Jag har ibland svårt för bloggar som handlar om immaterialrätt. Ibland träffar de helt rätt, som när Afro-IP rapporterade att Kenyas förfalskningsenhet beslagtagit pennor till ett värde av $300.000. Eller när IP-Tango skriver om hur varumärken är är begränsade till det produktområde de är skyddade (sant! se 6§ Varumärkeslagen). Jag brukar med nöje läsa Amlan Mohantys postningar på bloggen SpicyIP India, som den här om vikten av offentlig debatt kring lagstiftning. Det berör lite ämnet jag skrev om igår.

Idag är jag dock lite bekymrad över ett inlägg på IPKitten om fortsätta förhandlingar för gränskontroller i WCO.

Vissa minns säkert förhandlingarna om SECURE Standards i World Customs Organisation som strandade 2008. Anledningen var att de förhandlingar om gränskontroller för att bekämpa immaterialrättsintrång upptäcktes av utvecklingsländer som mobiliserade experter inom organisationer och skapade tryck för att fortsätta utreda om standardena verkligen var säkra, nödvändiga och bra.

Konsekvensen av att förhandlingarna i WCO gick trögare och trögare blev ACTA-initiativet. Genom att samla enbart likasinnade länder i en liten klick kunde man nu se till att... Ja, vadå?

Sydkoreas kommunikationsdepartement har, i ett överraskande slag för privatlivet, beslutat att Facebook inte får tillhandahålla tjänster i Sydkorea eftersom de kränker medborgares rätt till integritet.

Jag höjde lite på ögonbrynen när jag läste det. När jag besökte Korea tidigare i höstas höjde ungdomarna där likaledes på ögonbrynen när jag inte förstod hur en myndighet kunde kräva hemadress, fullständigt namn och personnummer för att användaren ska tillåtas delta i ett socialt nätverk (för att stoppa cybermobbingen, så klart!).

Bloggande, socialt nätverkande, mikrobloggande eller allmänt web2.0-engagemang kräver i Korea att man till hemsideunderhållaren uppger sina persondata så att dessa sedan kan lämnas till myndigheter. YouTube är ett företag som av den anledningen helt blockerat koreanska internetanvändares möjligheter att lägga ut innehåll. Men det finns möjligheter att ta sig runt spärrarna. Jag tror att den här bloggen är ett exempel på matnyttiga tips för användandesugna koreaner.

Eftersom jag var så förvånad skrev jag till professor Keechang Kim från South Korea University, som också ägnat sig åt att bekämpa koreanska offentliga(!) institutioners lock-in på Microsoft, och frågade. Han svarade (översatt av mig):

Tidigare under hösten var jag i Seoul, Sydkorea. Jag var inbjuden av två representanter för den koreanska organisationen IPLeft för att prata om möjligheterna att starta ett Piratparti i Sydkorea, vilken roll vi spelar i Europaparlamentet och utsikterna för parlamentarisk piratpolitik i Asien överlag.

Korea är ganska annorlunda från Europa. Real name registration (att uppge sitt riktiga namn, personnummer och hemadress) när man ska ladda upp innehåll på en webbportal är obligatoriskt. I Europa är det närmsta exemplet jag kan komma och tänka på det ungerska förslaget för obligatorisk bloggregistrering (visserligen inte en ny debatt och numera med barnlämplighetsregistrerande avart i Tyskland).

Och medans Korea, likt Japan, har separerat infrastrukturägande från tjänstetillhandahållande på ett mycket bra sätt med hjälp av regeringsstyrda licenser och dessutom har en av världens bästa bredbandstäckningar, har telekommyndigheten inga problem med att förbjuda olicensierade VoIP-aktörer.

In a somewhat surprising move for privacy, the Korean authority of communications has decided that Facebook is not allowed to operate on Korean soil because of the privacy infringements anticipated for Korean users.

I raised an eyebrow when I read it. Having visited Korea earlier this autumn I remember young people of Korea similarly raising eyebrows at me when I didn't understand how a state authority could demand that users who want to put content on a website give up their home address, full name and social security number (to stop cyberbullying, of course).

In Korea blogging, social community participation, microblogging or adding content to video communities requires registration by a public authority or the website maintainer. For this reason, Youtube as a Korean phenomenon has never caught on. Some users bypass the Korean restrictions on internet participation by using foreign proxies or filter bypasses. I guess this blog exemplifies that.

Because of my surprise I wrote to professor Keechang Kim at South Korea University, one of the most prestigious centres of higher education in South Korea. He replied:

KCC is merely being ridiculous. They do not understand that Facebook does not "require" users to submit information which can point to the offline identity of a person. The only "required" information, to sign up with Facebook, is email address and it is entirely up to the email service provider how to protect the "personal" information of their email account holders.

