Jag har inte tagit del av kritiken från Eurofinas, så jag kanske missförstår vad du skriver, men jag gissar att de syftar på den uppenbara svårigheten att "glömma" information som en gång har offentliggjorts, eftersom den då i princip är spridd till flera okända mottagare i hela världen. Den personuppgiftsansvarige kan på sin höjd åläggas att ta bort uppgifterna från sin egen webbsida, men hur skall man förhålla sig till att samma uppgifter kan finnas hos Google, Internet Archive och andra aktörer utanför EU:s jurisdiktion? Är det möjligheten att på privat väg övertala också dessa aktörer att låta sig omfattas av den korporativa glömskan som du åsyftar med uttrycket "tänkbar utmärkt affärsmöjlighet"..?
"Rätten att bli glömd" gäller för övrigt inte utan undantag, och ett av undantagen motiveras av hänsyn till yttrandefriheten, som i kommissionens förslag synbarligen går längre än artikel 9 i det gamla dataskyddsdirektivet. Nättidningar och enskilda bloggare bör alltså kunna citera taxeringskalendern eller telefonkatalogen utan att riskera krav på radering av gamla artiklar för att uppgifterna är föråldrade.
Jag vill dock varna för att förordningen kan komma att beröra fysiska personers informationsbehandling i högre grad än vad dataskyddsdirektivet har gjort. I förslaget formuleras det sålunda:
This Regulation does not apply to the processing of personal data:
...
(d) by a natural person without any gainful interest in the course of its own exclusively personal or household activity;
Jag har inte direktivets text framför mig just nu, men det nya i formuleringen ovan är "without any gainful interest". Vad betyder det? Krävs det att jag driver en affärsrörelse för att jag skall anses ha "gainful interest" i behandlingen av mitt kundregister, eller räcker det att jag för ett register över politiker för att lista ut vem jag skall rösta på för att bäst gynna den egna hushållsekonomin?
Det finns liksom inget undantag för personuppgiftsbehandling med politiskt syfte på motsvarande sätt som för behandling med journalistiskt eller konstnärligt syfte, utan uppgifter om politiska åsikter är tvärtom klassade som särskilt känsliga dito, precis som i nuvarande lagstiftning. Sådana får i princip bara behandlas med den registrerades eget samtycke, men det vore orimligt att lägga dylika restriktioner på den väljare som är i färd med att kryssa den ena eller andra politikern i lokalvalet.
Att rösta i allmänna val betraktar jag nämligen som en "personal or household activity", och detta räcker enligt min mening för att jag skall kunna använda automatisk databehandling som ett led i den politiska opinionsbildningen utan hinder av gällande personuppgiftslag, även i samarbete med andra väljare. Jag skulle vilja se konkreta exempel på vad som skiljer undantagen i direktivet respektive förordningsförslaget från varandra på just denna punkt för att förvissa mig om att EU-kommissionen inte är på väg att beröva oss ännu mer av vår redan sargade informationsfrihet.
Ytterligare en formulering som inger oro i frågan finns i avsnittet om påföljder, där det anses räcka med en skriftlig varning om
a natural person is processing personal data without a commercial interest;
Översatt: "En fysisk person behandlar personuppgifter utan kommersiellt syfte".
Vi har redan ett vidlyftigt undantag för behandling i "journalistiskt" eller "konstnärligt" syfte, vare sig det sker kommersiellt eller ej. Likväl finns det tydligen situationer där man utan kommersiella baktankar behandlar personuppgifter för något annat ändamål än publicering, och som skall omfattas av regleringen. Vilka ändamål då? Att berätta för kyrkans konfirmander att en av församlingsvaktmästarna är halvt sjukskriven efter en fotskada på grund av fall från en stege? Ett exempel, ett exempel, en union av republiker och kungariken för ett exempel!
Jag har inte tagit del av kritiken från Eurofinas, så jag kanske missförstår vad du skriver, men jag gissar att de syftar på den uppenbara svårigheten att "glömma" information som en gång har offentliggjorts, eftersom den då i princip är spridd till flera okända mottagare i hela världen. Den personuppgiftsansvarige kan på sin höjd åläggas att ta bort uppgifterna från sin egen webbsida, men hur skall man förhålla sig till att samma uppgifter kan finnas hos Google, Internet Archive och andra aktörer utanför EU:s jurisdiktion? Är det möjligheten att på privat väg övertala också dessa aktörer att låta sig omfattas av den korporativa glömskan som du åsyftar med uttrycket "tänkbar utmärkt affärsmöjlighet"..?
"Rätten att bli glömd" gäller för övrigt inte utan undantag, och ett av undantagen motiveras av hänsyn till yttrandefriheten, som i kommissionens förslag synbarligen går längre än artikel 9 i det gamla dataskyddsdirektivet. Nättidningar och enskilda bloggare bör alltså kunna citera taxeringskalendern eller telefonkatalogen utan att riskera krav på radering av gamla artiklar för att uppgifterna är föråldrade.
Jag vill dock varna för att förordningen kan komma att beröra fysiska personers informationsbehandling i högre grad än vad dataskyddsdirektivet har gjort. I förslaget formuleras det sålunda:
...
Jag har inte direktivets text framför mig just nu, men det nya i formuleringen ovan är "without any gainful interest". Vad betyder det? Krävs det att jag driver en affärsrörelse för att jag skall anses ha "gainful interest" i behandlingen av mitt kundregister, eller räcker det att jag för ett register över politiker för att lista ut vem jag skall rösta på för att bäst gynna den egna hushållsekonomin?
Det finns liksom inget undantag för personuppgiftsbehandling med politiskt syfte på motsvarande sätt som för behandling med journalistiskt eller konstnärligt syfte, utan uppgifter om politiska åsikter är tvärtom klassade som särskilt känsliga dito, precis som i nuvarande lagstiftning. Sådana får i princip bara behandlas med den registrerades eget samtycke, men det vore orimligt att lägga dylika restriktioner på den väljare som är i färd med att kryssa den ena eller andra politikern i lokalvalet.
Att rösta i allmänna val betraktar jag nämligen som en "personal or household activity", och detta räcker enligt min mening för att jag skall kunna använda automatisk databehandling som ett led i den politiska opinionsbildningen utan hinder av gällande personuppgiftslag, även i samarbete med andra väljare. Jag skulle vilja se konkreta exempel på vad som skiljer undantagen i direktivet respektive förordningsförslaget från varandra på just denna punkt för att förvissa mig om att EU-kommissionen inte är på väg att beröva oss ännu mer av vår redan sargade informationsfrihet.
Ytterligare en formulering som inger oro i frågan finns i avsnittet om påföljder, där det anses räcka med en skriftlig varning om
Översatt: "En fysisk person behandlar personuppgifter utan kommersiellt syfte".
Vi har redan ett vidlyftigt undantag för behandling i "journalistiskt" eller "konstnärligt" syfte, vare sig det sker kommersiellt eller ej. Likväl finns det tydligen situationer där man utan kommersiella baktankar behandlar personuppgifter för något annat ändamål än publicering, och som skall omfattas av regleringen. Vilka ändamål då? Att berätta för kyrkans konfirmander att en av församlingsvaktmästarna är halvt sjukskriven efter en fotskada på grund av fall från en stege? Ett exempel, ett exempel, en union av republiker och kungariken för ett exempel!