En nederländsk tankesmedja presenterade för några veckor tanken om ett pris för politiker som hållit sina huvuden kalla i krissituationer. Ungefär det som miljöpartisten Maria Ferm uppmanade sina riksdagskollegor att göra efter självmorden i Stockholm.

Eftersom vi lider av prisinflation, och politiker bara gillar värdefulla ting, hjälper tankesmedjans initiativ naturligtvis inte och regeringen vill nu klämma ut mesta möjliga informationsspårande ur datalagringsdirektivet. Via ett auktoritetsskeptiskt inlägg på MMN-o:s blogg hittar jag till Rick Falkvinge, som i februari 2010 funnit en nyhetsnotis om hur en mobiltelefon kunnat bistå i hjälpen att hitta en försvunnen 18-åring. Tydligen var telefonen avstängd, men hade på säkert avstånd kunnat aktiveras och spåras.

Så här i juletid kan det vara trevligare att åka med bilen till affären än att gå.

Därför tänker jag skriva om bilar.

Att bilar "digitaliserats", eller utrustats med mer elektroniska hjälpmedel på senare år lär knappast ha undgått den motorintresserade medborgaren, eller ens den genomsnittliga bilköparen.

Neelie Kroes vill att alla EU:s bilar ska digitaliseras inom en snar framtid, möjligen i ambitionen inspirerad av ett tyskt forskarlag som hoppas att fjärrstyrning av bilar ska ha potential att minska antalet trafikolyckor.

I USA vill man att alla bilar ska utrustas med elektroniska hjälpmedel för fickparkering, och små, elektroniska apparater för att hjälpa bilförare förbi biltullar på ett smidigt sätt tillämpas i alla länder eller städer med biltullar (nota bene att jag inte skiljer mellan privata biltullar och offentliga).

I våras fann ett forskarlag allvarliga säkerhetsbrister i bilars elektroniska system. I somras hittade jag en artikel om trådlöst spoofade, elektroniska varningssystem i bilar. Tillsammans med min något patriotiska glorifiering av 1975 års modell Volvo, som går och går och går, blev det ett startskott på lite större funderingar kring vad digitalisering av bilar innebär för underhåll och förarkontroll.

In Christmas times it's often nicer to take the car to the shop, rather than walking.

So I'm going to write about cars.

The digitalisation of cars, and their equipping with more and more electronic tools, could hardly have escaped the engineering savvy citizen, or even the average driver.

Neelie Kroes wants all cars in the EU to be digitalised within a near future, possibly having been inspired by a German research team hoping for remotely controlled vehicles with a potential of decreasing motorway accident statistics.

In the US, a novel political idea is equipping all cars with electronic tools for assisting in parking, and small, electronic devices have been helping drivers past tolling station on roads in a number of nations for years (I make no distinction between public or private tolls).

This spring, researchers identified a large number of security flaws in onboard car electronics. This summer I found an article about remotely spoofed electronic warning systems in cars. Along with my slightly patriotic glorification of the 1975 model of Volvo, which just keeps going and going and going, it made me think more about the implications of car digitalisation and maintenance needs.

Today I found an article in El País about sustainable democracy. Ignacio Sánchez-Cuenca, a sociology professor, suggests that liberalism is finally overtaking democracy, and that technocracy and economical interests will get their victory over the idea of equal participation for all citizens in the decision making processes for society.

For letting such well-made reasoning into their debate pages, El País appear to not have commented at all on the undemocratic processes around the approbation of the Sinde Act, or the Act of Sustainable Economy, that will likely be debated by a subcommittee in the Spanish senate on Monday, rather than going through parliamentary scrutiny. The reason is apparently that the parliament should not have to bother themselves with trivial matters when there are more important issues to discuss.

El País is loyal to PSOE. Ángeles González-Sinde is the Minister of Culture in the Zapatero cabinet. Zapatero is the Spanish president and chairman of PSOE.

Idag hittade jag en artikel i El País om hållbar demokrati. Sociologiprofessor Ignacio Sánchez-Cuenca menar att liberalismen kanske slutligen håller på att upprätta sin dominans över demokratin, att teknokratin och ekonomin får sin seger över alla individers lika rättigheter att delta i beslutsarenan.

För att släppa in så gedigna, demokratiska debattinlägg verkar El País inte ha gitt kommenterat på Sindelagen, eller lagen om hållbar ekonomi, som på måndag förväntas behandlas av en spansk underkommittée till senaten istället för att debatteras i parlamentet nästa år. Anledning är att beslutet är en petitess parlamentet inte ska belastas med då de har viktigare beslut att syssla med.

El País är en PSOE-lojal tidning. Ángeles González-Sinde är kulturminister i Zapateros regering. Zapatero är PSOE:s ordförande.

