Per Sundström: Kurzweil knäpp? Eccentrisk kanske, men förefaller inte knäpp. Om man enbart ser till hans slutsatser, kanske han förefaller alltför fanatisk för att ta på allvar, men om man läser hans böcker ("the singularity is near" t ex) är det svårt att hitta fel i argumentationen. Men det är ju också tydligt att framtidsspekulation alltid är en mycket vansklig sak, och att vi kanske inte bör vänta oss att allt händer exakt som han förutspår.
Tveksamt dock om nationell politik, i Sverige eller något annat land, är redo för seriös transhumanism år 2020. Vi är lite för konservativa för det. Troligen kommer "singulariteten" att eventuellt hända och först 30 år senare kommer politiken att catcha upp. Vi ser ju nu hur bra den (miss)lyckades med att hålla takt med internet.
Slående också hur föråldrade våra vänster/höger-ideologier förefaller vara, och vilket smalt spektrum av frågor de är fokuserade på. Vi omger oss med illusionen att vi kan totalstyra och skapa ett samhälle från toppen till botten (eller tvärtom om man så vill) där alla processer är som folk vill ha dem. Men teknologiska och naturliga processer, och samhällets inneboende kapacitet, visar ju att så inte är fallet. Bör vi överge iden om ett kontrollerbart, helhetsplanerat samhälle och istället fokusera på demokratiskt styrda punktinsatser avsedda att avstyra katastrofer och stora problem?
Sedan vill jag påpeka till Per återigen: "...ersätta mänskligheten på den här planeten när vi dött ut. Har vi verkligen rätt att göra det valet?" Detta visar en metafysisk tro på någon sorts "naturlig" ordning för universum där människan är artificiell. Människans mål bör vara att maximera sin egen överlevnad och sprida sig så långt som möjligt som art, och gradvis expandera sina förmågor. Något annat mål för civilisationen, som strider mot detta, kan jag inte förstå.
Per Sundström: Kurzweil knäpp? Eccentrisk kanske, men förefaller inte knäpp. Om man enbart ser till hans slutsatser, kanske han förefaller alltför fanatisk för att ta på allvar, men om man läser hans böcker ("the singularity is near" t ex) är det svårt att hitta fel i argumentationen. Men det är ju också tydligt att framtidsspekulation alltid är en mycket vansklig sak, och att vi kanske inte bör vänta oss att allt händer exakt som han förutspår.
Tveksamt dock om nationell politik, i Sverige eller något annat land, är redo för seriös transhumanism år 2020. Vi är lite för konservativa för det. Troligen kommer "singulariteten" att eventuellt hända och först 30 år senare kommer politiken att catcha upp. Vi ser ju nu hur bra den (miss)lyckades med att hålla takt med internet.
Slående också hur föråldrade våra vänster/höger-ideologier förefaller vara, och vilket smalt spektrum av frågor de är fokuserade på. Vi omger oss med illusionen att vi kan totalstyra och skapa ett samhälle från toppen till botten (eller tvärtom om man så vill) där alla processer är som folk vill ha dem. Men teknologiska och naturliga processer, och samhällets inneboende kapacitet, visar ju att så inte är fallet. Bör vi överge iden om ett kontrollerbart, helhetsplanerat samhälle och istället fokusera på demokratiskt styrda punktinsatser avsedda att avstyra katastrofer och stora problem?
Sedan vill jag påpeka till Per återigen: "...ersätta mänskligheten på den här planeten när vi dött ut. Har vi verkligen rätt att göra det valet?" Detta visar en metafysisk tro på någon sorts "naturlig" ordning för universum där människan är artificiell. Människans mål bör vara att maximera sin egen överlevnad och sprida sig så långt som möjligt som art, och gradvis expandera sina förmågor. Något annat mål för civilisationen, som strider mot detta, kan jag inte förstå.