Du menar punkt 5 i deras användarlicens? Problemet med hela licensen verkar vara att den är legalistisk och tung. Varför måste non-profit research rapportera in till WHO vad de har gjort, när inte privata företag måste göra det (punkt 2)?
Punkt 5 ska nog tolkas som att de inte vill översvämmas med folks förslag om översättningar och tvingas bearbeta alla. Det är helt enkelt en sorteringsmekanism. Om du som svensk vill ha en svensk översättning kan du gå till en svensk myndighet med denna, och sedan hoppas på att det långsamt sipprar uppåt.
Punkt 2 ska nog tolkas som att WHO gärna vill göra det allra bästa de kan, men de vet inte hur de ska få in tillräckligt med information för att ständigt förbättra sig. Därför väljer de att ålägga en sektor som egentligen inte kan försvara sig ekonomiskt mot tvång med rapporteringsplikt. Om man presenterade samma krav på t ex läkemedelsföretag eller vårdföretag får man anta att de skulle knorra.
EU vore i vilket fall inte rätt plattform att ta upp frågan, eftersom det är Sverige som är medlemmar i WHO. Det som är intressant med både eu-for-creativity och WHO är väl hur människor i sin vardag relaterar till licenser - det är uppenbart att i t ex punkt 2 att en åtskillnad görs mellan kommersiell och icke-kommersiell, men vad betyder kommersiell och icke-kommersiell? Hur många medborgare reflekterar i sina vardagsinteraktioner över när de är kommersiella och inte?
Du menar punkt 5 i deras användarlicens? Problemet med hela licensen verkar vara att den är legalistisk och tung. Varför måste non-profit research rapportera in till WHO vad de har gjort, när inte privata företag måste göra det (punkt 2)?
Punkt 5 ska nog tolkas som att de inte vill översvämmas med folks förslag om översättningar och tvingas bearbeta alla. Det är helt enkelt en sorteringsmekanism. Om du som svensk vill ha en svensk översättning kan du gå till en svensk myndighet med denna, och sedan hoppas på att det långsamt sipprar uppåt.
Punkt 2 ska nog tolkas som att WHO gärna vill göra det allra bästa de kan, men de vet inte hur de ska få in tillräckligt med information för att ständigt förbättra sig. Därför väljer de att ålägga en sektor som egentligen inte kan försvara sig ekonomiskt mot tvång med rapporteringsplikt. Om man presenterade samma krav på t ex läkemedelsföretag eller vårdföretag får man anta att de skulle knorra.
EU vore i vilket fall inte rätt plattform att ta upp frågan, eftersom det är Sverige som är medlemmar i WHO. Det som är intressant med både eu-for-creativity och WHO är väl hur människor i sin vardag relaterar till licenser - det är uppenbart att i t ex punkt 2 att en åtskillnad görs mellan kommersiell och icke-kommersiell, men vad betyder kommersiell och icke-kommersiell? Hur många medborgare reflekterar i sina vardagsinteraktioner över när de är kommersiella och inte?