EU Direkt 29 oktober rapporterar att det nu finns en enighet mellan parlamentet, rådet, och kommissionen att de tillsammans med medlemsländerna måste kommunicera bättre om EU-frågor gentemot medborgarna (länk).

Det har naturligtvis att göra med den smått krisartade situation som uppstod när Irland röstade ned Lissabonfördraget tidigare i somras. Jag har skrivit lite om det förrut.

Det är egentligen en snarlik plan som den som lanserades 2005, Plan D. Inte ett dåligt initiativ i sig, men det fick ju ett nesligt magplask.

Skillnaden är att samtliga EU-institutioner nu har enats bakom att medlemsländerna måste bli bättre på att informera medborgarna om vad EU faktiskt gör. Tidigare har det mest varit Europakommissionen som uppmärksammat att medlemsländerna gärna tar på sig äran när EU gör något bra, men också skyller på EU när det händer något dåligt.

Är det en förbättring att samtliga delar av EU:s byråkrati nu tycker att medborgarna ska informeras? Tja. Om rådet och parlamentarikerna ville informera medborgarna, har de haft den möjligheten jämt. Formuleringen att det är medlemsländerna själva som ska informera medborgarna om vad EU gör är också lite skev. Det sa kommissionen 2005, och det gick inte då.

I SIEPS rapport 2008:7epa av Joakim Nergelius kan man för den delen läsa mer, men kortfattat, om vad som hände när EU:s arbete skulle öppnas för insyn och deltagande i samband med utarbetandet av det konstitutionella fördraget 1999-2004.

Själv är jag i Frankfurt, använtandes ett anslutande flyg till Nanjing, Kina, där jag ska representera Sveriges ungdomsorganisationer på World Urban Forum VI. Konferensen anordnas av UN-HABITAT och är ett forum för att utarbeta strategier och diskussionspunkter inför Habitat-konferensen nästa år. Den har länge mest varit en träffpunkt för fackfolk, men det finns stora möjligheter att påverka vad som kommer på agendan om man deltar.

I stort spännande, och jag ser många möjligheter till förbättring, förståelse och säkerligen också lite förvirring. :)