Jag har, vid sidan om mitt jobb för Amelia, fått i uppdrag att leda hennes omvalskampanj till europaparlamentet nästa år. Jag kommer därför vara tjänstledig från mitt jobb här i Bryssel under stora delar av våren för att istället kunna ägna mig åt valrörelsen hemma i Sverige. Målet är givetvis att Piratpartiet ska öka sitt resultat från 2009 och att bägge våra parlamentariker ska bli omvalda. Gärna att vi snor till oss även ett tredje mandat, vilket dock inte verkar allt för sannolikt. Just nu pågår i piratpartiet en medlemsomröstning om vår EU-lista inför nästa år och det är ingen hemlighet att jag gjort vad jag kan för att uppmana folk att sätta Amelia överst på vår lista. Det här inlägget är ytterliggare ett steg i det arbetet, samt ett sätt att ge folk en bild av varför jag beslutat mig för att ägna all min fritid mellan nu och valet med att jobba för att få Amelia omvald. Den här texten gör inga försök att vara objektiv eller rättvis utan den utgår helt från min subjektiva upplevelse av Amelia som jag har fått under de sju år som jag har känt henne

Första mötet med amelia
Det sägs ofta att det är det första intrycket man får av någon som avgör hur man kommer att uppfatta personen. Det stämmer kanske för många, men min första träff med Amelia var allt annat än minnsevärd. Jag gick med i piratpartiet i april 2006 ungefär samtidigt som Amelia och jag blev ganska snabbt en av de mer aktiva i partiet inför riksdagsvalet det året. De första månaderna av mitt engagemang var jag valkretsledare för södra skånes valkrets men under sommaren flyttade jag upp till Uppsala, och fick istället rollen som nationell partiorganisatör i partiledningen. Ett uppdrag som jag behöll till januari 2009. Samtidigt som jag flyttade upp till Uppsala så flyttade Amelia ner från Uppsalatrakten till Lund. Så vi var aldrig aktiva i samma ort under den valrörelsen. Men jag träffade henne faktiskt en gång innan hon flyttade ner.

Det var mitt första piratmöte i Uppsala, bara några dagar efter att jag hade flyttat upp. Den dåvarande valkretsledaren Mårten Fjällström hade kallat till ett möte på Cafe Linné och jag kom dit som en total främling. Ett tiotal pirater hade samlats på ovanvåningen. Sällskapet var ganska typiskt för hur pirater såg ut på den tiden,  datanördar i olika former och storlekar, en och annan alternativ figur i Svarta kläder och udda frisyrer, och i en hörna satt en ung tjej i svart skinnrock och såg sur ut. Hon sade vad jag märkte inte ett ord på hela mötet, och jag tror inte ens att vi utväxlade en blick med varandra. Faktum är att jag nog inte ens kommit ihåg henne om det inte på den tiden varit ännu mer ovanligt med kvinnliga pirater än det är nu. Eftersom det var enda gången hon var på samma möte som mig tappade jag snabbt bort henne ur minnet. Ända tills jag mer än ett halvår senare skulle träffa henne igen i ett helt annat sammanhang.

Ung Pirat
Direkt efter valet 2006 fick jag i uppdrag av vår dåvarande partiledare att bilda förbundet Ung Pirat och styra upp så att det blev en godkänd organisation av Ungdomsstyrelsen. Jag skred ganska snabbt till verket och i december 2006 hade organisationen bildats och en första styrelse valts. Den styrelsen var dock mindre än vad stadgarna föreskrev, och under början av 2007 satte jag därför igång att dammsuga partiet efter framstående unga pirater.  Det naturliga stället att leta på var partiets forum som på den tiden var själva ryggraden i partiet och utmaningen låg främst i att övertyga folk om att de skulle lägga tid och energi på ett projekt med väldigt oklar chans att lyckas. Men jag har alltid varit bra på att få folk att se min sida av saken, så jag skred till verket med gott mod. En av de forumanvändare som stack ut på den tiden var signaturen TeirdeZ och efter att ha tagit fram min mest övertygande sida kontaktade jag henne och föreslog att hon skulle sitta i förbundsstyrelsen för Ung Pirat. Svaret jag fick kunde sammanfattas till ett kort "tack, men nej tack" Hon kände sig inte bekväm med att ta på sig den typen av ansvar. Nu är jag inte den som ger upp i första taget, så efter visst lirkande hade jag övertygat henne om att posten som femte suppleant i förbundsstyrelsen inte skulle innebära särskilt mycket ansvar och på så sätt fått henne att tacka ja.

