Om man tycker Stockholmsprogrammet låter lite otäckt, lite dumt, kanske man blir glad över att det snickras på ett alternativ. Direkt från de skånska djunglerna: Malmöprogrammet!

Varför är Malmöprogrammet så bra? Malmöprogrammet kommer från oss, från människor, och växer sig upp genom samhällsasfalten med sprängkraft större än dynamit.

Vilka värderingar har Malmöprogrammet? Vi är en massa människor som bygger en europeisk gemenskap där alla kan känna sig hemma.

Sånt här ska man ju egentligen reagera mot mycket tidigare (typ igår), men innan alarmismen slår sin rot vill jag bara poängtera att Rick Falkvinge med samma resonemang också är emot lagen om hets mot folkgrupp.

När vi tänker oss "terroristprat" i falkvingsk tappning får vi också bilden av någon liten imam som sitter och ondgör sig över västlänningarnas otrogenhet. Men den absoluta majoriteten terroristbrott i Europa begås, enligt Europols TESAT-rapporter, av separatister i norra Spanien och södra Frankrike. ETA har till exempel skjutit ihjäl politiker i de två senaste valen i Baskien. Kanske behöver man en lag om hets mot folkgrupp även när hetsen drabbar valda politiker?

Samtidigt får man förstås vara försiktig. Jag varken tror eller gör anspråk på att veta hur man bäst ska skydda valda politiker i Baskien, eller bäst ska ta tillvara polska bögars mänskliga rättighet att inte bli utsatta för våld av uppeggade horder homofober. Jag har heller inga siffror på hur pass mycket svenska homosexuellas (den mest våldsutsatta gruppen i Sverige idag) situation har förbättras sedan lagen om hets mot folkgrupp trätt i kraft.

Om hets mot folkgruppslagen varit effektiv kanske man kan anta att det som skett i Stockholmsprogrammet är ett erfarenhetsutbyte? "Det funkade här, så det kanske funkar hos er också."?

Jag har haft lite svårt att kontextualisera Stockholmsprogrammet. Som jag förstår är Stockholmsprogrammet en massa målsättningar unionen ska sträva efter de kommande fem åren. Programmet ska alltså omsättas i konkreta förslag först senare. Detta anmodar några frågor: Hur har programpunkter och lagstiftning följts åt under tidigare program? Vilka huvudsakliga skillnader har funnits mellan tidigare program, och vilka skillnader bör man därför kunna vänta sig nu?

EU:s generella rörelseriktning är mot något som liknar en federal struktur. Det har två anledningar: samarbetet fördjupas, vilket i Stockholmskontexten blir särskilt relevant i kontrast till Schengenområdet och dess fria rörlighet för personer; fördjupat samarbete kräver starkare demokratiska strukturer på EU-nivå.

"A veteran of New York's anti-folk scene, Regina Spektor makes quirky, highly eclectic, but always personal music. Born and raised in Moscow until age nine, Spektor listened to her father's bootleg tapes of Western pop and rock as a young child and also learned to play piano. "
- Från Spotifys beskrivning av Regina Spektors karriär.

Är det bara jag som är trött på att höra hur det enda som skapar artister är mängden pengar inom branschen? Jag tillhör inte de idealister som tror att musikbranschen är något som endast kan och bör ägas av den ideella och ofta gratisarbetande sektorn, men det är enligt mig lika naivt att tro att det endast är pengahögen som skapar framgångar.

Att höra musik i tidig ålder, att tidigt utsättas för toner i alla dess former, det är en god början på varje kreatör. Med internet som ett öppet bibliotek där musik flödar fritt inspirerar och utbildar vi fler artister.

På ett seminarie om upphovsrätt på Almedalsveckan hörde jag en deltagare uttrycka att han "piratkopierade spel" när han var yngre, men nu insett att han gjort fel och sökt upp och betalat tillbaka artisten. Den fascinerande historien åsido, jag kan inte låta bli att tänka på hur många av våra främsta datorprogrammerare, spelutvecklare, tekniker och andra som fick sitt intresse av datorer just från datorspelande i tidig ålder. Och hur dessa aldrig skulle haft råd eller möjlighet att spela dessa spel utan piratkopiering.

I sanning, det är svårt att tänka sig svensk datorspelsindustri så framgångsrik utan denna piratkopiering.

Föräldrarna kan visserligen åläggas att köpa dessa spel till barnen. Men då får vi även komma ihåg att endast de resursstarka familjerna kommer kunna ge sina barn sådana möjligheter, och allt på grund av ett av oss artificiellt skapat upphovsrättsmonopol - ett monopol som gör informationen till en bristvara.

Jag satt och klurade lite på vem som skulle bli ny chef för EPO för några veckor. Lite förvånande, mot bakgrund av att jag då på basis av ett amicus curiae brief till EPO från polska patentverket rekommenderade en polack att söka, har det nu dumpit ned en polsk kandidat: Alicja Adamczak, nuvarande chef för polska patentverket.

Vem är hon?

Hon kandiderade till posten som generaldirektör för WIPO förra året (den post som sedermera gick till redan sittande direktör Gurry). Man kan läsa hennes och de andra kandidaternas svar på ett antal frågor om internationell IPRs framtiden på IP-Watch. Adamczak säger bland annat

The most immediate action to take is to get back the correct balance in the intellectual property system between private and public interests. The efficiency of the IP system has always been based on the kind of balance which is built between two elements of a trade-off: providing a means for the inventor/creator to capture the benefits of its effort whilst maximising the social dissemination of knowledge. Therefore it is important to find appropriate ways to solve the tension between the maximisation of private interests of the creators and inventors on one side and the socially optimal use of knowledge on the other side.

