Noted earlier that the philanthropic organisation Telluriad Foundation from Colorado, USA (or actually Brazilian collecting society ECAD), has made trademark infringement claims against the Brazilian Olympic Games hosts for having designed a logo that is, apparently, in its symbolisation of friendly handshakes and camaraderie too similar to the distinctive traits of the foundation's own logo.

After yet another successful implementation of the Indian Patent Act Section 3(d) my thoughts are invariably drawn to innovation and charity, perhaps best represented by the largest private foundation in the world: The Bill and Melinda Gates Foundation. This philanthropic endeavour pushes loads of money into research projects that in the end, hopefully, benefits the less fortunate*, perhaps in the shape of AIDS drugs, research in forgotten diseases and better (or more) food.

Lägger märke till att den filantropiska organisationen Telluride Foundation från Colorado, USA (eller egentligen den brasilianska intresseorganisationen ECAD), har stämt det brasilianska OS-värdskapet för att ha inkräktat på deras varumärke, en logotyp som tydligen likt den brasilianska vill förmedla enighet och handslag.

Efter ännu en lyckad tillämpning av Indiens Patent Act Section 3(d) kopplas mina tankar också osökt till innovation och välgörenhet representerad allra bäst av världens största privata välgörenhetsfond, The Bill and Melinda Gates Foundation. Denna filantropiska verksamhet grundar sig i massor av pengar som ges till forskningsprojekt som, förhoppningsvis, på någon höger gynnar världens mindre bemedlade människor i form av AIDS-mediciner, forskning på bortglömda sjukdomar och bättre mat.

En lite mindre känd aspekt av fonden kanske är att dess verksamhetsledare i allra högsta grad erkänner immateriella egendomar som en viktig och produktiv konsekvens av forskningsprojekten (citat: “Microsoft is all about intellectual property and so is the Gates Foundation.”). I ett mindre inspirerat ögonblick lyckades någon av mina realistiska bekanta också påtala för mig att IT-miljonärer med känsla för åtgärder mot lidande i själva verket mest drar nytta av för verksamheten gynnsamma skatteregler.

Not a lot of people think about it, but the evaluation of the present data protection directive consultation from the European Commission is by far one of the most important missions we've had in the past two years.

-- Experienced telecoms activist

After the PNR and SWIFT discussions in the European Parliament there's no doubt that the parliament is conscious about data protection, and particularly the differences between American data protection and the European. The biggest difference is bound to the American indirect protection of private data through Supreme Court jurisprudence on the right for individual autonomy. Another major difference is that American data protection is only extended to people protected by their constitution, that is, citizens of the united states. European data protection, on the other hand, is a human right and applicable to all private data handled automatically or otherwise inside the European geographical jurisdiction.

For being a territory handling a lot of private data, it is not difficult to be concerned with how private data is treated inside the American borders (although we should probably extend this concern to China).

Det är inte så många som tänker på det, men den nuvarande konsultationen om dataskyddsdirektivet är den största uppgift som digitala rättighetsaktivister har fått på sina händer de senaste två åren.

-- Erfaren telekomaktivist

Efter PNR- och SWIFT-diskussionerna i Europaparlamentet råder det inget tvivel om att det finns en stor medvetenhet i det europarlamentiska etablissmanget att amerikanska dataskyddslagar skiljer sig mycket från det europeiska. En skillnad är att USA bara har indirekt dataskydd som lutar sig väldigt mycket på konstitutionella rättigheter som skydd från statligt intrång på privat egendom. En annan betydelsefull skillnad är att amerikanskt indirekt dataskydd per definition bara utsträcker sig till individer som ligger under konstitutionens jurisdiktion, det vill säga amerikanska medborgare. I Europa har man istället valt en människorättsbaserad syn på privat data, och databehandling gäller därför inom europeiskt territorium, snarare än för personer med europeiska pass (skillnaden gäller väl i och för sig många rättigheter).

För att vara en jurisdiktion som behandlar stora mängder av världens data, inklusive privat data från medborgare i andra länder, kan man lätt bli turberad över (turberade kanske vi borde vara också kinesiska dataskyddslagar, haha) hur och när privat data behandlas särskilt i amerikanska datacenter.

Det ligger i TCP/IP-stacken

Sitter man på trådlöst ligger det i luften också.

Sedan sista dagarna i december har det varit massprotester i Tunisien mot arbetslöshet, censur och övervåld från regeringen. Internetcensuren i Tunisien är extrem i förhållande till Europa (så länge man inte slår ihop medlemsstaternas samlade åtgärder mot internet :P). Vad som får förmodas vara en aktör med inflytande över hela Tunisiens telekombranch och infrastruktur genomför mass-phishing på Gmail sedan en obestämd tid tillbaka (räknad i år). Jag har en länklista någonstans över häktade och torterade tunisiska bloggare som jag tidigare inte skrivit någonting om - lite krasst är det så eländigt att jag tycker det är jobbigt att hålla i huvudet men jag kan vid begäran lämna den i kommentarerna antar jag.

Tunisisk polis är mycket brutal. Makt växer ur gevärspipan, sade en gång Mao Tsetung (den franska vapenindustrin lär vara särskilt medveten om det i Tunisien enligt prio.no), och det har länge förmodligen hållit en stor del av tunisierna på mattan. Men inte nu. Jag har förstått att folk i mindre städer inte ofta protesterar, men att de protesterar överallt nu. I Egypten utför man solidaritetsaktioner.