TeirdeZ, som visade sig heta Amelia Andersdotter, valdes in som suppleant i styrelsen på Ung Pirats första förbundskongress sommaren 2007, och hon var efter det en av de mest aktiva i styrelsen fram till att hon lämnade den på våren 2009 för att fokusera på EU-valet. Hon skapade och fick rollen som förbundets Internationella ansvariga, hon inledde vårt samarbete med Forum Syd, åkte som ungdomsrepresentant för Sverige till World Urban Forum, följde med Ung Pirats första delegation till Almedalen och hon och jag åkte med LSU på en utbildning till Bryssel. Det var på den resan jag verkligen upptäckte hur extremt vass hon var i sin argumentation, och vilken övermänsklig kapacitet till inlärning hon besatt. En förmåga hon allt som oftast själv förnekar. Samtidigt fortsatte hon bedriva lokal verksamhet nere i Skåne.

EU-listan
Det är kanske inte så lätt för nya medlemmar att sätta sig in i hur vi tänkte i partiet före EU-valet 2009. Men om man ska förstå hur vi beslöt oss för listan till det valet så måste man veta att vi när vi började diskutera listan inte trodde att vi hade särskilt stor chans att komma in i EU-parlamentet 2009. Vår ursprungliga plan var istället att använda EU-valet som ett övningsval inför riksdagsvalet 2010 och det var inte förrän vi började närma oss själva EU-valet som vi faktiskt insåg för oss själva att vi nog skulle komma in. Och då var vår lista redan satt. Just detta att listan sattes under en tid då vi inte såg våra chanser att komma in som alltför stora gjorde att det var förhållandevis enkelt att samsas om listans utformning och framtagande. Det utsågs en ad hoc-valberedning som utifrån vissa direktiv från styrelsen fick ta fram ett förslag som sedan godkändes. Ett av dessa direktiven var att översta platsen skulle vikas av vår vice partiledare, Christian Engström, som alltså utsågs av styrelsen att toppa listan. Ett annat direktiv från styrelsen var att listan skulle vara könsmässigt varvad så gott det gick, och att den skulle ha en tonvikt på yngre kandidater. När namn började diskuteras kom således forumnicket TeirdeZ väldigt snabbt fram som kandidat, och jag var en av många att lyfta henne som ett utmärkt förslag till andraplatsen. Eftersom andraplatsen mest var tänkt som en dekorativ plats passade hennes profil som ung alternativ tjej utmärkt som kontrast till Christians medelålders/medelsvensson-framtoning. Att hon hade en bakgrund i och stöd hos Ung PIrat gjorde inte saken sämre.

Min egen kandidatur
Det var aldrig någon tvekan om att jag själv skulle hamna högt upp på partiets lista inför EU-valet. Jag hade tidigt gått ut med mitt intresse för att vara med på listan, och jämfört med de flesta andra potentiella kandidater hade jag en profil som kunde tilltala andra än partiets kärnväljare. Jag hade även ett starkt stöd från vår partiledare och jag var en av få aktiva som signalerat att jag hellre jobbade i Bryssel än i Stockholm. Så jag placerades som nummer tre på listan, och ingick tillsammans med Christian och Amelia därför i den trio som fick använda sig av lite av partiets begränsade resurser för att åka runt och kampanja under valrörelsen. Eftersom Christian mest höll sig i Stockholmstrakten för att försöka synas i riksmedia blev det i praktiken främst jag och Amelia som åkte runt och kampanjade lokalt under valrörelsen. Återigen imponerades jag av hennes oförtröttliga arbetsinsats i att flänga land och rike runt för att tala på torgmöten och dela ut flyers med de lokala piraterna, oavsett hur liten ort det var som ville ha henne där.

