Sökformulär

Nu är det alltså fråga om en förordning i stället för ett direktiv, och som du säger skall förordningen tillämpas direkt av domstolarna utan att man behöver ta omvägen via olika implementeringar i nationell lag. Då förefaller det än mer angeläget att förordningens sakliga innebörd är klarlagd redan när den antas, eftersom det inte finns något utrymme för medlemsstaternas parlament att anpassa innebörden till nationell lag.

Jag begär inte heller att förordningen i detalj skall precisera vad som menas med "kommersiellt syfte" eller liknande; det är inte där problemet ligger. Jag efterlyser i stället ett klargörande av huruvida förekomsten av ett kommersiellt syfte alls spelar någon roll för vilka slag av personuppgiftsbehandling som förordningen är tänkt att reglera.

Mitt sista citat ur förslaget ovan, "a natural person is processing personal data without a commercial interest", är för övrigt inte ens menat att peka på avgränsningen uppåt, mot de kommersiella syftena, utan tvärtom att belysa bristen på avgränsning nedåt, mot behandling som inte alls skall regleras.

Finns det en sådan gräns? Är det den som avses med uttrycket "gainful interest" tidigare i förslaget? Det kan i så fall inte vara synonymt med "commercial interest", för då skulle förordningen bli självmotsägande: Man kan inte dels göra undantag från förordningen för fysiska personers icke-kommersiella behandling, dels skicka ut skriftliga varningar när samma fysiska personers icke-kommersiella behandling strider mot förordningen!

Alltså blir min slutsats att "gainful interest" inte kan betyda samma sak som "commercial interest", men vad betyder det då? "Vinstintresse"? Och hur skiljer sig "vinstintresse" från "kommersiellt intresse"? Att översätta till svenska hjälper till synes inte alls... EU-kommissionen måste väl ha haft en tanke med att använda två olika uttryck. Om denna tanke inte kan redovisas offentligt innan förslaget blir till beslut, då ser jag inte denna process som ett dugg bättre än hur ACTA-avtalets luddiga formuleringar har mejslats fram bakom stängda dörrar för att utan tolkningsanvisningar föreläggas lagstiftaren. Det är inget annat än en juridisk trojan.

Att jag ber om exempel är just för att kunna avgöra huruvida jag skall göra tummen upp eller ned för hela förslaget; vi har sett hur det gick förra gången (DSD/PUL) och jag tänker inte sätta min egen informationsfrihet på spel en gång till bara för nöjet att få tala om för näringslivet var skåpet skall stå. Vilka argument sagda näringsliv har mot förslaget för sin egen del blir då ointressant för mig; deras bästa kort blir i stället att peka på hur förordningen kommer att drabba mig själv som privatperson.

En sak uppskattar jag dock med förordningen, och det är att Datainspektionen förlorar större delen av (om inte rentav hela) sitt inflytande över hur lagen skall tolkas. Vissa nyanser i direktivet gick nämligen förlorade i "översättningen" till PUL, såsom när "personal or household" blev "privat" på svenska, DI tolkade det senare ordet som "hemligt" och förbjöd omnämnandet av fysiska personer i öppna diskussionsfora, något jag inte tror direktivet avsåg att göra...