Om man bygger en infrastruktur baserat på en viss standard tar det också flera år att förändra om man plötsligt inser att den infrastruktur man byggde är fel. I baltstaterna har de jättestora problem för att de en gång för 100 år sedan valde en annan bredd på järnvägsspåren än vad vi har i övriga Europa. Det är en stor ekonomisk och social konflikt om man ska bygga om järnvägsnätet så att det blir kompatibelt med det europeiska snarare än det ryska.

Jag menar att politiker och politiska beslut måste fattas om hur medborgare och stat ska interagera, och hur och om tredjeparter ska få insyn eller möjlighet till insyn över den interaktionen. Det är fullt rimligt att politiker fattar de besluten. Det är också fullt rimligt, och till och med nödvändigt, att politiker fattar beslut om vem som ska bära ansvaret för att de politiska besluten om interaktioner inte efterföljs. Helst ska den ansvarsfördelningen utföras på sådant sätt att problem åtgärdas som resultat av ansvarsfördelningen.

Det har, så vitt jag förstår, inte skett sådana politiska beslut när man satte upp e-legitimationsnämndens verksamhetsområde. Det finns alltså ingen som är direkt eller ens indirekt ansvarig för att ovan beskrivna helt rimliga politiska beslut inte fattats. Vad värre är, är att det verkar finnas en felföreställning om att besluten har fattats.

Det har ingenting att göra med tekniska detaljer - jag skulle personligen vilja hävda att tekniker inte har någonting att göra med samhällets interaktionsformer. De interaktioner och den maktfördelning vi vill ha mellan olika parter i samhället är en politisk fråga, och tekniker får vänligen uppfinna saker som skapar den maktfördelning och de interaktioner vi politiskt vill ha.