"Internet förändras var tredje år eller så. Varför ska man då bestämma vad som är internet och vad som inte är internet genom lagstiftning?"
-- hört från motståndare av nätneutralitetslag.
Vi som jobbar med digitala rättigheter och telekomreglering tänker ofta att en av de största fördelarna med internet är att användare kan bestämma själva när de är konsumenter, producenter, hur de bidrar, vad de bidrar med och så vidare. Vi ser nätneutralitet som tanken på att användare av kommunikationstjänster får bestämma själva hur de deltar i sådana här processer, oavsett om de är företag, privatpersoner, barn, vuxna, entreprenörer eller fildelare. Vi ser det som en motsats till kabel-tv-modellen, som bygger på att kommunikation kommer centralt ifrån och är förprogrammerad åt användaren baserat på vad man centralt ifrån vill att användaren ska ta del av.
Det finns dock många som vill och kan göra så att internet blir mer som kabel-tv, och det är en pågående process på flera plan att göra om internet till kabel-tv. De här företagen vill kunna bestämma vad användare ska få göra och inte, och av lite olika skäl:
- Telekomoperatörer vill gärna bestämma hur deras nät ska utnyttjas. De är egentligen mindre bekymrade över att slutkonsumenter (privatpersoner) gör vad de vill. Men de är mycket bekymrade över att kommersiella aktörer som företag använder deras infrastruktur (näten) för att tjäna pengar. Telekomoperatörerna ser inte sig själva som bärare av en infrastruktur på vilken andra saker händer, utan brukar istället ofta prata om att tekniken är väldigt komplex och att de därför måste få mer makt att sätta stopp för att företag använder deras infrastruktur utan att betala mer än vad abonnemangsavgiften egentligen säger.
- Många mediaföretag har jättestarka incitament att bestämma över hur information ska spridas mellan användare. Netflixlagen som har tagits upp av Justitiedepartementet i Sverige är ett utomordentligt exempel, och så är också konstiga manövreringar av Netflix och Google i tekniska standardorganisationer. Den senaste planen är att alla internetanvändare ska få använda sina webbläsare som verktyg för att låta Googles eller Apples molntjänster berätta för datoranvändaren när den får bruka sitt eget grafikkort. Den här funktionaliteten efterfrågas av Netflix och filmindustrin, som gärna vill att användaren ska ha mindre kontroll än vad användaren har laglig rätt till.
De lagförlag som för närvarande cirkulerar om nätneutralitet rör främst den först beskrivna situationen. Nätneutralitet - alltså en konkurrensneutral och öppen plattform för företagande och bidragande på nätet - uppnår alltså egentligen inte hela målet med ett deltagande, skapande internet. Att kodifiera konceptet i lag gör dock att man neutraliserar (a-haha) en av de tendenser som går starkt emot det önskvärda läget - nämligen att internet är en plattform där man själv bestämmer vad man ska få göra och hur.
Hänvisningar till att internet utvecklas snabbt och därför inte ska regleras på infrastrukturnivån eller någon annanstans är ytliga och dumma. Man kan naturligtvis se hela konceptet med internet som plattform för fritt samverkande aktörer som en anomali - internet är fantastiskt bra just för att det avvek väldigt mycket från de kontrollmodeller på kommunikation vi i stort sett alltid tillämpat historiskt. Det ligger också lite i tiden: de senaste åren har vi varit extremt dåliga på att använda internet i samhället för vad det är bra på. Till exempel är internet och all underliggande infrastruktur jättebra på att dela information. Därför blev fildelning populärt. Däremot är det inte bra på att hålla information hemlig - därför är det problematiskt när vi lägger sjukjournaler och avstängningsknappen för elnätet på internetteknologi. Vi vill nämligen inte att någon av de här sakerna ska vara alltför enkelt åtkomliga.
Jag förstår de som inte vill att internet ska sluta utvecklas var tredje år eller så, och det är det nog ingen som vill. Det är däremoet felaktigt att tro att samhället slutar utvecklas bara för att man ger privatpersoner själva rätten att bestämma villkoren för sitt eget deltagande i en plattform. Den här typen av tänk har jag spårat tillbaka till Maslov-dynamiken i vissa delar av säkerhetsindustrin - man tror att det är bra att använda internet för saker internet inte är bra på (el, transport, kritiska system), och att det därför också måste vara bra att göra så att internet inte kan ge de ekonomiska och sociala fördelar de annars skulle ha haft (kultur, tjänster, osv).
Piratpartiet tror inte att Maslovs modell är tillräckligt komplex för att beskriva det som behövs för att ett samhälle ska må bra och fungera. Vi tror också att det går bättre att uppnå teknisk utveckling och social gemenskap i ett fritt samhälle där människor får ansvar att själva bestämma hur ske interagera med andra. Vi godkänner heller inte att man måste offra dessa tekniska och sociala gemenskaper bara för att det finns ett starkt behov av centralisering av kritiska infrastrukturer - vi tror snarare att kritisk infrastruktur bör hållas decentraliserad, eftersom infrastrukturer ju mer kritiska de är behöver vara desto svårare att få ned.
Utmärkt text Amelia om vad PP noterar och vill ändra på. Jag kommer att dra ett par strån till både kampanjen inför EU-valet där du och Christian gör ett förträffligt jobb, och inför riksdagsvalet där förutsättningarna att engarera väljare och fler medlemmar aldrig varit större. Det vore förskräckligt om svenska folket låter t.ex. Karin Boijes Kallocain, Georg Orwells 1984 och Djurfarmen bli ännu mer verklighet än vad deras samhällskildrande romaner dessvärre redan blivit.
Tyvärr har det hänt något med din text på Piratpartiet Live - felaktig radindelning gör texten extremt svårläst.
Lägg till ny kommentar