Jag citerar viktualiebrodern från tidigare kommentarsfält:
"Jag ser inte en politik för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel som teknikfientlig, utan som en rationell försiktighetsåtgärd inför en (för mig) fullt möjlig /.../ avkomplexifiering av samhället"
Teknologi är, precis som allting annat, verktyg för att uppnå vissa mål. Om man vill ha anonyma betalningar finns teknologin kontanter som tillåter oss en förhållandevis hög grad av informationskontroll på individnivå i jämförelse med andra betalningsmedel. Kanske vill man däremot inte ha anonyma betalningar. Då kan man söka sig till tekniska medel med lägre grad av informationskontroll på individnivå, till exempel Simons system som lägger informationskontrollen hos staten istället. Eller MiNis systems om lägger informationskontrollen hos en kommersiell mellanhand.
När vi argumenterar yttrandefrihetsfrågor i partiet (eller egentligen när de argumenterat yttrandefrihetsfrågor i Piratenpartei i Tyskland) har de fört fram argumentet att alla tekniska spärrar kan brytas - någon kommer alltid få tag på datan oavsett hur höga säkerhetsspärrarna är, hur stort skyddspådrag man gör eller hur svåra straffen är (efter att ha varit i kontakt med CCC har jag absolut inga skäl att betvivla detta). Det gäller inte bara nationella, statligt införda censursystem, förstås, utan även betalningsdata eller bankdata.
Jag tycker det är bra att Simon tar upp diskussionen om privatliv som någonting vi har inte bara gentemot staten utan också gentemot privata aktörer. Däremot måste vi inse att privata aktörer inte rimligtvis heller borde begränsas till att bara innebära kommersiella aktörer gentemot vilka vi agerar kunder. Privata aktörer kan också vara privatpersoner.
Det som spelar roll är /vem som har makten över informationsflödena/. Jag vill ha makten över mina informationsflöden. Elektroniska betalningssätt ger mig lägre och sämre möjlighet att få/bibehålla makt över mina informationsflöden än kontantbetalningar. Att säga så är inte att vara teknikfientlig, utan att inse teknikens begränsningar. Jag har blivit (ofrivilligt) av med kontanter tillräckligt ofta för att inse att kontanter är besvärliga bara genom sin förgänglighet. Å andra sidan kan man ju tänka sig att kontanternas flyktiga natur passar väl in i realtidssamhället :P
Jag citerar viktualiebrodern från tidigare kommentarsfält:
"Jag ser inte en politik för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel som teknikfientlig, utan som en rationell försiktighetsåtgärd inför en (för mig) fullt möjlig /.../ avkomplexifiering av samhället"
Teknologi är, precis som allting annat, verktyg för att uppnå vissa mål. Om man vill ha anonyma betalningar finns teknologin kontanter som tillåter oss en förhållandevis hög grad av informationskontroll på individnivå i jämförelse med andra betalningsmedel. Kanske vill man däremot inte ha anonyma betalningar. Då kan man söka sig till tekniska medel med lägre grad av informationskontroll på individnivå, till exempel Simons system som lägger informationskontrollen hos staten istället. Eller MiNis systems om lägger informationskontrollen hos en kommersiell mellanhand.
När vi argumenterar yttrandefrihetsfrågor i partiet (eller egentligen när de argumenterat yttrandefrihetsfrågor i Piratenpartei i Tyskland) har de fört fram argumentet att alla tekniska spärrar kan brytas - någon kommer alltid få tag på datan oavsett hur höga säkerhetsspärrarna är, hur stort skyddspådrag man gör eller hur svåra straffen är (efter att ha varit i kontakt med CCC har jag absolut inga skäl att betvivla detta). Det gäller inte bara nationella, statligt införda censursystem, förstås, utan även betalningsdata eller bankdata.
Jag tycker det är bra att Simon tar upp diskussionen om privatliv som någonting vi har inte bara gentemot staten utan också gentemot privata aktörer. Däremot måste vi inse att privata aktörer inte rimligtvis heller borde begränsas till att bara innebära kommersiella aktörer gentemot vilka vi agerar kunder. Privata aktörer kan också vara privatpersoner.
Det som spelar roll är /vem som har makten över informationsflödena/. Jag vill ha makten över mina informationsflöden. Elektroniska betalningssätt ger mig lägre och sämre möjlighet att få/bibehålla makt över mina informationsflöden än kontantbetalningar. Att säga så är inte att vara teknikfientlig, utan att inse teknikens begränsningar. Jag har blivit (ofrivilligt) av med kontanter tillräckligt ofta för att inse att kontanter är besvärliga bara genom sin förgänglighet. Å andra sidan kan man ju tänka sig att kontanternas flyktiga natur passar väl in i realtidssamhället :P