2010 har jag flyttat till Bryssel. Arbetat i parlamentet med helt icke-ledamotsliga ting (tack Gröna gruppen och budgetredovisningsavdelningen!). Funderat på Europakommissionen. Skrivit åsiktspapper för några parlamentshandlingar. Varit barnpassare(!). Rest lite. Blivit kär. Bodde ett tag ihop med två fasanfullt fantastiska människor på vårkanten. Emfas på fasansfull.

Det finns tre sorters politiker, tydligen. De som är bra politiker. De som kan mycket om sina frågor. De som kan mycket om sina frågor och är bra politiker på samma gång. Ganska långa stunder under året har jag funderat på vilken om någon av grupperna jag tillhör men det lär visa sig. Efter att ha följt specifik telekomindustrin i ungefär ett år har jag helt givit upp (det lilla lilla) hopp (jag aldrig riktigt haft ändå) om laissez-faire-kapitalism. Fler konkurrensregler tack. Chopchop-regler, inte såna där som kräver långa utredningar av KV. Bättre licenssystem för infrastruktur, osvosv.

Årets sista månader blev för många aktivister dråpliga slag mot yttrandefrihet i form av sanktioner mot Wikileaks, rättegångar, en hårt kritiserad ungersk medialag, val i Vitryssland med övertoner av mest våld och övergrepp, förmodligen annat jag glömt. I ett ovanligt uppror i Tunisien har däremot småstadsbor gått ut i protest mot regeringen och har använt internet (och twitter förstås!) för att få ut information. Tydligen brukar småstadsborna i Tunisien annars inte (våga) protestera, har jag på god auktoritet. Blåser förändringarnas vindar? #sidibouzid är taggen, och 2011 will show.

Not all clouds are grey, and when the snow lies thick and white in the Swedish midwinter landscape the world looks surprisingly bright. This is my collection of 2010 copyleft highlights.

An Avignon, France speech by Neelie Kroes paints a progressive picture of coprights gone too far. How to interpret this? It appears to be something in the air because Ireland and United Kingdom also want to evaluate their copyright laws to see if perhaps, !, copyright is far too strict and therefore limits innovation. All the while commissioner Viviane Reding has worked hard for access to orphan works, and simpler licensing systems for literary works adapted for the visually impaired.

A one-man army in India has made the entire political establishment, as well as IP lawyers, agree with him in his struggle for fair sharing of incomes from movie productions. The Bollywood distributor are, of course, claiming to witness their iminent demise, but the general view seems to be that even the compromise proposal is, if anything, overestimating the distributors' importance in film prouction.

In a surprising move, Zambian record lables and musicians have gotten the idea to fight piracy through providing better services than pirates hoping that consumers for this reason will opt for a superior, but not without cost, alternative. The gain is expected to be higher incomes, and less expenses for court processes.

Alla moln på himlen är inte gråa, och särskilt när snön ligger vit på backen i Midvintersveriges långa nätter ser det ljust ut. Här kommer en sammanställning av årets copyleft.

Neelie Kroes talar i Avignon, Frankrike, om upphovsrätt som vore det i dagsläget en plåga. Hur förhålla sig till det här? Tydligen är det något som går för både Irland och Storbritannien vill också utvärdera sina upphovsrättslagar för att se om det kan vara så att upphovsrätten kanske, !, är alldeles för strikt. Under tiden har kommissionär Viviane Reding arbetat både för tillgång till herrelösa verk, och enklare licensieringssystem för litterära verk anpassade för synskadade.

En ensam musketör i Indien har fått hela det politiska etablissemanget, regering, parlament och upphovsrättsadvokater, på sin sida i en strid för lika fördelning av intäkter från filmer. Bollywood-distributörerna ser givetvis i detta förslag en snarstående undergång, men allmän uppfattning är att till och med kompromissförslaget överskattar snarare än underskattar distributörernas egentliga bidrag till indiska filmproduktioner.

I ett överraskande drag har zambiska distributörer fått för sig att det kan vara bra att tillhandahålla bättre tjänster än pirater för att få kunderna på sin sida. I gengäld slipper distributörerna lägga allt för mycket pengar på rättsprocesser.

After a couple of years of financial and food crises, in 2010 the world is moving on to... Plant variation rights, geographical indications and denominations of origins!

In a somewhat soap-opera-like story involving Ethiopia and Starbucks, a feud between the two resulted in a trademark-based agreement in 2007 which, in 2008, led to an Ethiopian strategy for protection of origins marks on their coffee exports. Since January 2010 the Ethiopian industry is intent on making money on these rights, but there seem to have been some questions in November 2010 about where the money went? At the same time, this is the year when I have drank the most espresso's in my entire life.

The European Union on the other hand has made a strategy for allowing genetically modified crops. Some of the diplomatic cables published by Wikileaks a month ago apparently showed the American government had been working closely with some member state governments to increase European acceptance of GMO in Europe. They appear not to have succeeded, except with the Commission of whom the cables mention not. One might wonder why the strategy failed in member states but not with the party one didn't talk to.