligheter att välja en billigare produkt.

Tyvärr finns det mycket lagstiftning som begränsar konkurrens. Patentlagar, upphovsrättslagar och designskyddslagar är typiska exempel. Se gårdagens text för exemplifiering av designskydd mot konkurrens.

I läkemedelsindustrin är förstås patent en stark konkurrensbegränsande faktor. I viss utsträckning kan det vara önskvärt att begränsa konkurrensen å vissa aktörer vägnar under begränsade perioder, och teorin bakom patent i läkemedelsbranschen är att läkemedelsföretag behöver återfå investeringar de gjort i kliniska tester. Patent är dock inte den enda konkurrensbegränsande åtgärd lagstiftare skapat i läkemedelsbranschen: supplementära skyddscertifikat, marknasexklusivitetsbestämmelser, dataexklusivitetsbestämmelser och certifieringskrav är starkt begränsande av antalet aktörer som har råd att finnas till på marknaden. Certifieringskraven (kliniska tester) är väldigt dyra. Marknadsexklusivitet och dataexklusivitet är åtgärder som låter företaget vara ensamt på marknaden under en längre period än patentet tillåter, genom att göra det omöjligt för konkurrenter att åberopa samma kliniska testdata inför den myndighet som certifierar medicinen. Supplementära skyddscertifikat är ett tilläggsskydd på patentskyddet ett företag kan få om man ansöker.

Konkurrensrätt är ett verktyg för att straffa företag som begränsar konkurrens. Den uppstod på 1800-talet för att det visade sig att företag inte föredrar konkurrens. Företag har som främsta mål att tjäna pengar, och man tjänar mer pengar om man själv kan sätta priser hur man vill och slipper förhålla sig till konsumenternas möjligheter att välja en billigare produkt.

Konkurrensrätten är dock inte det enda som behöver vara på plats för att säkerställa konkurrens. Mycket konkurrens ska istället i teorin säkerställas av sektorsspecifik lagstiftning som gör det enklare för företagen att bete sig på ett konkurrensfrämjande sätt. Ibland hittar man genom konkurrensrätten bedrägliga beteenden från företag som företagen sedan lobbar lagstiftare att tillåta.

EU:s konkurrensrätt har varit på plats sedan 1960-talet. Den bjuder på en massa spännande historiska förlopp, men jag vill särskilt framhålla bil- och kemikalieindustrin. Bilindustrin ägnade sig länge och tidigt åt saker som förhindrar konkurrens: man förhindrade försäljning av vissa bilar på vissa territorier, och man stämde reservdelsförsäljare som inte köpte reservdelarna från originaltillverkaren. Man har också hållit priser artificiellt höga, och förhindrat bilförsäljare att sälja vad de vill. Särskilt reservdelarna väckte mycket ont blod hos aktörer som Volvo, Audi, BMW och Renault. En dom från EG-domstolen 1987 bekräftade nämligen att man inte får förhindra försäljning av en ”generisk” reservdel (alltså en sådan reservdel som inte bär originaltillverkarens varumärke) hur som helst – bara om det finns en immaterialrätt eller annan juridisk rättighet som skyddar reservdelen på annat sätt får man förhindra försäljningen.

Finns det en koppling mellan arga lappar och näthat? De länder i Europa som verkar vara hårdast drabbade av hatande horder på nätet, är samma länder där man har en kultur av att undvika konflikter. Arga lappar, som den till vänster upphittade sarkastiska drapan från Facebook, är en gammal tradition i Sverige och de anonyma, ofta hatiska meddelanden som återges i komikern David Batras bok Den som inte tar bort luddet ska dö! [sic!] är träffande lika de anonyma dödshot, personangrepp och sexuella anspelningar vi hittar i kommentartrådarna för nyhetsartiklar, nätforum och sociala medier.

Näthat och nätmobbing är stora teman i Sverige och Storbritannien. I andra medlemsländer gör sig problemet mindre känt. I Europaparlamentet diskuterar vi förvisso frågorna, men under inflytande av Internet Watch Foundation (GBR) eller ECPAT (Sverige). I Sverige har juristen Mårten Schultz bestämt sig för att meddelaransvar och stämningar är rätt väg in i framtiden, men liknande erfarenheter av att sätta privatperson mot privatperson i både USA och Storbritannien har inte förbättrat - kanske till och med förvärrat - det ögonblickliga, hetsiga uttrycket för starka antagonistiska känslor.