Dolt i lagens inre, bland hundratals artiklar om miljövänlig utveckling, gömmer sig kriminalisering av nedladdning och nedladdningstjänster. Dessa samhälleliga fenomen har tidigare förklarats lagliga i Spanien eftersom allt annat vore löjligt, att trackers möjliggör en socialt accepterad typ av bokutlåning och att man inte kan straffas för någonting man bara indirekt haft att göra med.

Detta blir min sista postning på Stenskott. När jag och Amelia startade bloggen så var det för att ingen av oss bloggade tillräckligt regelbundet för att själva fylla en hel blogg. Därför startade vi en med målsättningen att tillsammans fylla den med innehåll. Jag tycker projektet varit lyckat, och särskilt Amelia har varit en väldigt flitig och välartikulerad bloggare.

Men alla goda tider har ett slut. Idag så avslutar jag mina uppdrag inom Piratpartiet. Jag kommer fortsätta vara medlem på en mer passiv nivå i partiet, och slutföra mitt uppdrag i ungdomsförbundets valberedning. De exakta skälen till detta är mina egna, och inget jag skyltar med här. Vänner kan fråga mig privat.

Personligen kommer jag fortsätta vara aktiv inom informationspolitiken och teknikfrågor, samt besöka de lokala fikorna regelbundet. Jag planerar inom kort att läsa Tännsjös "Privatliv" och reda i grunderna till integritetsfrågan. Mitt engagemang inom partiet kommer ligga på en nivå mer normalt för politiskt engagemang i Sverige (vi behöver en del icke-hyperaktiva i partiet också :)).

Stort tack till Amelia (och även Mårten) för att jag fått dela detta utrymme på nätet med dem under denna tid.

Vänligen,
Simon

In the Nigel Farage speech against the EU president Herman van Rompuy he not only succeeds in insulting the EU-president in a relatively amusing way, but he also points to the silliness of the Belgian nationstate. And I'm not talking about the six parliaments and unstable federal governments (elections approximately every two years, latest on June 9th 2010) but their telecoms industry.

The former state monopoly of Belgium is called Belgacom. They own all the copper networks. Twelve years after the deregulation of the telecoms industry they are getting larger and larger market shares in the ADSL sector (currently 77%).

There's a few cable operators. The operator Telenet owns all the infrastructure. They are also the largest service provider in the cable sector.

Fibre in Belgium is not common. I haven't in fact seen any regular provider of fibre connections. Belgacom started experimenting cautiously with FTTH last year.

Belgacom has now decided that it's a good idea to raise the prices for all services except TV. But why?! Belgium already has 50% more expensive services than the European average! Even though Spain is worse, it does put me off.

I Nigel Farages harang mot EU:s president Herman van Rompuy för några veckor sedan lyckas han inte bara med att på ett ganska träffande, men elakt, sätt förolämpa EU-presidenten, utan också påtala fånigheter i den belgiska nationalstaten. För min egen del kan jag sympatisera med honom, men då inte på grund av dess sex parlament eller ostabila federala regering (omval i snitt vartannat år, senast 9 juni i år) utan på grund av deras telekomindustri.

Belgiens före detta statsmonopol heter Belgacom. De äger all koppar. Tolv år efter avregleringen kniper de större och större marknadsandelar i ADSL-branschen (för närvarande 77%).

Det finns några kabeloperatörer. Kabeloperatören Telenet äger all kabelinfrastruktur. De är också största tillhandahållaren av kabeltjänster.

Fiber i Belgien är inte alls vanligt. Faktum är att jag inte identifierat någon fiberoperatör alls. Belgacom har lite försiktigt börjat testa FTTH förra året.

Nu i dagarna har Belgacom beslutat att det är en bra idé att höja priserna för alla tjänser utom TV. Men varför?! Belgien verkar redan ha 50% dyrare telekomtjänster än Europasnittet! Även om situationen är bättre än i Spanien, blir man lätt irriterad.

I sometimes have difficulties digesting blogs about intellectual property rights. Sometimes they're completely brilliant, like Afro-IP writing about the anti-counterfeiting squad of Kenya seizing pencils for a value of $300'000. Or when IP-Tango writes about trademarks being limited to the market within which they are protected. I enjoy reading Amlan Mohantys posts on the SpicyIP India blog, like this one, on the importance of public participation in legislative debates. That touches on the subject I wrote about yesterday.

Today, however, a post on IPKitten concerns me a bit. It's about continued negotiations on border measures at the World Customs Organisation.

Some people will almost certainly remember the negotiations on SECURE Standards in WCO that collapsed in 2008. The reason was that negotiations for stricter border controls to decrease intellectual property rights infringement were discovered by developing nations who subsequently mobilised IPR experts in the organisation and created pressure for continued investigation on whether the standards were really secure, or actually necessary.

The consequence of the WCO slowing down turned into the ACTA-initiative. By collecting only a small number of like-minded nations IPR-dependent economies hoped to achieve... What?