Det låter väl inte så tokigt? Vi kanske borde skicka fan-brev till henne?

Idag verkar jag bli överöst av information om patent. Johanna Nylander skriver om mjukvarupatent på Expressens ledarblogg. Hennes inlägg handlar om planerna på gemenskapspatent, och behovet av att klart markera att mjukvarupatent i alla fall inte är någonting vi vill ha här (av uppenbara skäl: mjukvarupatent är ett hinder mot mångfald i IT-industrin och av filosofiska skäl är de förkastliga; de är inte bra någonstans).

Det är helt enkelt en fråga för det svenska ordförandeskapet att ta allvarligt på, och göra motstånd mot.

Samtidigt som jag läser Nylanders krönika, får jag ett mejl från en semestrare i Danmark som hittat en artikel i Politiken.dk om hur patent hindrar sunda investeringar i grön teknik.

Artikeln grundar sig i en rapport från Folkekirkens Nødhjælp (medlemmar i Concord tillsammans med bl a svenska Diakonia) som handlar om immaterialrätternas negativa inverkan på teknologiöverföring till framför allt fattiga länder.

Rapporten är nu inte bara en kritik mot överföring av miljövänlig teknologi, utan ser den immaterialrättsliga lagstiftning som ingår i internationella avtal som ett generellt problem. Patent har inte ökat innovation eller ens dissemination av teknologi till u-länder, framför allt minst utvecklade länder. De länder som emottagit mest foreign direct investment har i många fall visat sig vara länder utan stark immaterialrättslig lagstiftning. Patent används som ett sätt att förhindra och bortmota inhemska försök till innovation och investering (en fråga jag själv funderat på ett tag!).

Efter det förvånansvärt höga intresset för ordföranden av kommissionen, tänkte jag också breda ut mig lite över ett annat val som (antar jag) kommer äga rum under första plenum i Strasbourg 14 juli. Det rör parlamentets president.

Den konservativa gruppens kandidat heter Jerzy Buzek, en polsk MEP. Han är väldigt engagerad i demokratifrågor i Ukraina. Utan att vara särskilt insatt i hur framställandet av en rapport egentligen går till, var hans rapport om samarbete i innovationsfrågor för utskottet för industri, forskning och energi intressant: i artikel 12 vill han utöka skyddet för IPR, i artikel 13 satsa mer fokus på forskning på icke-lönsamma sjukdomar (superbra!), i ett antal artiklar utökar han sen ramen för vilken forskning vi ska hjälpa tredje-länder med, men är också positiv till ett djupare samarbete kring ICT ur säkerhetsaspekt. Inom ramen för samma utskott har han också lagt ett förslag om bättre samarbete kring hantering av lungsjukdomar. Om någon har lust får de gärna kolla igenom hans andra rapporter också.

Jag frågade mig igår kväll hur man ska ställa sig till Barroso som ordförande för kommissionen.

Jag har nu utbenat lite mer av det gytter som är presidentposten i kommissionen.

Barroso representerar allt kommissionen står för, och stakar ut riktningen för kommissionens ansträngningar. Det gör emellertid också ramfördragen, men jag antar att Barroso kan pusha det framåt lite till, så att säga.

Här är rapporten om vad Barroso anser att kommissionen åstadkommit mellan 2004 och 2009.

Barroso om internationella relationer
*EU är en pålitlig partner för uppväxande stormakter som Indien och Brasilien. EU har verkat för en hållbar politik som stöd för utveckling i Afrika.

Ur piratpolitisk synvinkel: EC har under Barroso satt käppar i hjulen för handel med läkemedel i och mellan u-länder. EU har dessutom konsekvent varit emot förslag i Doha-rundan från Indien och Brasilien att luckra upp avtalen om immaterialrätt för att motverka och förhindra patentering av växter, traditionell kunskap, mat och liv, även när de hävdar de är för! EC har varit pådrivande för starkt immaterialrättsligt skydd i länder i Afrika, Karibbien och Sydostasien, med hot om att vägran skulle innebära högre tullar och bibehållna jordbrukssubventioner i EU-området.

Här borde jag skriva något om hur spännande Almedalsveckan var (det var den!) och vilka intressanta seminarier jag var på (en del!), men en nyhet på EUObserver har istället fångat min uppmärksamhet.

Omröstningen om ny kommissionär skjuts upp!. Richard Laming kommenterar på samma sida det preliminära valet av kommissionsordförande: det finns a) ingen annan kandidate, och han menar b) att Barroso som ordförande innebär en tillräckligt svag och blek ordförande för att ministerrådet ska vara nöjda med att kommissionen hålls i schack.

Barroso är högerkonservativ från Portugal. Socialdemokratiska, liberala, gröna och rödgröna grupperna i parlamentet är skeptiska till hans kandidatur till posten. Den konservativa gruppen är positiv. Kommissionärer tenderar att utses av den styrande koalitionen i kommissionärens hemland, med undantag för Catherine Ashton (Tories) som under Labourstyre utseddes till den nya kommissionären för DG Trade efter Peter Mandelson (Labour) och Günter Verheugen från tyska socialdemokraterna som jag tror utseddes under kristdemokratiskt styre (Angela Merkel).