Jag befinner mig ju i Bryssel, Belgien, serietecknarnas land. I Bryssel finns ett seriemuseum dit man kan gå för att se utvecklingen av belgiska och europeiska serier under 1900-talet och 2000-talet. Alla serier i den permanenta utställningen om tidslinjer och olika bildformer är på franska eller flamländska så jag kan bara tillgodogöra mig ungefär 30%. Jag minns någon form av bläckfisk som drog ned en hjälte i ett hål vilket förgrymmade hjälten så mycket att han skar av dess armar och brutalt dödade bläckfisken. Båda mina systrar har besökt muséet till förnöjelse tror jag och en av dem kan dessutom franska vilket väl underlättar när man vill läsa till exempel en serie med en Marsupilami-liknande skapelse.

Just nu finns en temporär utställning på muséet om den portugigiske illustratören José Carlos Fernándes. Medan Belgien kanske förknippas mycket med Hergé (Tintin och kapten Haddock, i nyöversättning sedan 2004 men med den fantasistiska svordomen anfäkta och anamma lyckligtvis bevarad) kan man hitta Carlos Fernándes serier på franska bara sedan 2009 och jag har förstås inte läst någon av dem.

Snart röstar ett utskott i parlamentet om internetcensur.

Jag sitter här och väntar på publiceringen av en artikel i Svenska dagbladet om Cecilia Malmström. EUbloggen skriver att Cecilia Malmström inte ses som särskilt hårdkokt.

Själv skrev Malmström redan för en månad sedan sin 2010 års årskrönika. I min egen årskrönika utropade jag henne till årets sämsta kommissionär.

I vilket fall får jag myror i huvudet av så mycket Malmström-input att jag fått för mig att skriva igen:

Att flyktingar behandlas illa på Malta, i Italien och i Grekland efter att de anlänt till Europa är ingen nyhet. Därför har Grekland, Italien och Malta fått EU-bistånd för att ha beväpnade vakter som kan hjälpa flyktingar innan de kommit över europeiska gränser. Skillnaden är subtil, men viktig.

För att komma till bukt med terrorismen har Malmström föreslagit hårdare restriktioner på vissa kemikalier. Sådana som kan användas som konstgödsel eller vid livsmedelsframställning. Om ni läser alla artiklarna kommer ni upptäcka att jag använt ett fult retoriskt knep här.

Jag har skrivit rätt mycket om Sindelagen och Zapateroregeringens inställning till upphovsrätt under de senaste åtta åren. Igår hölls en omröstning i spanska senaten om hur processen ska fortskrida under våren. Det lyckades Piratpartiets internationella representanter äntligen lyckades uppmärksamma. Men snälla kom ihåg att parlamentet inte kommer att slutgiltigt godkänna lagen förrän om en månad!!!! Partido Popular, Spaniens konservativa parti, kan fortfarande väga upp Zapateros hejdukars internetcensur. Finns det hopp, finns det chans, men den utmålas som så liten att den vore ett mirakel. Vi får se hur Internautas ställer sig nu när det också ligger en anklagelse om att kulturministeriet är korrupt. Eller kanske Carl Bildt träder in för frihetens skull?

During the protests in Tunisia and Egypt, of which the collective Anonymous took a part, that same collective suddenly got other problems which, mostly, went unnoticed. Huge FBI crackdowns on essentially politically motivated protesters, with more arrests also in the UK. FBI crackdowns with big guns, disproportionate seizures of hardware (like, literally everything electronic in a household, including a toaster if they can, for something entirely trivial like LOIC installed on the one laptop securely positioned on the desktop of the teenage son) are not uncommon enough to cause any larger shockwave, which kind of goes together with my blogpost about Saudiarabian blog registration from last week. In the UK the government were prepared for backlashes after the arrests, which sure enough came and I note that there is ongoing resistance against identity probing performed by security firms.

Idag är det Lunchdebatt om EU:s REE-strategier om hållbar tillgång till råvaror i Europaparlamentet. Europaparlamentarikerna vill kort sagt undersöka olika modeller för att säkra Europas framtida välfärd. Man tänker sig att den japanska strategin kan vara värd att undersöka men Japan har ju som nämnts tidigare lite svårigheter nu när Kina använt mineralhandeln som konfliktlösningsmetod i en gränsdispyt (jag vill gärna veta om WTO kommer att uttala sig om det här och i sådana fall hur - med anledning av en annan fråga som kom upp här om dagen).

Forum Syd har kommenterat på den nya råvaruindustrin. De lyckas ta upp en aspekt av mineralhandeln jag inte riktigt tänkt på än: ändamålsanpassade exporttullor på mineraler som förutsättning för inhemskt högindustriell utveckling. Förmodligen gäller det mest teknologi som inte är informationsteknologi, eftersom vi och alla andra redan förlagt den produktionen till Kina. Alternativ till råvaruplanen som bragts upp är återvinning.

Samtidigt verkade det här om dagen som att ett tyskt forskarlag upptäckt att nanokolfiber möjligtvis kan uppbära samma effekt som indium i en plattskärm. Indium är nu bara ett av de jordämnen vi behöver i samtiden men forskarlaget hoppas på att hitta fler användningsområden. Det pågår också mycket materialforskning kring just alternativa magnetokällor, och mycket av det fokuserar på gadolinium och järn.

