Igår följde jag lite Lexbase-diskussioner på olika ställen. I Lexbase verkar offentlighetsprincipen användas mot sig själv: vi vill granska makt, men skapar istället nya, helt ogranskbara makthavare. Lexbase tar bort både rätten för dömda brottslingar att få sona sitt brott, och rätten för brottsoffer att få gå vidare från sin offerroll. Att inte låta människor få sona brott är väldigt lutheranskt eller kalvinstiskt, och för mig är det på många sätt underligt att vi i Sverige är så beredda att gå över på helt nykristliga ondskedefinitioner: en gång ond, alltid ond?

Men låt mig gå tillbaka offentlighetsprincipen och granskning av makten: Lexbase är ett utmärkt verktyg för data-mining. Det är egentligen osannolikt att Lexbase skulle ha kommit till stånd för något annat syfte än data-mining. Makten har inget eget intresse av att granskas, men det finns starka intressen särskilt från USA som gillar data-mining. Go figure.

Data-mining är en av de saker man försöker reglera i dataskyddsförordningen, ett EU-förslag om bättre, starkare skydd för privatlivet. När man skopar upp stora mängder information om enskilda personer eller grupptillhörigheter ("män i åldern 30-40 från Gränby som begått våldsbrott inom de senaste 5 åren samt deras släktingar", t ex) kan man använda den informationen till att påverka enskilda personer, personer i deras närhet eller mer diffusa stora grupper. Man pratar om detta som profilering, och påverkan kallas ofta för "gruppdiskriminering". Gruppdiskriminering är när man särbehandlar hela grupper, ofta i allmänhet, snarare än specifika individer i specifika sammanhang. Vi har inga lagar om gruppdiskriminering - man kan vara skyddad mot diskriminering om man är gravid kvinna i anställningsintervju, eller svart man som söker till vårdprogrammet, eller pojke med instabil könsidentitet inför läraren, men vi är inte i allmänhet skyddade mot diskriminering i kommersiella avtal eller offentliga sammanhang som beror på mer allmänna saker. Om jag råkar känna en man i 30-40-årsåldern från Gränby som begått våldsbrott inom de senaste 5 åren, eller någon av denna grupps släktingar, finns det inget som förhindrar att jag särbehandlas under en anställningsintervju, när jag går på kafé, eller när jag sluter ett avtal med någon på nätet (till exempel köper tågbiljett). Automatisk gruppdiskriminering är när man inte profilerar och särbehandlar manuellt, utan istället lägger hela databehandlingsprocessen på en dator.

Det kan vara att man får dyrare hotellerbjudanden för att man är Mac-användare, att man får reklam för barnvagnar i sitt nyhetsflöde för att en kompis har sagt till en annan kompis på Facebook att man är gravid, eller att ens lärare får resursmaterial om könssjukdomar för att en klasskompis beställt klamydiatest på nätet.

Lexbase kommer att öka möjligheterna att profilera baserat på kriminell historia. Det gör att inte bara de som nämns i Lexbase utan även alla de känner eller har haft kontakt med kan särbehandlas på grund av Lexbase. Vi har få eller inga verktyg att få reda på hur vi påverkas av dessa nya makthavare, om vi påverkas eller vad vi kan göra åt det.

Jag roar mig åt ironin i att offentlighetsprincipen används som grund för att skapa nya, ogranskade makthavare som kan utöva påtryckningar och inflytande över svenska medborgare utan att någonsin granskas, och utan att någon ens tänker på att de är makthavare som behöver granskas. För mig verkar det som att offentlighetsprincipen används mot sig själv i fallet Lexbase. Offentlighetsprincipen finns till för att vi ska kunna granska de som utövar makt över oss. Lexbase ger eventuellt en manuell möjlighet för enskilda journalister att göra detta från sitt eget hem, men i mycket högre utsträckning skapar Lexbase helt mörka, ogenomträngliga och icke-transparenta makthavare som vi absolut inte kan granska.