Sökformulär

Jag har inte hittat någon annan information än Timbro-rapporten som menar att Bodström var viktig och pådrivande. Ingen i Bryssel upplevde att det var Sverige som var pådrivande och viktig för att datalagringsdirektivet kom till. Däremot fanns det andra medlemsländer som inte var Sverige som redan hade någon liknande datalagring. Många östeuropeiska och centraleuropeiska länder (Polen, Ungern, osv).

En röst från Ungern jag hörde redan 2010 menade att datalagringsdirektivet hade gjort det relativt bättre i Ungern eftersom man införde en övre gräns för lagring (24 månader).

De medlemsstater som mest ville ha datalagringsdirektivet är som jag skrev ovan Danmark, Belgien men framför allt Storbritannien.

Men jag kanske också borde vara tydlig med att bara för att Bodström inte drev fram direktivet, betyder det inte heller att han gjorde motstånd - det är fullt möjligt att acceptera och stödja processer passivt (jfr Desmond Tutus fantastiskt kloka insikt att det är ett val också att inte göra ett val), och där är Bodström förmodligen lika skyldig som någon annan.