Svaret på den frågan bör enligt min mening vara den enskilda människans problem, inte någon annans - vare sig vi talar om organisationers, företags, staters eller rentav naturens problem. Några exempel för att illustrera vad jag menar:
- Skall vi ägna oss åt varumärkesrätt? Det beror på. Om två eller flera företag kivas inbördes om vem som har "rätten" till ett visst varumärke är det inte någon människas problem. Låt då företagen lösa sina konflikter inbördes. Varumärkena är till för att hjälpa konsumenterna, de enskilda människorna, hitta rätt på marknaden. Men om konflikterna utvidgas, och företagen börjar se också konsumenterna som fientliga aktörer, då måste vi ingripa. Den som utan betalning bloggar om ett företag och dess produkter skall aldrig själv hindras från att nämna olika varumärken i vare sig positiva eller negativa ordalag.
- Skall vi ägna oss åt upphovsrätt? Igen, så länge lagen bara används som slagträ förlagen emellan, så är den inte vårt problem, men i och med att den hindrar också privat fildelning så blir den vårt problem, och då löser vi det utan hänsyn till förlagens "behov" (inget behov går före den enskilda människans).
- Skall vi ägna oss åt patenträtt? Det här känns något mer långsökt, eftersom patent i princip bara har betydelse för den som yrkesmässigt utnyttjar en uppfinning i sin näringsverksamhet. Vi kan dock se att patentsystemet har långtgående konsekvenser också för enskilda människor som exempelvis vill köpa en mobiltelefon med vissa funktioner eller som behöver medicin mot en livshotande sjukdom. Medan varumärken och upphovsrätt i huvudsak handlar om vem som får saluföra en viss produkt eller tjänst, så avgör patenträtten i praktiken huruvida produkten eller tjänsten alls får existera på marknaden. Alltså bör vi granska patentsystemet och försöka hitta lösningar på de problem som systemet förorsakar, lösningar som utgår från den enskilda människans perspektiv och behov.
- Skall vi ägna oss åt medborgarrätt? Svaret kan tyckas självklart; medborgare är per definition enskilda människor (men det finns förstås enskilda människor som inte är medborgare i vårt land, eller ens i något land överhuvudtaget). Statens syfte är att betjäna människorna, och i det ingår att respektera deras grundläggande rättigheter.
Det finns förstås frågor som rör enskilda människor men som samtidigt är fördelningspolitiska; dit hör alla frågor om skatter och bidrag som enskilda betalar respektive erhåller. Eftersom det finns människor på båda "sidor" i dessa frågor kan vi inte ta ställning för den ena sidan mot den andra, utan då måste vi ställa oss utanför problemet. Vi förnekar inte att problemet existerar, men vi kan inte med det väljarstöd vi skaffat oss ta ställning för en grupp människor mot en annan.
Stämmer min kategorisering av frågorna med det principprogram som partiet har utvecklat under sin korta hittillsvarande existens? Jag tror att jag har fått med allt; risken är snarast att jag har fått med för mycket, och i så fall får vi väl komplettera bilden med ytterligare avgränsningar.
Sådär, nu har grytan kokat över på spisen snarare än "kokat ned till" två meningar, men om vi är överens om innebörden i dessa meningar så kanske det blir lättare att formulera dem?
Jag har inte någon färdig formulering på lager, men jag har en idé till ett "lackmustest" som vi kanske kan spinna vidare på rörande vilka politiska problem som skall anses tillhöra vår agenda, nämligen frågan om vems problem vi försöker lösa.
Svaret på den frågan bör enligt min mening vara den enskilda människans problem, inte någon annans - vare sig vi talar om organisationers, företags, staters eller rentav naturens problem. Några exempel för att illustrera vad jag menar:
- Skall vi ägna oss åt varumärkesrätt? Det beror på. Om två eller flera företag kivas inbördes om vem som har "rätten" till ett visst varumärke är det inte någon människas problem. Låt då företagen lösa sina konflikter inbördes. Varumärkena är till för att hjälpa konsumenterna, de enskilda människorna, hitta rätt på marknaden. Men om konflikterna utvidgas, och företagen börjar se också konsumenterna som fientliga aktörer, då måste vi ingripa. Den som utan betalning bloggar om ett företag och dess produkter skall aldrig själv hindras från att nämna olika varumärken i vare sig positiva eller negativa ordalag.
- Skall vi ägna oss åt upphovsrätt? Igen, så länge lagen bara används som slagträ förlagen emellan, så är den inte vårt problem, men i och med att den hindrar också privat fildelning så blir den vårt problem, och då löser vi det utan hänsyn till förlagens "behov" (inget behov går före den enskilda människans).
- Skall vi ägna oss åt patenträtt? Det här känns något mer långsökt, eftersom patent i princip bara har betydelse för den som yrkesmässigt utnyttjar en uppfinning i sin näringsverksamhet. Vi kan dock se att patentsystemet har långtgående konsekvenser också för enskilda människor som exempelvis vill köpa en mobiltelefon med vissa funktioner eller som behöver medicin mot en livshotande sjukdom. Medan varumärken och upphovsrätt i huvudsak handlar om vem som får saluföra en viss produkt eller tjänst, så avgör patenträtten i praktiken huruvida produkten eller tjänsten alls får existera på marknaden. Alltså bör vi granska patentsystemet och försöka hitta lösningar på de problem som systemet förorsakar, lösningar som utgår från den enskilda människans perspektiv och behov.
- Skall vi ägna oss åt medborgarrätt? Svaret kan tyckas självklart; medborgare är per definition enskilda människor (men det finns förstås enskilda människor som inte är medborgare i vårt land, eller ens i något land överhuvudtaget). Statens syfte är att betjäna människorna, och i det ingår att respektera deras grundläggande rättigheter.
Det finns förstås frågor som rör enskilda människor men som samtidigt är fördelningspolitiska; dit hör alla frågor om skatter och bidrag som enskilda betalar respektive erhåller. Eftersom det finns människor på båda "sidor" i dessa frågor kan vi inte ta ställning för den ena sidan mot den andra, utan då måste vi ställa oss utanför problemet. Vi förnekar inte att problemet existerar, men vi kan inte med det väljarstöd vi skaffat oss ta ställning för en grupp människor mot en annan.
Stämmer min kategorisering av frågorna med det principprogram som partiet har utvecklat under sin korta hittillsvarande existens? Jag tror att jag har fått med allt; risken är snarast att jag har fått med för mycket, och i så fall får vi väl komplettera bilden med ytterligare avgränsningar.
Sådär, nu har grytan kokat över på spisen snarare än "kokat ned till" två meningar, men om vi är överens om innebörden i dessa meningar så kanske det blir lättare att formulera dem?