Det finns naturligtvis en massa konferenser där man pratar om hur vi som användare av informationsteknologier eller läsare av medier ska utsättas för information vi förmodligen inte vill ha på ett sätt vi förmodligen inte vill. Större delen av IAB Europes dataskyddsförordningskampanj går ut på att inte begränsas i sådana aktiviteter.

Igår hittade jag dock denna nyhet från USA, rapporterad föredömligt av The Register. Ett särskilt företag som deltar på en stor konferens om reklam på nätet har kommit på att produktplacering också kan nå oss i datorspel, spelfilmer, youtubeklipp och andra typer av information som vi nog vill ha, men där vi inte nödvändigtvis vill ha överflödig information.

Lite trött kopplar jag till Europaparlamentets kulturutskotts utredning om direktivet för audiovisuella tjänster från 2009. Om man bortser ifrån det upprörande i att utredningen börjar med att säga att den tillsatts alldeles för snabbt för att fylla något särskilt syfte, drar den också slutsatsen att produktplacering faktiskt inte varit något särskilt lyft för reklambranschen.

Den som inte tidigare är så bevandrad med just reklam på nätet och personuppgiftsskydd har kanske också missat att det sker väldigt mycket lobbying från just reklammakare mot både Bryssel och svenska politiker. IAB UK är den brittiska grenen av IAB, en amerikansk organisation för "advertisement bureaus" (antar jag), som också finns i den europeiska tappningen IAB Europe. Medlemskåren är ungefär likadan i samtliga organisationer. De tycker att pseudonym data är det bästa sedan skivat bröd, precis som Vint Cerf på Google. Problemet är förstås, som jag förklarar i SVT Forum, att man genom att korrelera (samköra, titta på många olika samtidigt) datamängder ändå kan identifiera personer.

Jag tror att man måste vara betydligt försiktigare med hur data samlas in. Alla insamlade personuppgifter korreleras. Särskilt datoriserade databaser är mycket lätta att samköra. De blir ofta föremål för polismyndigheters uppmärksamhet, och militärens. Många stora databaser med mycket information om medborgare är dessutom sårbara för säkerhetsbrister. Vi behöver helt enkelt bra och tydlig reglering för under vilka omständigheter vilka databaser får sättas upp, och hur vi ska se till att de inte åsamkar stor skada på våra identiteter och vårt privatliv.

När nu Europaparlamentets kulturutskott gjort en utredning som inte kan se någon historisk tendens till att det här med helt reklamdrivna marknader är något särskilt framtidssäkert, kanske vi inte bara på bas av t ex IAB UK och Yahoo! bör gå ut och stödja en lagstiftande lösning som vi redan vet är tekniskt ogenomförbar. Därför är i alla fall jag lite oroad över att ministerrådet verkar ha hakat på tanken att pseudonyma data inte alls behöver skyddas eller regleras rätt hårt, och det finns fortfarande stora risker för att parlamentet också trillar dit på detta.