Vissa medlemmar kommer säkert gå ur pga ett sådant ställningstagande, precis som att vissa kommer gå med pga att de anser sig vara säkra på att vi kommer garantera dessa värden.

Oavsett vad vi gör kommer vissa medlemmar exkluderas och andra inkluderas, men detta problem har vi även när vi diskuterar detaljerna i vår egen politik. Jag slår vad om att exempelvis vår DRM-inställning både skrämt och lockat till sig medlemmar.

Frågan vi ska ställa oss är inte om ett fåtal kommer lämna partiet eller gå med - utan om vi på det hela taget kommer bli starkare efter förändringen.

Jag anser definitivt inte vi ska ta en massa allmänpolitiska ställningstaganden. Jag tycker vi ska ta ett fåtal väl avvägda inställningar i frågor där vår kärna av medlemmar, väljare och sympatisörer faktiskt är helt överens. Vi har inget att vinna på att vara emot miljö eller fri abort.

Kommer vi då "öppna flodluckorna"?

Om vi gör detta på flytande "alla bestämmer själva"-sätt - ja, absolut. Om vi gör en tydlig markering genom att sätta samman ett idépolitiskt program - nej, det tror jag inte.

Att riskera att "öppna flodluckorna" kan vara ett legitimt skäl till oro, men oftast är det förrädiskt eftersom det implicerar att man inte har kontroll över situationen. Tvärtom vill jag påstå att vi när som helst kan stanna och dra en gräns mellan det allmänpolitiska och det övriga.

Redan idag har vi allmänpolitiska idéer med oss utanför integritet och information/kunskapsresonemang. Exempelvis är vi för mänskliga rättigheter och demokrati. Finns det inte någon i partiet som skulle föredra diktatur? Förmodligen. Är detta en anledning att inte arbeta för demokrati? Absolut inte.

Varför det? För att demokrati är ett grundläggande värde som alla socialister och liberaler inom partiet är helt överens om. Att inte "ta ställning" i den frågan skulle vara ett misstag. På samma sätt anser jag vi bör fundera över vilka värden utöver detta vi faktiskt är överens om, och inkludera även dessa.