Denna arbetsvecka är till ända och jag har dryga 40 minuter kvar som praktikant här på Amelias kontor. Här kommer en kort utvärdering.

Jag hade som sagt inga specifika förväntningar på denna vecka då jag tyckte att det var för svårt att sia om, och det med rätta. Efter fem dagar på detta kontor kommer jag bjuda upp till barslagsmål nästa gång någon klämmer ur sig att EU-parlamentariker och dess stab bara sitter och "bestämmer om vilken diameter tomater får vara". Det är hektiskt, speciellt nu bara två månader innan valet, och det är en hel del som görs exakt hela tiden. De här människorna jobbar. Jag måste till och med ge beröm till människorna på kontoret som trots stressiga dagar alltid håller humöret uppe, är trevliga och har lätt för att skratta.

Veckan har varit fullspäckad av information och alla dessa människor i denna byggnad är mästare på förkortningar. Det är direktiv, lagar, rapporter, grupperingar och allt man kan tänka sig - så det gäller att så snabbt som möjligt försöka förstå samtalets kontext för att ens ha en chans att hänga med. Det är dock förståeligt att förkortningarna existerar, tvivlar du så bjuder jag in dig till att läsa alla nya förordningar eller liknande. Antagligen så förstod jag inte så mycket, men vill tro att jag gjorde det, och eftersom jag även jobbade med en del texter så blev det mer och mer begripligt desto längre veckan gick. Självklart har de politiska diskussionerna varit färgade av det som Piratpartiet är intresserade av/driver och således har jag fått en mycket bättre bild av Piratpartiet.

UPDATE, 11117 contributions!!! :

The deadline for sending in responses to the copyright consultation is passed. Now comes the road towards reform!

The Pirate Party was founded in 2006 as a reaction to the Swedish implementation of the Infosoc-directive. It criminalized downloading in Sweden, link-sharing in the Czech Republic and the Netherlands, and made it unlawful to circumvent digital rights management in all EU countries. In Sweden it also killed small copy-shops, in Germany newspapers can't publish photos of art on the internet to accompany news stories and in the UK you can now only view webpages if you have an appropriate license agreement with the website proprietor.

At a time when copyright needed more flexibility, more permissions and less centralization, the Infosoc-directive accomplished exactly the opposite. To have the European Commission open up for the possibility that there could be problems arising from that strategy after more than 10 years of ignoring the problem was quite grand.

Jag heter Felix och är praktikant här på Amelias kontor i fem dagar, fram till och med fredag. Jag är här för att min lärare, Elin Quas, lyckades få två praktikplatser till skolan, där jag sedermera fick chansen att åka hit som en av två på enheten. David var den andre som åkte och besökte kontoret här två eller tre veckor innan mig, hans presentation och utvärdering går att läsa i tidigare blogginlägg. Jag har ingen egen politisk bakgrund och är inte heller fullt insatt i Piratpartiet och dess politik, även om jag redan lärt mig en hel del bara genom att vara här i 1,5 dagar. Min klass har förvisso blivit någorlunda "EU-indoktrinerade" av vår lärare och detta genom tidigare resor till både Bryssel och Strasbourg, så EU är inte fullt lika främmande för mig åtminstone.

Jag är 18 år gammal och bor i ett litet hus i lilla Bålsta som ligger ganska precis mitt i mellan Stockholm och Uppsala, ungefär 40-45 minuter från de båda städerna. Jag går tredje och sista året på gymnasiet på samhällsprogrammet, inriktning samhäll, avdelning samhäll, undergrupp samhäll etcetera. Det är riktigt många samhällsorienterade kurser helt enkelt. Jag beter mig relativt normalt om dagarna men tre gånger i veckan sätter jag mig i en bil och åker de 20 minutrarna det tar till Kungsängen, en ort/by ännu mindre än Bålsta, för att spela handboll (läs: för att få stryk i 90x3 minuter). Annars gillar jag soffor och svart bryggkaffe och helst kombinationen av dem. Alltså inte att gilla soffor som samlarobjekt utan jag gillar soffor att vila på. Nog om det.