Håller med om den puritanska nymoralismen och tror bland annat att det är ett resultat av Children Online Protection Act (osäker på exakta namnet) från USA i mitten av 1990-talet. Den verkar ha etablerat en hel del dåliga regler kring just sex och nätet. Kanske kan den nye jesuitiske påven göra någonting gott i den här bemärkelsen.
Men upphovsrätt? Det var ett konstigt lagrum att föreslå. Personlighetsrätter eller privatliv är bekvämare.
Personlighetsrätter blir mest relevanta när det gäller kändisar och reklam - hur får man återanvända bilder på kändisar när man gör reklam för sin produkt, om kändisen inte vill förknippas med eller behöva stå till svars för ett visst varumärke? Sådana fall har bland annat prövats i Sydafrika, till personlighetsrätternas fördel, men det är det enda kändis/reklamfall jag känner till.
I fallet Disco Viking tycker i alla fall jag att man kunde ha givit tillåtelse för det konstnärliga uttrycket i den virala youtube-film som var resultatet. Disco Viking ser inte ut så som han gör i videofilmen i sitt dagliga liv, utan det är en antagen gestalt för vissa specifika omständigheter. Å andra sidan lär det också vara fråga i det här fallet om enskilda domares syn egentligen, alltså att det är mer en gränsdragningsfråga för praxis än en fråga för lagstiftningen som sådan. Det är ytterst osannolikt att en lika sträng tolkning kommer vara möjlig under dataskyddsförordningen som nu utarbetas i Bryssel.
Håller med om den puritanska nymoralismen och tror bland annat att det är ett resultat av Children Online Protection Act (osäker på exakta namnet) från USA i mitten av 1990-talet. Den verkar ha etablerat en hel del dåliga regler kring just sex och nätet. Kanske kan den nye jesuitiske påven göra någonting gott i den här bemärkelsen.
Men upphovsrätt? Det var ett konstigt lagrum att föreslå. Personlighetsrätter eller privatliv är bekvämare.
Personlighetsrätter kan ibland stå emot konstnärliga friheter. Jag har under året haft kontakt med en tysk konstnär som heter Mattias Frisch. Han gjorde stor succé på nätet med sin karaktär Disco Viking (eller liknande) men blev sedan (framgångsrikt) stämd av mannen som gestaltar sagde Viking för intrång i personlighetsrätter.
Personlighetsrätter blir mest relevanta när det gäller kändisar och reklam - hur får man återanvända bilder på kändisar när man gör reklam för sin produkt, om kändisen inte vill förknippas med eller behöva stå till svars för ett visst varumärke? Sådana fall har bland annat prövats i Sydafrika, till personlighetsrätternas fördel, men det är det enda kändis/reklamfall jag känner till.
I fallet Disco Viking tycker i alla fall jag att man kunde ha givit tillåtelse för det konstnärliga uttrycket i den virala youtube-film som var resultatet. Disco Viking ser inte ut så som han gör i videofilmen i sitt dagliga liv, utan det är en antagen gestalt för vissa specifika omständigheter. Å andra sidan lär det också vara fråga i det här fallet om enskilda domares syn egentligen, alltså att det är mer en gränsdragningsfråga för praxis än en fråga för lagstiftningen som sådan. Det är ytterst osannolikt att en lika sträng tolkning kommer vara möjlig under dataskyddsförordningen som nu utarbetas i Bryssel.