Jag tror att vi gör olika tolkningar av vilka diskussioner som spelar roll i val. När det gäller allmänt maktupplåtande från staten kommer det alltid vara kontraproduktivt för staten att ge upp sin egen makt - varför skulle man göra det? På samma sätt som du värderar det inflytande och den makt du upplever dig ha, och dessutom (hoppas jag) anser att du använder det inflytandet och makten på ett ansvarstagande sätt, tycker staten att den är mycket ansvarstagande och god, alltid. Företag är likadana - de har mycket makt, och är av naturliga skäl helt övertygade om att de gör det bästa möjliga för alla med den makten. Vi tycker alla vanligtvis att vi själva är bäst på att utöva makt - det är därför politiska diskussioner ofta urartar i "om jag vore diktator...."
Företags ovilja att dela med sig av makt kan vi lagstifta om via staten. Staten har ett mindre principiellt problem med att begränsa företags inflytande än sitt eget, eftersom det är lättare att se vageln i andras ögon än bjälken i sitt eget (även om det här givetvis också delvis är ideologiskt betingat, och/eller betingat av t ex korruption eller vänskapskorruption). Men frågan kvarstår hur tar man hand om staten? Inte ens riktiga nyliberaler som Thatcher lyckas ju rå på t ex militärmakt och GHCQ, för nyliberalerna hamnar alltid i en situation där det enda de kan göra är att använda statens makt, och så fort man har makt måste man på något sätt utgå ifrån att man hanterar den på ett ansvarsfullt sätt.
Förmodligen är det bästa eller enda sättet att göra något att etablera en stark diskurs i samhället som bygger på ansvar och transparens för dem med mycket makt, och skydd för privatliv och kommunikation från medborgare som har lite makt. Det behöver göras i allmänna val så att den politiska valutan (antal röster) får ett stort värde av att förespråka sådana principer. Det här är liksom priset för en demokrati - det som ger framgång i val är det som också sätter normer för samhället. Om den politiska valutan blir helt oavhängig maktfördelningsvärderingar kommer det politiska systemet aldrig att ge någonting annat än det vi har idag, vilket är en utrikesminister som ger blanka fan i sina medborgare, och ett alternativ på andra sidan blockgränsen som med stor sannolikhet inte heller gör det. Så det du har sagt är att du tycker att diskussionen ska bortkopplas från den politiska valutan, vilket betyder att du har bortkopplat värderingarna i grunden för beslutsfattandet från de som fattar beslut.
Ta det här enkla exemplet på total paradox: vi publicerar inte företagsinformation i offentliga domar (marknadsandelar, juridiska ombud, et c) eftersom någon med pengar lyckats lobba bort det, men vi publicerar en massa privat information om vittnen och dömda i våldsbrott. De som begår våldsbrott, och de som är offer för eller bevittnar våldsbrott är nämligen ekonomiskt svaga (i samhället) så de har inte kunnat köpa sig konfidentialitet. Vi behöver någon form av värderingar i samhället som gör att det inte är så i fall som gäller kunskapsfördelning.
Jag tror att vi gör olika tolkningar av vilka diskussioner som spelar roll i val. När det gäller allmänt maktupplåtande från staten kommer det alltid vara kontraproduktivt för staten att ge upp sin egen makt - varför skulle man göra det? På samma sätt som du värderar det inflytande och den makt du upplever dig ha, och dessutom (hoppas jag) anser att du använder det inflytandet och makten på ett ansvarstagande sätt, tycker staten att den är mycket ansvarstagande och god, alltid. Företag är likadana - de har mycket makt, och är av naturliga skäl helt övertygade om att de gör det bästa möjliga för alla med den makten. Vi tycker alla vanligtvis att vi själva är bäst på att utöva makt - det är därför politiska diskussioner ofta urartar i "om jag vore diktator...."
Företags ovilja att dela med sig av makt kan vi lagstifta om via staten. Staten har ett mindre principiellt problem med att begränsa företags inflytande än sitt eget, eftersom det är lättare att se vageln i andras ögon än bjälken i sitt eget (även om det här givetvis också delvis är ideologiskt betingat, och/eller betingat av t ex korruption eller vänskapskorruption). Men frågan kvarstår hur tar man hand om staten? Inte ens riktiga nyliberaler som Thatcher lyckas ju rå på t ex militärmakt och GHCQ, för nyliberalerna hamnar alltid i en situation där det enda de kan göra är att använda statens makt, och så fort man har makt måste man på något sätt utgå ifrån att man hanterar den på ett ansvarsfullt sätt.
Förmodligen är det bästa eller enda sättet att göra något att etablera en stark diskurs i samhället som bygger på ansvar och transparens för dem med mycket makt, och skydd för privatliv och kommunikation från medborgare som har lite makt. Det behöver göras i allmänna val så att den politiska valutan (antal röster) får ett stort värde av att förespråka sådana principer. Det här är liksom priset för en demokrati - det som ger framgång i val är det som också sätter normer för samhället. Om den politiska valutan blir helt oavhängig maktfördelningsvärderingar kommer det politiska systemet aldrig att ge någonting annat än det vi har idag, vilket är en utrikesminister som ger blanka fan i sina medborgare, och ett alternativ på andra sidan blockgränsen som med stor sannolikhet inte heller gör det. Så det du har sagt är att du tycker att diskussionen ska bortkopplas från den politiska valutan, vilket betyder att du har bortkopplat värderingarna i grunden för beslutsfattandet från de som fattar beslut.
Ta det här enkla exemplet på total paradox: vi publicerar inte företagsinformation i offentliga domar (marknadsandelar, juridiska ombud, et c) eftersom någon med pengar lyckats lobba bort det, men vi publicerar en massa privat information om vittnen och dömda i våldsbrott. De som begår våldsbrott, och de som är offer för eller bevittnar våldsbrott är nämligen ekonomiskt svaga (i samhället) så de har inte kunnat köpa sig konfidentialitet. Vi behöver någon form av värderingar i samhället som gör att det inte är så i fall som gäller kunskapsfördelning.