Till Simon:
Dina uttalanden må vara konsistenta med varandra, men inte med kontexten. Vi talade om EU som fredsprojekt, och att länder som handlade med varandra (alltså handlar med varandra inom EU) blir mindre benägna att gå i krig mot varandra. Det var ju debattens avstamp och grund. Det är helt poänglöst att börja blanda in flera *olika* handelsunioner. Du glider alltså från att tala om förhållanden för *en* handelsunion till att börja tala om flera.
Det syns litet väl vågat och förhastat att tala om handelskrig följt av kärnvapenkrig mellan EU och USA. Det har du ingen grund för. Det finns nämligen ytterligare en tes, att demokratier tenderar att inte börja kriga med varandra. Spekulationerna verkar desperata.
Såvitt jag vet betyder "maktkoncentration" en "koncentration" (ansamling) av "makt" (t ex beslutsfattande). Det har i sig inget att göra med antalet representanter relativt folkämngd. Och det ansamlas relativt litet beslutsfattande i EU mätt mot ansamlingen beslutsfattande i den lokala svenska politiska apparaten!
Jag "tycks" tro att demokrati betyder folkstyre. Det är fullt rimligt att mena att folkstyre innebär att folk styr, sig själva. Det är först i senare och överförd och förvrängd betydelse man identifierar begreppet "demokrati" så hårt med en viss politisk apparat. Det torde vara fullt rimligt att minska den apparatens räckvidd och faktiskt låta folk styra mer själva: det blir folkstyre = demokrati. Du tycks glömma att demokrati faktiskt BETYDER folkstyre, och inte politikerstyre!
Du glömmer att det som vi (eller i alla fall många) kallar "demokrati" är ett system med in-in-in/in-in/indirekt folkstyre, där folk på sin höjd får styra mellan något halvdussin färdiga åsiktspaket vart fjärde år. Hur mycket FOLKSTYRE är det egentligen? Denna politiska apparat har så pass stora svagheter, att det är rimligt att begränsa dess räckvidd. Apparaten är i praktiken inte folkstyre, utan politikerstyre (politokrati).
Jo, det är bättre om en person styr - över just en person (sig själv).
Lustigt uttalande: "Det enda som håller EU ifrån att ta beslut om precis allt i våra liv är den egna författningen och de fördrag den bygger på." Tja, det är väl det normala att det är just författningar och fördrag som hindrar politiker i sina beslutandelustar! Vad skulle det annars vara? (Samma sak gäller entiteten Sverige f ö.)
Jag anser inte att "folkets vilja" i kollektiv mening skall vara avgörande för alla beslut som skall kunna fattas. Det skall finnas gränser som inte ens "folkets vilja" skall kunna överträda. Vissa grundrättigheter inom medborgarrätt, yttrandefrihet etc skall vara okränkbara hur stor majoritet av ett kollektiv som än röstar för att kränka rättigheterna.
Det viktigaste inom medborgarrätten måste vara överordnad vår in-in-in-/in-in/indirekta fyraårspaketstyrda politiska apparat. (Med överordnad menar jag att det kommer först, och det senare väger mindre och skall inte kunna tafsa på det förra.)
"Utan god demokratisk ordning och folkets fulla stöd går ALLTID de politiska besluten längre än vad folket är beredda att låta dem göra", säger du. Är du medveten om att praktiskt taget inget inom politokratin har folkets FULLA stöd? (Dvs att 100% av alla är aktiva förespråkare för det.) Och slutsatsen ur denna din tes måste bli, att i avsaknad av folkets FULLA stöd tenderar politiska beslut, som du mycket riktigt säger, gå alldeles för långt.
Men jag vet inte om du håller med dig själv om slutsaterna av vad du säger.
Till Simon:
Dina uttalanden må vara konsistenta med varandra, men inte med kontexten. Vi talade om EU som fredsprojekt, och att länder som handlade med varandra (alltså handlar med varandra inom EU) blir mindre benägna att gå i krig mot varandra. Det var ju debattens avstamp och grund. Det är helt poänglöst att börja blanda in flera *olika* handelsunioner. Du glider alltså från att tala om förhållanden för *en* handelsunion till att börja tala om flera.
Det syns litet väl vågat och förhastat att tala om handelskrig följt av kärnvapenkrig mellan EU och USA. Det har du ingen grund för. Det finns nämligen ytterligare en tes, att demokratier tenderar att inte börja kriga med varandra. Spekulationerna verkar desperata.
Såvitt jag vet betyder "maktkoncentration" en "koncentration" (ansamling) av "makt" (t ex beslutsfattande). Det har i sig inget att göra med antalet representanter relativt folkämngd. Och det ansamlas relativt litet beslutsfattande i EU mätt mot ansamlingen beslutsfattande i den lokala svenska politiska apparaten!
Jag "tycks" tro att demokrati betyder folkstyre. Det är fullt rimligt att mena att folkstyre innebär att folk styr, sig själva. Det är först i senare och överförd och förvrängd betydelse man identifierar begreppet "demokrati" så hårt med en viss politisk apparat. Det torde vara fullt rimligt att minska den apparatens räckvidd och faktiskt låta folk styra mer själva: det blir folkstyre = demokrati. Du tycks glömma att demokrati faktiskt BETYDER folkstyre, och inte politikerstyre!
Du glömmer att det som vi (eller i alla fall många) kallar "demokrati" är ett system med in-in-in/in-in/indirekt folkstyre, där folk på sin höjd får styra mellan något halvdussin färdiga åsiktspaket vart fjärde år. Hur mycket FOLKSTYRE är det egentligen? Denna politiska apparat har så pass stora svagheter, att det är rimligt att begränsa dess räckvidd. Apparaten är i praktiken inte folkstyre, utan politikerstyre (politokrati).
Jo, det är bättre om en person styr - över just en person (sig själv).
Lustigt uttalande: "Det enda som håller EU ifrån att ta beslut om precis allt i våra liv är den egna författningen och de fördrag den bygger på." Tja, det är väl det normala att det är just författningar och fördrag som hindrar politiker i sina beslutandelustar! Vad skulle det annars vara? (Samma sak gäller entiteten Sverige f ö.)
Jag anser inte att "folkets vilja" i kollektiv mening skall vara avgörande för alla beslut som skall kunna fattas. Det skall finnas gränser som inte ens "folkets vilja" skall kunna överträda. Vissa grundrättigheter inom medborgarrätt, yttrandefrihet etc skall vara okränkbara hur stor majoritet av ett kollektiv som än röstar för att kränka rättigheterna.
Det viktigaste inom medborgarrätten måste vara överordnad vår in-in-in-/in-in/indirekta fyraårspaketstyrda politiska apparat. (Med överordnad menar jag att det kommer först, och det senare väger mindre och skall inte kunna tafsa på det förra.)
"Utan god demokratisk ordning och folkets fulla stöd går ALLTID de politiska besluten längre än vad folket är beredda att låta dem göra", säger du. Är du medveten om att praktiskt taget inget inom politokratin har folkets FULLA stöd? (Dvs att 100% av alla är aktiva förespråkare för det.) Och slutsatsen ur denna din tes måste bli, att i avsaknad av folkets FULLA stöd tenderar politiska beslut, som du mycket riktigt säger, gå alldeles för långt.
Men jag vet inte om du håller med dig själv om slutsaterna av vad du säger.
--Ahrvid