Idag är det väldigt lätt att tro att jag har avvikit från mitt löfte till mig själv att bara skriva positiva saker den här veckan, och det har jag nog. Jag är helt enkelt en dystergök.

Under DDoS-attackerna mot Wikileaks i höstas fanns två saker jag reagerade på. 1: diplomatkablarna är inte alls allvarliga för någon över huvud taget. Vissa länder ser lite dumma ut, men USA drabbas inte alls och dokumenten var för övrigt inte heller särskilt hemliga. 2: DDoS är en dålig attack om man nu känner sig beklämd av en viss hemsidas förehavanden. Idiotisk rentav. Varför genomföra en idiotisk attack mot en ofarlig publicering?

Jo, sa någon. Nu vänjs vi vid att internet ibland stormar lite grann, och så småningom kommer stora DDoS-attacker inte vara så stor nyhet längre. Som pirater i Röda havet. Snigelpesten i Sverige.

Egypten har geografiskt dödat internet. Helt.

Detta är naturligtvis upprörande.

Ungern är också upprörande. Så upprörande att Neelie Kroes har skrivit ett brev. Ungern har därför (återigen) uttalat sin villighet att ändra lagen om kommissionen skulle framföra kritik. Jag har väntat på att någon på kommissionen ska pipa.

Men så här är det: oavsett Ungerns inställning till bloggares neutralitet och åsiktsrepresentativitet. Oavsett Egyptens beklämmande nätsituation. Saudiarabien har förbjudit bloggar. Man måste nu vara över 20 år gammal, ha en universitetsexamen, respektera och ansöka om tillstånd för att få blogga. Utrikiska bloggare har uppmanats att ta hänsyn till detta, eller plockas bort från saudiarabiska internet.

Var är #opsaudi?

er att Anna Troberg blockerats från arbetsplatser på grund av sin sex appeal. Jag förstår visserligen var anklagelsen kommer ifrån men påminns också om något jag velat skriva ett tag.

För inte så länge sedan skrev Bruce Schneier om konsumenten som hot mot företaget. Det stora problemet för Apple är inte att folk hotar företaget utifrån. Tvärtom har dominerar de sin marknad mer än vad som rimligtvis kan vara önskvärt. Hotet kommer istället från de egna konsumenterna som kan införskaffa till exempel skruvmejslar.

Schneier fortsätter med vitlistor vs svartlistor. På en arbetsplats eller skola kan det vara rimligt att använda vitlistor istället för svartlistor för att i största möjliga mån skydda sin infrastruktur. Det lär inte skydda mot när vanligtvis pålitliga sidor drabbas av hackattacker (till exempel Sourceforge(!!)) men man kan i alla fall minska risken att råka ut för något (antar jag).

Det finns ett citat av någon filosofisk människa vars namn jag inte minns. Personen som delgav mig detta citat (som jag vill minnas var min mor) minns inte heller vem som sagt eller skrivit det:

Människor och samhällen i tidigare epoker har strävat framåt, mot någonting bättre. Liberalisterna ville mot någonting nytt och bättre. Socialisterna ville mot något nytt och bättre. Till och med de politiska strömningarna i början av 1900-talet kan ses som rörelser mot någonting nytt. Sedan andra världskriget har vår kultur präglats av en strävan bort från något. Vi försöker inte längre sträva mot något bättre, vi försöker springa ifrån något dåligt.

Mängden tid jag lägger på att läsa eller lyssna på folk som vill bevara klassiska liberala värden är mot den bakgrunden deprimerande. Strävan tillbaka till klassiska liberala värden kan visserligen generöst ses som en strävan mot någonting vi inte längre har, men inte är det väl en strävan mot nya värden och förnyelse? Snarare är det en strävan bort från det vi har idag, tillbaka till någonting vi uppfattar det som att vi haft.

Jag kan sympatisera med Rasmus Fleischers studier i realliberalism även om jag inte håller med om att Piratpartiet i sin helhet representeras av strävan från och tillbaka till.

Jag ser att det publicerats en internetstudie från Akamai. Dessa utförs tydligen varje kvartal och kartlägger den internetsliga välfärden i länder runt om i världen.

Storbritannien ligger inte så bra till. Men det var väntat. Det här med att tillhandahålla de hastigheter man sålt till konsumenter är internetoperatörernas största gissel. Storbritanniens operatörer har just under stort uppdåd börjat tillhandahålla 100Mbit(ner)-uppkopplingar.

Inte heller Spanien gör särskilt bra ifrån sig. Faktiskt sämst i Europa. Jag har ju alltid ganska roligt när jag tittar på spanska IT-marknaden, även om jag också får tårar i ögonen inte bara av skrattet. Spanska och portugisiska telefonbolag vill sätta P för roamingavgifter, vilket förhoppningsvis hjälper spanjorerna för...

...Portugal har stigit i rang! Portugal har nu täckning och hastigheter på bredband motsvarande Sveriges! Sverige toppade för ett par år sedan tillsammans med Nederländerna internetvälfärdsrankingarna i världen tillsammans med de östasiatiska länderna Sydkorea och Japan enligt samma studie. Sydkorea och Japan ligger fortsatt i topp, Nederländerna ligger inom topp tio och Sverige har fallit efter. Med tanke på hur läget i Portugal såg ut för ett år sedan kan vi nog förvänta oss att ligga efter dem i nästa rapport.