Jag kan inte annat än att hålla med dig fullt ut. En gång i tiden var Piratpartiet ett modigt parti som vågade sticka ut näsan. På den tiden var man stolt över att engagera sig och aktivismen kom naturligt. I dag skulle jag inte lyfta ett finger för att hjälpa PK-partiet.
Denna ständiga ängslighet om hur media ska behandla partiets sakfrågor även om de ligger i linje med partiets frihetliga kärna. Hur många var det egentligen som blev pirater för att de ville dansa efter mainstreammedias pipa? Det är inte i frågorna där det råder konsensus i de andra partierna som piratpartiets styrka ligger. Det är bortanför gullgullet och ingen annanstans som vi kan skapa tidningsrubriker.
HBTQ i F!-style som bygger på en generalisering av hela den manliga populationen utifrån illa underbyggda fakta kommer aldrig accepteras av partiets kärnväljare. De flesta kan förmodligen samtidigt skriva på att lagar och regler inte ska skilja på kön eller sexuell läggning. Att kasta skit på Sverigedemokraterna som resten av etablissemanget gör, är också dömt att misslyckas. Mycket eftersom många väljare röstar på partiet på grund av missnöje och inte på grund av att de är rasister.
Som rationalitetspartiet skriver så är nätmänniskor pålästa. De vet att Sverige internationellt sätt har ett extrem invandring och att Sveriges extremfeminister skiljer sig mycket från sina systrar i söder. Nätmänniskorna ser att Sveriges vurm för att vara goda spiller över på gemene mans individuella frihet och med stor sannolikhet kommer att leda landet mot katastrof. Kränkthetskulturen spiller också över på Piratpartiets kärna.
Att måla in sig i hörnet som godhetsapostlar öppnar för möjligheten att alla som känner sig kränkta, på ett eller annat vis, blir så pass viktiga att frihet blir omöjligt att sträva efter för Piratpartiet. Ta bara näthatsdebatten där en minoritet av hatare lyckas underminera många väljares positiva känsla inför ett öppet och anonymt nätsamhälle.
Med Snowdenaffären hade ni ett ypperligt tillfälle att profilera er men misslyckades katastrofalt.
Vart är alla modiga pirater? De som varken rättar sig efter extremvänstern eller extremhögern utan går sin egen väg. De som tar i frågorna som ingen annan vågar ta i och inte rättar sig efter den tillfälliga opinionen. De som ser efter deras kärnväljares intressen och inte kompromissar så att 100 procent av befolkningen kan identifiera sig med partiet på ett eller annat sätt. De som går emot strömmen och tvingar fram sina frågor på mediers agendor?
Jag kan inte annat än att hålla med dig fullt ut. En gång i tiden var Piratpartiet ett modigt parti som vågade sticka ut näsan. På den tiden var man stolt över att engagera sig och aktivismen kom naturligt. I dag skulle jag inte lyfta ett finger för att hjälpa PK-partiet.
Denna ständiga ängslighet om hur media ska behandla partiets sakfrågor även om de ligger i linje med partiets frihetliga kärna. Hur många var det egentligen som blev pirater för att de ville dansa efter mainstreammedias pipa? Det är inte i frågorna där det råder konsensus i de andra partierna som piratpartiets styrka ligger. Det är bortanför gullgullet och ingen annanstans som vi kan skapa tidningsrubriker.
HBTQ i F!-style som bygger på en generalisering av hela den manliga populationen utifrån illa underbyggda fakta kommer aldrig accepteras av partiets kärnväljare. De flesta kan förmodligen samtidigt skriva på att lagar och regler inte ska skilja på kön eller sexuell läggning. Att kasta skit på Sverigedemokraterna som resten av etablissemanget gör, är också dömt att misslyckas. Mycket eftersom många väljare röstar på partiet på grund av missnöje och inte på grund av att de är rasister.
Som rationalitetspartiet skriver så är nätmänniskor pålästa. De vet att Sverige internationellt sätt har ett extrem invandring och att Sveriges extremfeminister skiljer sig mycket från sina systrar i söder. Nätmänniskorna ser att Sveriges vurm för att vara goda spiller över på gemene mans individuella frihet och med stor sannolikhet kommer att leda landet mot katastrof. Kränkthetskulturen spiller också över på Piratpartiets kärna.
Att måla in sig i hörnet som godhetsapostlar öppnar för möjligheten att alla som känner sig kränkta, på ett eller annat vis, blir så pass viktiga att frihet blir omöjligt att sträva efter för Piratpartiet. Ta bara näthatsdebatten där en minoritet av hatare lyckas underminera många väljares positiva känsla inför ett öppet och anonymt nätsamhälle.
Med Snowdenaffären hade ni ett ypperligt tillfälle att profilera er men misslyckades katastrofalt.
Vart är alla modiga pirater? De som varken rättar sig efter extremvänstern eller extremhögern utan går sin egen väg. De som tar i frågorna som ingen annan vågar ta i och inte rättar sig efter den tillfälliga opinionen. De som ser efter deras kärnväljares intressen och inte kompromissar så att 100 procent av befolkningen kan identifiera sig med partiet på ett eller annat sätt. De som går emot strömmen och tvingar fram sina frågor på mediers agendor?