Jag skrev om kvinnor i rymden igår på Newsmill. Jag är inte helt missnöjd själv, utan tycker att jag fått med kulturella aspekter (science fiction, böcker, Star Trek) och statistiska rådata (andelen kvinnliga astronauter, rymdstyrelsens styrelse, och unga kvinnliga aspiranter på rymdfararjobbet).
Olyckligtvis verkar vissa ha tolkat det som att jag uttrycker en politisk åsikt. När jag skrev artikeln tyckte i alla fall jag själv att jag nogsamt undvek att göra politiska åtaganden. Jag beskriver läget som det är idag, och gör det i egenskap av att själv vara särdeles intresserad av just rymdfärder, science fiction och teknik. Den som lusläser artikeln kommer säkerligen märka att där finns en massa fakta, men ingen politik.
Det innebär dock inte att jag inte privat kan se behov av politiska åtgärder för att främja rymdforskningen i allmänhet, och tillgängligheten till den för kvinnor.
Vill man ha en mer omfattande kritik av t ex mängden pengar som fördelas på rymdforskning kan man läsa John-Henri Holmbergs ledare i Nova - tidskrift för science fiction #14. Säkerligen kan man säkert också utröna ett och annat genom att mer ingående titta på Rymdstyrelsens mandat, mål och budget. EU och ESA har ett samarbete som säkert kan förbättras.
Privat kan jag tycka att ESA borde satsa på att alliera sig med sin kinesiska motsvarighet i framtiden. Om man undantar det faktum att kineserna förmodligen kommer vara villiga att satsa på sin rymdforskning, skulle forskningen också underlättas storligen av att de som använder ett standardiserat måttsystem (nämligen SI-enheterna) kunde utföra arbete utan att betungas av dem som håller fast vid helt aparta, gammelmodiga system (imperial units). Tänk så mycket tid man kunde spara på att behöva konvertera varandras ritningar! Och så mycket lättare det blir att samarbeta när alla har en intuitiv känsla för måtten utan att de finns i två system! Utförandet av "Ge mig en fem cm-skruv" skulle inte behöva försenas av en tyst konvertering i huvudet på den tillfrågade.
Kanske borde Esrange också, likt Andøya Rocket Range, öppna upp sig för ungdomsläger. De är Europas näst nordligaste raketbas, med något annorlunda förhållanden än den kustbelägna ARR.
Galileo-projektet borde påskyndas och slutföras. Ariane-projektet behöver mer pengar. Vi behöver fler rymdingenjörsutbildningar vid landets högskolor! Trycket på Luleå TH är enormt och intagningspoängen tokigt höga. Givetvis är det bra med fortsatta satsningar på att få kvinnor att söka till landets ingenjörsutbildningar (utvecklingen går trögt). Såna här kurser borde vara obligatoriska på grundskolan. Raketkunskap och rymdforskning till folket!
Jag håller med om det mesta - tja, allt, tror jag. (I Newsmill-artikeln ställer jag mig dock frågande till påståendet om att kvinnor hade det svårt att publicera sig i sf-genren t o m 60-talet. Situationen var snarare att det fanns väldigt mycket färre kvinnor inom genren!)
En amerikansk marssond kraschade för att man blandade ihop SI och "imperal units". Esrange borde ha rymdläger. Att samarbeta mer med Kina inom rymden låter intressant. Div rymdprojekt bör få mer pengar - det som satsas på rymden är oerhört litet, i jämförelse med nästan allt annat, så litet mer kan vi kosta på oss.
Rymden ger oss en massa nytta som folk inte tycks vara medvetna om. Kommunikationsrevolutionen, t ex. Väder-, jordresurs- m fl satelliter. Datortekniken tog ett jättesprång framåt därför att NASA på 60-talet drev på utvecklingen av integrerade kretsar. Hubble och nya jordbaserade jätteteleskop ger oss helt nya insikter om allt från universums uppkomst till materiens innersta strukturer. Nya material. En massa ny grundforskning. M m.
Och snart kan vi följa Fuglesang på nya äventyr!
--Ahrvid
Lägg till ny kommentar