The past week has been like a tournament of DDoS-attacks against several major enterprises involved in cutting off vital services for the Wikileaks enterprise. Simultaneously, an alternative service named OpenLeaks was initiated, as was Operation Leakspin.

A few days ago, a 16-year old was arrested in the Netherlands for having participated in the cyberattack against Wikileaks adversaries. Bruce Schneier, a sane and reasonably well-known security expert comments on these activities as being "a common type of attack, ”and not a particularly interesting one at that…It’s kids playing politics, no threat whatsoever.”

Jag har beslutat att göra upp med mitt sarkastiska förflutna och delge bloggens läsare med positiv och uppmuntrande information!

Den nederländska myndigheten med ansvar för frekvensauktioner har beslutat att vissa delar av nya frekvensauktioner ska tilldelas uppstartande företag som antas ha så låg pengastyrka att de annars inte skulle ha råd att delge allmänheten sina marknadsutvecklande innovationer. De får de sämsta frekvensbanden men det är positivt för väldigt små och små företag med stor innovationskraft som annars hade behövt gå via stora, långsamma telekomjättar för att få ut sina tjänster till allmänheten.

Europakommissionen har tillkännagivit att de vill ha 4G-nät i hela Europa senast 2013. I Sverige påbörjades spektrumauktionerna redan förra året och Teliasonera vann inte helt oväntat auktionen. Tele2, som ägs av Schibstedtgruppen (en icke föraktlig stark grupp ekonomiskt), gjorde förmodligen bra ifrån sig men tydligen inte tillräckligt. När 4G-auktionerna nu påbörjats i Spanien verkar Telefónica inte ens vara intresserade. I Frankrike kan man förvänta sig att de bästa frekvenserna knips av France Telecom. Deutsche Telekom och Vodafone favoriseras tydligen i de tyska auktionerna.

My party colleagues Isak Gerson and Simon Rosenqvist have both questioned the relevance of "privacy" to the information political debate. The argument is that privacy, being a liberal value and not in line with the idea of collaborative web 2.0, social media and new information sharing possibilities, does not properly address the new digital landscape since it is a new time, with new opportunities and therefore should not be hindered by new possibilities.

One way of preserving privacy online is of course anonymity. The issue of anonymity is not often discussed in the Swedish Pirate Party, with the exception of an old post by SM5POR on the forum on the topic of ATM machines.

Well. Good, old Telefónica SA, the world's third largest telecom operator and constant pain in the neck for telecommunications users in hispanic and portuguese countries has decided to make a deep packet inspection trial in Brazil. 10000 Telefónicas customers are getting access to new, improved services through increased user profiling. Oi!, a joint enterprise with Telefónica and Portuguese Telecoms, a mobile phone operator in Brazil, has also initiated DPI-tests with 1000 customers. If the results are fortunate they can imagine introducing the system to a wider audience.

Allting som står nedan ska tolkas som en exakt motsats av det jag tycker.

Nacka kommun tänker privatisera sina bibliotek i en frenesi av godhet och omtanke om kommunens ungdomar och deras fortsatta utbildning. Socialdemokraterna poängterar att Sveriges största bokförlag och mediakorporation, Bonniers, mycket väl kan tänkas köpa upp biblioteken i framtiden vid privatisering och att det potentiellt skulle kunna inverka skadligt på kommunens invånares tillgång till information.

You don't say?

Vidare har de studentprotester i Storbritannien som svensk media fortfarande envist låter bli att berätta om fortsatt uppröra -- militären! Studenterna är missnöjda med att avgiften för utbildning ska höjas, samtidigt som kvaliteten på undervisningen förväntas gå ned. Skottland har tidigare uttryckt missnöje med tilltaget eftersom de menar att deras tillgängliggörande av gratis utbildning på högre nivå till skottska ungdomar kan vara hotad.

Vidar Helgesen, förträfflig tyckare och representant för IDEA skriver idag på Brännpunkt om Kinas paradox med yttrandefriheten. Han menar att yttrandefrihet är en förutsättning för Kinas fortsatta utveckling.

Fredrik F Heffermehl, tillika tyckare och förträfflig, menar istället att utnämningen av Liu Xiaobo (likt förra årets utnämning av Barack Obama) är tecken på NATO-ifiering av Nobelkommittéens arbete. Han tycker att prioritet istället bör läggas på att utnämna personer som Kina inte känner sig nödgade att hetsa mot.

Liu Xiaobo har tydligen en nyckelroll för Kina.

Jag skulle annars anta att Bayer AG:s €1 000 000 000-investering (1 miljard) spelar en nyckelroll för Kina. Eller typ, deras rysk-kopierade växande stridflygsplansindustri. Eller kanske att Kina producerar världens bästa snabbtåg.