Jag läste en så trevligt optimistisk bloggpost om DA2 och hur de hanterat romantiska relationer (hittar den inte nu) och hur fantastiskt revolutionerande det är att man kan vara bisexuell och ha flera relationer samtidigt, och så kan man köpa sex från prostituerade (eller få sex av en vänlig prostituerad som erbjuder tacktjänst) samtidigt som man har sina polygama, bisexuella relationer. Tydligen blev det stor debatt efter att en någorlunda hetero gamer i USA fått spatt och velat ha ett "ingen homosexualitet"-val där en massa människor gick ut och försvarade spelets fantastiska progressivitet.

Det har slagit mig i efterhand att heterogamern har rätt: anledningen till att det inte finns någon svartsjuka eller relationella komplikationer i spelet (i stort sett bara att ta för sig av det man vill ha) är att det skapar extra dialog och arbete man måste uforma mellan karaktärerna. "Me... men du sa att jag var den enda kvinnan för dig i världen? :(" "Ja, men Fenris är ju man."

Så nu har jag suttit och varit sur på det också. Inte ens sexuell självbestämmelse för spelarkaraktärer är någonting annat än resultatet av ett idiotiskt, simplistiskt kommersiellt tänkande som reducerar rollspelandets äventyrliga karaktärsutvecklingar till pippa och puckla på drakar.