Sydkoreas kommunikationsdepartement har, i ett överraskande slag för privatlivet, beslutat att Facebook inte får tillhandahålla tjänster i Sydkorea eftersom de kränker medborgares rätt till integritet.

Jag höjde lite på ögonbrynen när jag läste det. När jag besökte Korea tidigare i höstas höjde ungdomarna där likaledes på ögonbrynen när jag inte förstod hur en myndighet kunde kräva hemadress, fullständigt namn och personnummer för att användaren ska tillåtas delta i ett socialt nätverk (för att stoppa cybermobbingen, så klart!).

Bloggande, socialt nätverkande, mikrobloggande eller allmänt web2.0-engagemang kräver i Korea att man till hemsideunderhållaren uppger sina persondata så att dessa sedan kan lämnas till myndigheter. YouTube är ett företag som av den anledningen helt blockerat koreanska internetanvändares möjligheter att lägga ut innehåll. Men det finns möjligheter att ta sig runt spärrarna. Jag tror att den här bloggen är ett exempel på matnyttiga tips för användandesugna koreaner.

Eftersom jag var så förvånad skrev jag till professor Keechang Kim från South Korea University, som också ägnat sig åt att bekämpa koreanska offentliga(!) institutioners lock-in på Microsoft, och frågade. Han svarade (översatt av mig):

KCC gör sig bara fåniga. De begriper inte att Facebook inte "kräver" att användare lämnar någon särskild information som kan peka på en offline-identitet. Den enda "nödvändiga" informationen för att bli medlem på Facebook är ett e-postkonto och det torde vara upp till e-posttjänsten och dess tillhandahållare hur bra de skyddar privata data från deras kunders.

KCC lever i, och föreställer sig, en värld där varje tillhandahållare av tjänster utan undantag samlar in användares bostadsadress och personnummer. KCC förstår inte vad "anomymitet" innebär!

Ännu löjligare är att KCC försöker agera polis på nätet. KCC hävdar någon form av "universell jurisdiktion". Bara föreställ dig en värld där alla operatörer är underkastade lagar från länder som Korea, Kina, Singapore, Burma, etc, etc.

Patetiskt. Dessa idiotiska byråkrater....

Ord men sannerligen inga visor, kan man säga.

Men ja. KCC:s oro orsakas säkert av integritetsdebatterna vi har haft i Europa och USA. Det är möjligt att ha en för Facebook anonym Facebook-identitet, men bland annat den här studien visar att användare av Facebook snarare oroar sig för andra användare än för företaget. Det visar också att användare är väldigt bra på att hitta andra användares information, även när de andra användarna använt sig av Facebook-funktionaliteter för att dölja den. I Sverige har Facebook-befrändandet skapat lite dilemman för chefer och medarbetare, men återigen är det de andra användarna som är problemet, snarare än företaget. Facebook ägnar sig åt omfattande profilering av användare av annonseringsskäl, tydligen inte utan framgång vad gäller views (och köp?). Men jag undrade tidigare under hösten, och undrar fortfarande, hur de här annonserna genererar pengar. Vem klickar? Vem köper? Hur bestäms värdet på klicket?