Jag har suttit i ungefär fem dagar och lyssnat på utläggningar om svenska radikala feministhoror. Galna extremister som bara vill ha män för deras kukar. Som anmäler sexuella övergrepp på pin kiv för att de är avundsjuka.

"Jag är själv feminist, men jag håller inte med de radikala feministhororna."

Våldtäktsanmälningar är uppenbart fejkade, särskilt när twittermeddelanden plötsligt försvinner. Ett klart tecken på att man horar och utnyttjar män för sitt eget höga nöjes skull?

Jag vet inte vad jag ska säga. Sverige ser betydligt hårdare på våldtäkt än många andra länder, vilket BRÅ också nämnt som anledning att statistiska jämförelser med andra länder lätt blir skeva. I vissa fall kan jag hålla med om att sexuellt utnyttjande kan vara en bättre rubricering för vissa sexuella brott, om det rör sig framför allt om galna mängder alkohol och fylleångest dagen efter.

Men är man en hora för att man upplever att man utsatts för något obehagligt, oavsett om det obehagliga visar sig vara brottsligt eller inte? Eller blir man det om man gör det som hämndaktion? Skämmas borde man ju i alla fall göra. Jag har varit lite missmodig i alla fall. Är överlag obehagligt när ordet "hora" används i uppenbart nedvärderande sammanhang. "Radikalfeminist" också.