Jag håller helt med om att förtal är något helt annat. Det som i en krets anses för förtal kan i en annan krets betraktas som skryt. Typisk morallagstiftning, men kanske motiverad i alla fall i rätt sammanhang.
Det jag dock reagerar mot precis som du är skadestånden som ju kan invalidisera en människa ekonomiskt. Jag tycker mig se en glidning mot det amerikanska systemet som ju har urartat från att vara avskräckande för att överutnyttja det juridiska systemet till att genom jurysystemet, där en stackars förorättad ställs mot ett rikt företag eller rik individ (deep pocket), och med resultat att skadestånden drar i väg. Detta att man i utdömande av skadeståndet också tar hänsyn till betalförmågan har vi ju faktiskt i dagsbotsystemet, men varför saknas detta synsätt på skadeståndssidan i Sverige?
Det är givetvis alltid en motsättning mellan allmänhetsintresset och särintresset. Mellan offentlighetsprincipen och privathemligheter. Jag tycker nog att särintressena har vind i seglen jämfört med allmänhetsintresset och jag tycker att piratpartiet gör rätt i att stå upp för allmänintresset i första hand
Det känns givetvis motbjudande att hänvisa till upphovsrätt. Men är det och privatlivet inte fråga om olika sidor av samma mynt. Vi är ju vårt eget varumärke och om någon använder andras varumärke är det skadestånds pliktigt. Varumärket och upphovsrätten -till våra gener, -till vår kropp - till våra avbildningar -till våra handlingar, - till våra ideér osv smälter ihop till en privatbubbla som någon kan göra allmänt tillgänglig eller utnyttja för egna syften. Känns det igen...
Jag håller helt med om att förtal är något helt annat. Det som i en krets anses för förtal kan i en annan krets betraktas som skryt. Typisk morallagstiftning, men kanske motiverad i alla fall i rätt sammanhang.
Det jag dock reagerar mot precis som du är skadestånden som ju kan invalidisera en människa ekonomiskt. Jag tycker mig se en glidning mot det amerikanska systemet som ju har urartat från att vara avskräckande för att överutnyttja det juridiska systemet till att genom jurysystemet, där en stackars förorättad ställs mot ett rikt företag eller rik individ (deep pocket), och med resultat att skadestånden drar i väg. Detta att man i utdömande av skadeståndet också tar hänsyn till betalförmågan har vi ju faktiskt i dagsbotsystemet, men varför saknas detta synsätt på skadeståndssidan i Sverige?
Det är givetvis alltid en motsättning mellan allmänhetsintresset och särintresset. Mellan offentlighetsprincipen och privathemligheter. Jag tycker nog att särintressena har vind i seglen jämfört med allmänhetsintresset och jag tycker att piratpartiet gör rätt i att stå upp för allmänintresset i första hand