Varje gång någon lyfter något kritiskt inom och utom partiet, så säger någon "vad skönt att någon vågade lyfta kritik". Varje gång blir jag lika förvånad. Jag har aldrig varit med om en plats och organisation där precis varenda grej som sägs och görs nagelfars så hårt och skoningslöst om i PP. Inte ett beslut har tagits utan stooooora och stundtals infekterade och känslosamma diskussioner. Det tycks om precis allting, alla har åsikter om precis vad som helst som de intresserar sig för, och det kritiseras hämningslöst, så till den milda grad att folk att slutat aktivera sig för det orkar inte, inte minst för att de får ingen arbetsro. Simpla frågor kan bli enormt prestigefyllda, osv osv. Det är mänskligt, såklart, sånt händer, och särskilt i ett part i där det är högt i tak på riktigt. Sånt här måste vi lära oss att hantera, helt klart. Men när du säger att ingen vågar lyfta kritik, vad baserar du då det på? Min verklighetsuppfattning skiljer sig från din, och jag påstår inte att du har fel, men jag blir uppriktigt förvånad över att vi kan uppfatta det så olika. Kanske bor det nån slags väg att hitta en lösning i den här dissonansen, jag hoppas det i alla fall. Jag behöver dock hjälp med att identifiera vad problemet ÄR innan det ens går att fundera på hur det ska lösas. Och herregud, jag gissar att det går att gräla ganska intensivt om vad det problemet är. Att Anna bestämmer för mycket. Att medlemmarna bestämmer för mycket. Osv. Ja, du fattar säkert vad jag far efter.