Så här på vintern är det lätt att fundera över företag och deras roll i politiken. Det är relativt klart att småföretag i politikers tankar utgör en stor del av samtidsdebatten. Också större företag utgör en ganska stor del, men kanske av lite andra skäl och framför allt med annorlunda effekter än småföretagande.

Sydkoreas kommunikationsdepartement har, i ett överraskande slag för privatlivet, beslutat att Facebook inte får tillhandahålla tjänster i Sydkorea eftersom de kränker medborgares rätt till integritet.

Politiker får inte vara politiskt inkorrekta. Att stödja civil olydnad är dock, i alla fall i Sverige, inte någonting onormalt. Vänstern gör det, Miljöpartiet gör det, LUF gör det, många socialdemokrater och moderater, även om konservativa element och SSU båda ställt sig emot företeelsen.

Vanligtvis skriver jag (inte alls), men särskilt inte om tvångsförflyttningar. Nu är dock Frankrikes företag att förpassa romer (eller zigenare) från Frankrike till Bulgarien och Rumänien så spektakulärt att det förtjänar några rader:

Italien har sparat romers fingeravtryck sedan 2008. Anledningen hävdas vara en vilja att stävja kriminalitet.

Såg ett gammalt inslag av framtidsprofeten Ray Kurzweil idag. Kort uttryckt så är hans tes att all teknologisk utveckling sker exponentiellt. Han menar vidare att om utvecklingen fortsätter så kommer vi har reverse-engineerat hjärnan och dess mjukvara till 2020.

Demokratins instrumentella värde

Detta  inlägg diskuterar demokratins instrumentella värde (dvs. dess värde för att uppnå andra värden). Detta är i sin tur en reaktion på de diskussioner som förs inom Piratpartiet om demokratins utformning inom organisationen. Känsliga läsare och naiva idealister varnas för att läsa vidare.

Jämställdhetens Sverige arbetar vidare, men vad hände egentligen med mansrollen?

Kvinnors jämställdhetssträvan har blivit så dominerande att den andra sidan av könsgränsen ofta känns bortglömd. För min egen del började jag inte reflektera över mansrollens förändring förrän jag för något år sedan läste Peter Erikssons utmärkta "På Y-fronten inget nytt". Den är för övrigt rekommenderad läsning till alla killar.

Jag skrev om kvinnor i rymden igår på Newsmill. Jag är inte helt missnöjd själv, utan tycker att jag fått med kulturella aspekter (science fiction, böcker, Star Trek) och statistiska rådata (andelen kvinnliga astronauter, rymdstyrelsens styrelse, och unga kvinnliga aspiranter på rymdfararjobbet).

Jag har haft lite svårt att kontextualisera Stockholmsprogrammet. Som jag förstår är Stockholmsprogrammet en massa målsättningar unionen ska sträva efter de kommande fem åren. Programmet ska alltså omsättas i konkreta förslag först senare. Detta anmodar några frågor: Hur har programpunkter och lagstiftning följts åt under tidigare program? Vilka huvudsakliga skillnader har funnits mellan tidigare program, och vilka skillnader bör man därför kunna vänta sig nu?

Jag frågade mig igår kväll hur man ska ställa sig till Barroso som ordförande för kommissionen.

Jag har nu utbenat lite mer av det gytter som är presidentposten i kommissionen.

Barroso representerar allt kommissionen står för, och stakar ut riktningen för kommissionens ansträngningar. Det gör emellertid också ramfördragen, men jag antar att Barroso kan pusha det framåt lite till, så att säga.