Information in transit är sårbar. Är det någonting jag tagit med mig från det senaste året så är det att information som flttas från ett ställe till ett annat är utsatt för risk. Finns det någon möjlighet att låta bli att flytta känslig information ska detta göras. Och i den mån förflyttning måste ske är det bäst om detta görs analogt.

Känslig information ska heller inte ligga på ett medium som är kopplat mot ett nätverk. Det ska inte ligga på ett medium som är kopplat till ett nätverk som i någon del av kedjan är kopplat mot internet. Alldeles särskilt ska mediet inte vara kopplat mot internet, för är det det utsätts informationen för risk även om den är stationär. GSM-nätet ska hållas borta från känslig information.

Betalningssystem har i och för sig varit en informationsdebatt. Men betalningssystem och deras förgänglighet är ändå inte alltför beklämmande. Pengar kommer och går, så ock koldioxidrätter.

Patientjournaler och brottsregister bekymrar mig i sådana fall mer. Om man frågar mig kan jag säkert ge en bra sammanfattning av vad som står i min (analoga och förhoppningsvis säkert bevarade) journal, men jag vill ju gärna själv vara källan till sammanfattningen. När jag flyttade till Lund tror jag att jag skrev på ett papper om att min journal fick överföras till det nya landstinget. Eller så glömde jag bort det. Journalen hade i vilket fall behövts skickas i sin analoga form.

I've noticed a particularly idiotic post on the site of the man who is now going to represent me as a Pirate Evangelist in Europe and the world at large.

Well. Here. Rick Falkvinge becomes a lot easier to work with when you don’t work with him at all.

He is sometimes easy when he likes you and you want cash.

I admit to having abused this expression of bad leadership once when I thought representation of the party at WIPO was very important. I was given about €700 without any formal approval by the board. From a budget with €50000 in a year. That is slightly more than 1% of the budget.

Before Almedalen, three cameras that cost €150 euros each were bought. This is €450, again, around 1% of the total budget with no prior approval.

In the election €9000 were spent on candidate parties in a much criticized decision. I agree that it is fun to party, but quite frankly, as a non-candidate I would have liked if money that could have went into political campaigns before the elections (and 1/5 of it none-the-less!!) were not spent on people being encouraged to drink alcohol purchased by the party. They didn’t even get a DJ, and the parties were closed to the general public. This is not a good way of getting votes, which perhaps also shows in the end result.

Jag är lur på det här med revolutioner, internet, diplomater och politiska påtryckningar.

Kanske inte på samma sätt som Rasmus Fleischer, men klart lur. Mao Tsetung, vars verksamhet i övrigt kanske inte var så lyckad, beskrev att:

Politisk makt växer ur gevärspipan.

Vi lever i nya tider. Makten idag växer nog mer ur den ekonomiska påtryckningsdiplomatin.

Tre dagar innan Ben Alis förvånande tal till nationen, och följande avhopp, hade en stor grupp EU-diplomater förhandlat med Tunisiens utrikesminister (påståendets källa verkar vara borttaget :-/ ). EU köper 80% av Tunisiens exporter. 73% av Tunisiens exporter kommer från EU. Vi äger dem, på samma sätt som Kina äger USA.

Kassettersättningen är, av någon anledning, en av medlemsländernas populäraste lösningar på vad som upplevs som annars illegitim privatkopiering. När vi hävdar att privatkopieringen ska accepteras på internet, likt med kassetter, är vi alltså egentligen ute och suddar eftersom privatkopieringen aldrig accepterats som fritt fenomen (till skillnad från vad mitt politiska parti under flera år gärna påpekat).

I vissa franska grupper ses kassettersättning på internet som en gångbar lösning på fildelningsproblemet. Min tes är att länder med stora problem med repressiv lagstiftning automatiskt får ett större stöd för avgifter. Jag följer med spänning situationen på Irland där politiker med väljarkonfliktsrädsla föreslagit, och fått(!), en lösning mellan internetoperatören Eircom och de Fyra Stora skivbolagen. Återstår att se om Eircoms three-strikes-modell kommer skapa stor upprördhet eller ny sätt att säga upp kontraktet för vad som ändå uppfattas som usel service.

Så här sammanställer jag mina upplevelser om globala demokratiska aktioner från hösten som gått:

-- Indisk anti-piratfirma antas vara inblandad i denial-of-service-attacker mot privata torrentservrar. En grupp aktivister slår tillbaka. I aktionsyran blir (förmodligen) spanskspråkiga aktivister så medtagna att de slår till mot SGAE, Spaniens intresseorganisation för skivbolag och producenter. SGAE är mer hatade än skatteverket i Spanien, och företag och offentliga institutioner håller konferenser om hur de ska hantera bort SGAE från sin verksamhet.

This is one of those weird days.

I usually drop subjects when they become really popular. I don't write much about ACTA for instance, but keep informed. I didn't write much about the Telecoms package after it became popular, but was reasonably informed.Telekompaketet en annan.

