Amerikansk industri skriver om europeisk dataskyddslag i enlighet med sina egna värderingar. Vem bär ansvaret och för vad?

 

Så här har jag skrivit idag i ett inlägg på Flashback, det svenska internets mest fruktade trollhål. Jag hoppas att det ska ge mig en blandning av insiktsfulla och förvånande kommentarer:

Flashbackare, antagonister,

Jag jobbar just nu med ett lagförslag som heter dataskyddsförordningen. Vi har hårda strider i Bryssel om medborgarnas rätt till privatliv ska väga tyngre än amerikanska affärsintressen eller tvärtom. Det verkar som att affärsintressena vinner. Man kan läsa mer allmänt om förslaget på https://dataskydd.net

Ett projekt för att uppdaga just affärsintressenas inflytande över politiken heter http://lobbyplag.eu Det är en hemsida som på bas av bland annat de lobbydokument vi i Piratpartiet gjorde tillgängliga på dataskydd.net (se http://dataskydd.net/lobbydokument-i...-om-dataskydd/) gjorde kartläggningar av vilka Europaparlamentsledamöter som kopierat vilka industrier. Man finner bland annat Anna Hedhs omfamnande av Europeiska bankfederationens förslag på sämre medborgarrättigheter i artikel 6(f) förordningen (det som i Sverige idag är §10(f) PUL).

Brittiska konservativa ledamöter har funnits kopiera väldigt mycket från industrin. Det har lett till en mediastorm i Storbritannien. Lobbyplag.eu har också givits uppmärksamhet i Ars Technica och EUObserver. En österrikisk journalist vid namn Richard Gutjahr har också skrivit en artikel (obs! på tyska!).

Det Gutjahr och Lobbyplag visar är att även jag har kopierat, till och med en hel del. Jag har inte kopierat från industrin utan från två organisationer som kämpar för digitala rättigheter och medborgarnas rätt till privatliv, nämligen Bits of Freedom (baserade i Nederländerna) och European Digital Rights (baserade i Bryssel). Gutjahr anser att jag och andra ledamöter borde ha varit mer transparenta med varifrån vi kopierade våra ändringsförslag.

Det som bekymrar mig med den ovanstående debatten är att värderingsfrågorna helt har fallit om intet: vi vet i dagsläget att brittiska konservativa lyssnar på industrin väldigt noggrannt. I framtiden kommer de brittiska konservativa att remixa industrins förändringsförslag så att sådana här mediastormar inte kan uppstå. Det kommer inte att innebära att industrins lobbying får mindre genomslag, bara att det blir svårare att veta exakt när och hur vem har lyssnat på vem.

I mitt utskott, industriutskottet, som röstar på onsdag [addendum: vi gör bara ett yttrande, och det blir således inte omedelbart lag efter onsdag - det ger bara en väldigt dålig signal om vi inte lyckas bevara ens de mest basala personuppgiftsskyddskraven som finns i nuvarande lagstiftning] har några ledamöter (Rohde, Valean, Creutzmann och Kelly) lagt väldigt många ändringsyrkanden på dataskyddsförordningen som är lika illa eller ofta ännu värre och sämre för rätten till personuppgiftsskydd och privatliv än vad industrins egna förslag är. Jag skulle gå så långt som att säga att det är bättre att inte ha någon personuppgiftslag alls, än att deras ändringsyrkanden går igenom, oavsett om de uttryckt denna fruktansvärda nedmontering av medborgarnas rättigheter i egna ord eller inte.

Jag är också medveten om att t ex Anna Hedh ju egentligen inte gått bankernas ärenden, utan hon har följt ett råd från svenska fackorganisationer. De ville nämligen, precis som bankerna, att ditt och mitt privatliv ska ges ett mycket sämre och svagare skydd på europeisk nivå än vad som är rimligt och nödvändigt. Jag pratade med facken om detta innan jul, och då menade de att de inte kunde täckas av ett specifikt, avgränsat undantag om det inte fanns ett likaledes brett och allomfattande undantag som gav utrymme för det specifika. Jag menade att den breda, allmänna undantaget i (nuvarande) §10(f) PUL/artikel 5(f) dataskyddsdirektivet (1995/46/EG) i många EU-länder tolkats så brett att det i stort sett inte lämnar kvar något skydd alls, samt att det i många EU-länder är så att över 80% av all databehandling (till exempel sådan som Folksam, WyWallet och Mama Mia ägnat sig åt) faller under detta generalundantag.

I två fall gick jag längre än EDRi och BoF (se ovan), nämligen på artikel 6(f): jag vill över huvud taget inte ha några generalundantag från våra grundläggande rättigheter. Ett "berättigat intresse" som ger ett företag eller en myndighet möjligheten att utan granskning bedöma om deras egna intressen väger tyngre än våra grundläggande rättigheter känns inte alls okej. Jag var också betydligt kritiskare mot att kommissionen valde att lägga in extra skydd för upphovrätt och företaghemligheter i förordningen - det finns ingen anledning att skydda företagsintressen och statliga monopol i en lagstiftning som kodifierar ramarna för våra grundläggande rättigheter. Våra personliga rättigheter, och rätten till privatliv och kontroll över sin egen identitet har inte med upphovsrätten att göra. Man kan inte monopolisera mig, eller er, eller någon annan.

Nu är frågan till Flashback, baserat på ovanstående:

- Richard Gutjahr anser att jag borde varit mer transparent tidigare. Piratpartiets kampanj https://dataskydd.net har dock öppet länkat till http://protectmydata.eu , där man hittar både BoFs och EDRi:s ändringsyrkanden publicerade offentligt. Vi har också (se ovan) publicerat de lobbydokument som kom in till oss.
- För mig är det väldigt problematiskt att man kritiserar kopieringen som sådan, snarare än de värderingar som uttrycks av lagda ändringsyrkanden. På mitt kontor valde vi att lita på två organisationer vi vet besitter lång och tung expertis på området dataskyddslagstiftning, och sedan skrev vi egna ändringsyrkanden bara där vi tyckte att dessa organisationer fegade i onödan.
Tycker Flashback att jag har gjort rätt?

Skulle alla på Flashback dessutom kunna tänka sig att skriva till sina ledamöter i Europaparlamentet och be dem bevara vår rätt till privatliv och vår rätt till personuppgiftsskydd och identitetskontroll?