Europaparlamentet har i sin budgetrevision föreslagit många åtgärder för att förbättra de europeiska institutionernas IT-upphandlingar.

Konkreta förslag som gick igenom rör:

Datalagringsdirektivet är upprivet! Medan vanliga människorättsvänner från vänster och höger jublar, och telekomoperatörerna räknar på sina besparingar och nya ljusare vinstmarginaler, oroar sig polisen. Givetvis är det nämligen så att bristen på datalagring, precis som bevarandet av nätneutralitet, kommer att gynna barnporren.

Jag stör mig på hyckleri.

Så här ligger det till:

The text that authorises the automatic storage of all electronic communications of everyone in Europe for a certain period of time, in order to make it possible for law enforcement bodies to access electronic information for detecting and prosecuting criminal offences, has been declared invalid by the European Court of Justice. The reason is that such storage enables the blanket mass surveillance of every citizen in the EU in an unnecessary and disproportionate way, without being based on a proper suspicion of criminal behaviours. This is a victory for our fundamental rights, our privacy and the protection of personal data in Europe.

After the recent Moraes report on the NSA adopted by the European Parliament that clearly condemns mass surveillance, we have eventually a legal decision backing this condemnation.

The Swedish government needs to immediately vote for the abrogation of the Swedish national implementation law of the data retention directive that took effect on 1^st May 2012, as well as the stop of all actions and expenditures related to it.

Press release from the court (English)

Press release from the court (Swedish)

Judgment (in English)

Jag fick en förfrågan från en firma som arbetar med det danska insamlingssällskapet KODA att ge min syn på den kommande upphovsrättsreform. KODA är motsvarigheten till svenska STIM, eller kanske SAMI.

Eftersom jag ogärna vill diskutera med insamlingssällskapen i hemlighet så frågade jag om jag får publicera min svar. Det förklarade den vänlige herren från Leadagency att jag fick :-) (tack för det!)

EU har nyt lovforslag på vej om ophavsret. I den anledning ønsker KODA at kende forskellige interessenters holdning til ophavsret – betydning, udbytte og perspektiv. 

I den forbindelse kontakter LEAD en række musikere, musikpolitikere, kulturpolitikere og andre personer med viden og forhold til ophavsretten. 

·         Hvad får samfundet ud af ophavsretten – for dig at se?

Founding of European Pirates. Conference of the Young Pirates. 370 people that came to Brussels, journalists, good speakers and interesting debates. These were the major features of the last weekend.

One might say that all of this cannot be achieved in only Saturday and Sunday. Indeed it's not – and that is why this weekend was unique. It started actually on Thursday evening already. That was a great moment – opening and keynote speeches by Amelia, by Julia Reda and Rick Falkvinge.

The Conference. Venue: European Parliament

We spent many weeks by preparations so we could be sure that all we do will run smoothly. And so did the Young Pirates, who gathered right after us on Saturday and Sunday in the very nice BYRRH abandoned factory/cultural center/community space in northwestern Brussels.

Yeah, we wanted to do the foundation of Pirate Party Europe. But not only that. Shortly after the official celebration, after the historical moment (and after lunch) we had a huge conference full of panels with specialists, NGOs, evangelists, activists... simply all the people that one can imagine when speaking about Internet Governance.

Many people have probably noticed I take issue with the Commission's proposal for a Connected Continent. Choosing the strictest tool available to the Union harmonization endeavours, a regulation, the Commission proposes a wide range of wild proposals which completely over-turn most telecommunications decisions made by the European Parliament in the 7th legislature up until this point, and fails to protect net neutrality by calling for something which can only be interpreted as a Return of the Minitel. We just closed down the last terminals in France two years ago, why reconstruct this entity now?

Put forward last year (2013) in September, the large and over-turning proposal came right before the election campaign. Commissioner Kroes had ensured that roaming was part of the proposal, in order to make members of parliament scared to run into bad press in the election campaigns. To prepare the proposal she had done what appears to be "not much".

So I made the following request for access to documents on February 21st 2014:

Konkurrensrätt är ett verktyg för att straffa företag som begränsar konkurrens. Den uppstod på 1800-talet för att det visade sig att företag inte föredrar konkurrens. Företag har som främsta mål att tjäna pengar, och man tjänar mer pengar om man själv kan sätta priser hur man vill och slipper förhålla sig till konsumenternas möjligheter att välja en billigare produkt.

Jag har tidigare kritiserat Google-utredningen kommissionens konkurrensverk företagit sig mellan 2011 och 2013. Ett annat så kallat artikel 9-förfarande (efter artikel 9 i förordning 2003/1 om tillämpning av konkurrensverk) som förgrymmar mig är eBooks-målet. Ett antal stora förläggare hade ägnat sig åt prisfixering och konkurrensbegränsning tillsammans med e-bokläsarplattformen Apple.