Valet
EU-valet 2009 var en nästan surrealistisk upplevelse för många av oss. Jag tror att alla vi som var aktiva i Piratpartiet då har minnen från kampanjen som vi bär med oss. Men även om jag är väldigt nöjd med mina insatser så var det tydligt en av våra kandidater som stack ut. Amelia lyckades i ett flertal olika debatter totalt köra över betydligt äldre och erfarnare politiker genom sin enorma faktakoll och kompromisslösa stil.

När röken skingrats och rösterna räknats hade denna fram tills nu förhållandevis okända kandidat dragit in drygt tjugotvåtusen personkryss, lite mer än hälften av vad vår vice partiledare och förstaplatskandidat fått.  Det var dubbelt så mycket som vår partiledare fick och nästan tre gånger så många röster som jag fick. Amelia hade genom valrörelsen blivit en legend, och hennes udda personlighet kunde utan tvekan tillskrivas en stor del av vårt totala resultat. Men hon hade samtidigt personligen hamnat i Limbo på grund av valresultatet.

Lissabonfördraget
Det är egentligen ganska ironiskt att piratpartiet, som motsatt sig Lissabonfördraget, skulle vara en av två svenska partier att gynnas av fördraget. Sverige fick genom fördraget två extra mandat i Europaparlamentet och ett av dem tillföll piratpartiet och gjorde Amelia till parlamentets yngsta parlamentariker. Problemet var enbart att fördraget gått igenom efter att EU-valet avslutats och att man därför behövde skriva om övergångsreglerna i fördraget för att de extra mandaten skulle kunna besättas. Detta visade sig vara en lång och snårig process och det skulle dröja över två år inann hon faktiskt fick tillträda.

De övriga parlamentarikerna som tillträdde via Lissabonfördraget ägnade de två åren åt att fortsätta sina tidigare liv hemma. Amelia däremot bestämde sig för att hon behövde vara förberedd på sitt tillträde och tog och utsåg tidigt mig till sin kanslichef. Sen tog hon och jag våra prylar och flyttade ner till Bryssel på vinst och förlust för att förbereda oss på dagen hon skulle tillträda som parlamentariker på riktigt. Jag var tvungen av ekonomiska skäl att flytta hem igen efter ett år, men Amelia fick efter ett halvår en betald praktik av den gröna gruppen i parlamentet, och efter två år beslöt sig vår kollega Christian Engström att anställa henne för att säkerställa att hon skulle kunna finnas kvar i Bryssel fram till att hon tillträdde. Men merparten av de två och en halv åren det tog tills hon kunde tillträda levde hon på lån och stöd från pirater som såg värdet i att ha henne i Bryssel.

Tillträdet
I slutet av oktober 2011 fick vi veta att det snart kunde vara dags för Amelia att tillträda som parlamentariker och i slutet av November fick vi veta att hon skulle tillträda i december. Jag hade redan i oktober sagt upp mig från mitt tillfälliga jobb i Uppsala och flög ned på direkten till Bryssel. Amelia var vid tillfället i rumänien och mötte därför upp i Strasbourg i samband med det plenarsammanträde där i mitten av december som blev hennes formella inträde i parlamentet. Halva mandatperioden var redan över, och det var nog ingen som trodde att parlamentets nyaste och yngsta parlamentariker från ett litet parti i ett litet land skulle hinna sätta några avtryck innan resten av mandatperioden var över.

 

De hade väldigt väldigt fel. På två år har Amelia presterat mer än de flesta hinner med på en hel mandatperiod. Hon började med att sänka ACTA och fortsatte med att lägga grunden för ett partiöverskridande stöd för en upphovsrättsreform under nästa mandatperiod. Samt gjorde intryck på världskartan genom sitt öppningsanförande på internet Governance Forum i Baku 2012. Det är inte så konstigt att både aktivister och vårt ungdomsförbund så väl som internationella pirater och folk utanför partiet alla ser henne som den utan tvekan starkaste kandidaten vi har. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket hon kommer hinna uträtta om hon får en hel mandatperiod till att verka i Bryssel, men jag vet att jag är beredd att göra allt jag kan för att ge henne chansen!

Vem kunde ha trott det när vi placerade en okänd ung tjej tvåa på vår lista 2009?