Jag vill invända mot resonemanget att vi gynnas av en svag kommissionsordförande bara för att vi vill beröva kommissionen makt: Vilken ställning kommissionen skall ha enligt träffade fördrag och hur stor pondus kommissionsordföranden har är två helt skilda saker. En mäktig kommission med en svag ordförande är en livsfarlig kombination, ungefär som "universums härskare" i liftartrilogin ovetandes styr över universums väl och ve genom att sitta och prata med sitt köksbord. Om Barroso inte styr av egen vilja, då är det någon annan som styr genom honom - du nämner själv lobbyisterna.

Det råder alltså ingen motsättning mellan att välja en person med starka nypor att leda ett kraftlöst organ; då försäkrar man sig åtminstone om att det organets resurser förvaltas på det sätt personen själv vill, och inte som någon annan vill. I avvaktan på att sagda organ blir så kraftlöst som vi önskar är det desto viktigare att den namngivna personen verkligen håller i trådarna, snarare än att trådarna håller i honom.

Inget plus för Barroso på den punkten, med andra ord.