Det påverkar två marknader: dels påverkar det förläggarna, de som tillverkar e-böckerna, som kan låsa andra förläggare utanför återförsäljningssektorn. Dels påverkar det återförsäljningssektorn, som Apple tillhör i sammanhanget. Ett jämförbart konkurrensrättsligt mål drev också i USA, men då i domstol, och Apple och e-boksförläggarna förlorade där med stora skadestånd till följd. I EU åtog sig förläggarna och Apple att under två år inte idka det konkurrensbedrägliga beteendet, inga skadestånd utdömdes och så var det med det.

Om det är konkurrensbegränsande att licensiera på detta sätt idag, är det osannolikt att det kommer vara mindre konkurrensbegränsande om två år. Kommissionen menade istället att marknaden går så snabbt att vi inte med säkerhet kan säga om konkurrensbegränsande beteende idag är det även imorgon. Detta är dumheter – tvärtom är det föga sannolikt att konkurrensbegränsande åtgärder upphör att vara konkurrensbegränsande bara för att det går ett par år.

Offentlighetsprincipen står inför stora utmaningar. Makt vill inte granskas. Piratpartiet i Stockholm har identifierat en del av problemen, men vi har också ett stort pedagogiskt problem i att ledande figurer på området i Sverige hellre beklagar sig över EU än stärker granskningen av makten.

Nils Funcke skriver i DN att EU-medlemskapet motarbetar svensk offentlighetsprincip. 65 ändringar sedan 1995 försämrar möjligheten att granska makten, framför allt i utrikespolitiken. Påtalar man fel i förvaltningen har man ett svagare skydd idag än förr. Jag vill dock hävda att många av problemen förstås bättre i ett svenskt perspektiv än ett europeiskt.

Grunden i offentlighetsprincipen är att vi som allmänhet ska kunna granska maktutövning. Ingen ifrågasätter klokheten i att ha en sådan princip, och vi ser den som grundläggande för demokratin. Men det är fortfarande en princip som behöver genomsyra annan lagstiftning och där uppstår nya, och stundtals stora, problem.

Att vi lägger ut mycket offentlig verksamhet på entreprenad, utan att säkerställa transparens i avtalsvillkoren, gör att många verksamheter och relationer döljs i affärshemligheter. Detta blir särskilt påtagligt i chefsrekrytering i offentlig sektor via bemanningsföretag. Också villkoren under vilka offentliga tjänster ska levereras till allmänheten kan vara dolda. Till och med kostnaden för vissa avtal förblir hemliga, av hänsyn till företags och underleverantörers behov av sekretess.

Konkurrensrätt är ett verktyg för att straffa företag som begränsar konkurrens. Den uppstod på 1800-talet för att det visade sig att företag inte föredrar konkurrens. Företag har som främsta mål att tjäna pengar, och man tjänar mer pengar om man själv kan sätta priser hur man vill och slipper förhålla sig till konsumenternas möjligheter att välja en billigare produkt.

Ett av de mest uppmärksammade målen kommissionen drivit den senaste mandatperioden är målet mot Google. Google är ett konkurrensmässigt skrämmande företag. De är väldigt stora, de dominerar många marknader, men dominans i sig utgör inte ett konkurrensrättsligt övertramp. De har friats från anklagelser om konkurrensrättsliga överträdelser i USA. I EU valde man efter att ha identifierat ett antal bekymmer med Google istället att inleda en så kallad artikel 9-förfaranden (efter artikel 9 i förordningen 2003/1 om tillämpning av konkurrensrätt).

Artikel 9-förfaranden kallas också ”frivilliga åtaganden” eftersom det anklagade företaget tillsammans med kommissionen kommer på ett antal åtgärder som botar de bekymmer kommissionen har haft med företagets marknadsbeteende. Frivilliga åtaganden är bindande för företaget under den tidsperiod som kommissionen bestämmer, men beslutet kan inte senare användas som prejudikat. De ger alltså ingen ledning till företag som vill undvika att få samma typ av anklagelser riktade mot sig. För kommissionen innebär frivilliga åtaganden att de inte behöver redovisa den process genom vilken kommissionen kom fram till att företaget betett sig dåligt.

Tanken är att förfarandet ska gå snabbare än en fullständig utredning. I praktiken har det visat sig att Artikel 9-förfaranden går långsammare. Statistik från konkurrensfirman Bruegel i Bryssel indikerar att normala konkurrensförfaranden med fullständiga, motiverade utredningar tar i snitt 5 månader kortare tid än Artikel 9-förfaranden.