:-)
Det är enligt min uppfattning ett pedagogiskt problem att det, precis som du skriver, finns två stora "abstraktionsstandarder" där ute, dels TCP/IP's egna (fyra lager, tror jag) dels OSI-modellen (sju lager). OSI-modellen är den som jag kan mest om av de två, och således den som är bäst! ;-) Om jag inte har fel så är OSI-standarden även förankrad i ISO.
I princip håller jag med dig om att en ISP inte bör lägga sig i och vara inne och peta i vad som sker i lager 4-7 i OSI-modellen, utan bara säkerställa att kablar/radiovågor/ljusblippar (lager 1), länkkontroll (Ethernet-frames/MAC-adresser/switchar /routingprotokoll) och routing av IP-paket på nätverkslagret (lager 3) fungerar.
Vissa undantag är dessvärre nödvändiga för att kunna hantera spamfiltrering och förtur för prioriterad och fördröjningskänslig trafik (QoS), t.ex vid IP-telefoni, där riktigt bra optimeringing ofta bara finns högre upp i OSI-modellen. Här finns det helt klart ett intresse från konsumentens sida att tillåta detta men risken för fallgropar är uppenbar när konkurrenten till konsumentens ISP får sin IP-telefoni nedprioriterad etc.
Det viktiga är enligt min mening att den dyra och samhällsviktiga infrastrukturen alltid står helt under statens kontroll, så som det var fram till avregleringen. Sedan kan staten konkurrensutsätta tjänsteleveranserna på infrastrukturen bäst den vill; det viktiga är att stora bjässar på telekommarknaden aldrig ska kunna neka konkurrenter tillträde till stamnäten. Att denna modell fungerar anser jag de svenska kommunala stadsnäten är ett ypperligt bevis på; ISP:erna måste då satsa på att utveckla de bästa tjänsterna istället för de bästa "låsningsavtalen" gentemot andra aktörer.
:-)
Det är enligt min uppfattning ett pedagogiskt problem att det, precis som du skriver, finns två stora "abstraktionsstandarder" där ute, dels TCP/IP's egna (fyra lager, tror jag) dels OSI-modellen (sju lager). OSI-modellen är den som jag kan mest om av de två, och således den som är bäst! ;-) Om jag inte har fel så är OSI-standarden även förankrad i ISO.
I princip håller jag med dig om att en ISP inte bör lägga sig i och vara inne och peta i vad som sker i lager 4-7 i OSI-modellen, utan bara säkerställa att kablar/radiovågor/ljusblippar (lager 1), länkkontroll (Ethernet-frames/MAC-adresser/switchar /routingprotokoll) och routing av IP-paket på nätverkslagret (lager 3) fungerar.
Vissa undantag är dessvärre nödvändiga för att kunna hantera spamfiltrering och förtur för prioriterad och fördröjningskänslig trafik (QoS), t.ex vid IP-telefoni, där riktigt bra optimeringing ofta bara finns högre upp i OSI-modellen. Här finns det helt klart ett intresse från konsumentens sida att tillåta detta men risken för fallgropar är uppenbar när konkurrenten till konsumentens ISP får sin IP-telefoni nedprioriterad etc.
Det viktiga är enligt min mening att den dyra och samhällsviktiga infrastrukturen alltid står helt under statens kontroll, så som det var fram till avregleringen. Sedan kan staten konkurrensutsätta tjänsteleveranserna på infrastrukturen bäst den vill; det viktiga är att stora bjässar på telekommarknaden aldrig ska kunna neka konkurrenter tillträde till stamnäten. Att denna modell fungerar anser jag de svenska kommunala stadsnäten är ett ypperligt bevis på; ISP:erna måste då satsa på att utveckla de bästa tjänsterna istället för de bästa "låsningsavtalen" gentemot andra aktörer.