On the 27th of December 2010 my friend @rafik contacted me on Twitter asking me to keep track of the #sidibouzid tag. He said there were huge protests and that these protests were different from the protests seen over the last 10 years or so. Not only students and the unemployed were on the streets, but also people from small villages outside Tunis. I retweeted #sidibouzid things every now and then when I understood the French or the tweets were in English. After a week the tag was very popular, and after another few days the MEP Marietje Schaake of the Dutch D66 party published an editorial in NRC.

Samir Allioui, aka boyfriend, told me that she covered the situation very well (we were already keeping track since I arrived at his house on January 3rd). She followed up with a series of interviews and debates over the following week.

A bit before she wrote her first editorial the activist group Anonymous had started campaigns for DDoS:ing and defacing the homepages and servers of the Tunisian government. I've mentioned it a couple of times on my blog, but I can't bring myself to calling it neither campaign nor solidarity - this is a global solution to a graphically limited problem. It's a global community engaging in global values, not solidarity with people far away. On the internet no one is ever far away.

Det här är en konstig dag.

Jag brukar ogilla ämnen som är populära att ta upp. Jag tappar nästan omedelbart intresset för när andra tagit upp ämnet behöver jag nog inte lägga så mycket energi på just det. ACTA var nog en sån sak. Telekompaketet en annan.

27 december 2010 kontaktades jag av min vän @rafik som bad mig hålla koll på taggen #sidibouzid på twitter. Jag retweetade lite grann då och då när det föll in något på engelska eller franska (lättfattat nog att jag begrep). Plötsligt hade taggen växt sig väldigt stor, flera häktade bloggare uppmärksammats i underground-medier och Marietje Schaake från nederländska D66:s Europaparlamentsdelegation tog upp situationen i en debattartikel i NRC.

Samir Allioui, aka pojkvän, berättade att hon täckte situationen väldigt väl. Det gjorde hon också i en lång serie intervjuer och debatter hon deltog i de kommande två veckorna.

Lite innan det hade Anonymous påbörjat kampanjer för att ddos:a och hacka tunisiska regeringens hemsidor. Jag nämnde det ett par gånger här. Jag ser det nog inte som ett solidariskt deltagande i tunisiernas kamp, dock, utan som en global demokrati där allas problem med förtryck är upp till alla att lösa - en lösning som inte har gränser på ett problem som är geografiskt avgränsat.

Twitter-personligheterna @Takriz och @nawaat rapporterade på twitter med videor från demonstrationerna och polisövergreppen. Videorna fanns samlade på Facebook, ett mycket obehagligt medium att samla bilder på. Jag frågade ett par vänner om de inte kunde fixa alternativa servrar att host:a bilder på och vips satt Samir och administrerade en bilddatabas någonstans som gjorde mitt liv mer uthärdligt när jag följde händelserna.

I Brasilien har tunga regn skapat översvämningar, förstörelse och fört med sig ett stort antal dödsfall under en vecka. Brasiliens första kvinnliga president Dilma Roussef har sannerligen inte fått en enkel start på karriären.

Enklare är förstås, som alltid, att klubba sönder konstruktiva förslag som lagts under President Lulas presidentskap och det är vad som riskerar hända med den brasilianska delningslicensen. Licensen är resultatet av ett långt samarbete mellan civilsamhällesorganisationer, forskare och artister. Den skulle mot en låg avgift göra slut på digitala upphovsrättsintrången. Genom att helt ta bort dem från straffskalan.

Intresseorganisationen ECAD har förstås inte varit så glada över förslaget. De tjänar bra med pengar på att upprätthålla den nuvarande lagstiftningen och det gör också utländska upphovsrättsägare.

Kulturministeriet under ledning av Luca Ferreiro ledde förslaget i Brasiliens regering. Det största motståndet mot förslaget förväntades uppstå först i behandlingen i parlamentet. Istället har Dilsa Roussef bytt ut den tidigare ledningen i ministeriet mot en betydligt konservativare representant som omedelbart skjutit förslaget i sank.

Nu när Tunisien har blivit av med sin diktator och bloggen 24sur24 under ledning av @nawaat kan rapportera om människor som jublar på gatorna, Ben Ali har visats befinna sig i Saudiarabien och Tunisien går mot nyval och demokratisk regim kan jag återgå till att blogga om mer deprimerande saker.

Till exempel bilder. Den här vackra bilden av Censor Ship får inleda.

Bilder som fått uppmärksamhet under dagen är de konstverk på världens största auktionshus som nu anpassat sig till globaliseringen och håller alla auktioner online. De nya kinesiska och ryska köparna kan inte alltid befinna sig på auktionerna och ingen konstsamlare har möjlighet att vara överallt på samma gång. De nya metoderna förväntas öka tillgängligheten. Bättre tillgång till smalare konst har uppmuntrats i Spanien där stora delar av filmstöden har gått till bland annat baskiska filmare som kan skapa baskinspirerad kultur, även om publiken för detta kulturbevarande för närvarande är begränsad. Se för övrigt en cool bild på urdinosaurie i DN.