(del 1 av 2 i min brevserie till folkpartiets riksdagsledamöter)

Kära ledamot från folkpartiet.

Just nu håller du tillsammans med regeringen på att överimplementera IPRED2 med mål att Antipiratbyrån ska få jaga mig och en stor del av min generation. Ni har säkert fått höra att det bara är en liten klick ungdomar, kanske några tusen, som på allvar laddar upp film och musik. Detta stämmer inte. Vi är många, många fler.

Jag är en av dem som fildelar i vad man tänker sig som "stor" skala, och vi är inte tusen eller tvåtusen ungdomar. Till skillnad från 2000-talets början så laddar de flesta fildelare både upp och ned idag. Detta är viktigt att förstå; att ladda ner är att ladda upp. Av Pirate Bays 24 miljoner anslutna så laddar nästan 10 miljoner endast upp. Det må så vara att detta inte är endast svenska användare, men applicera samma förhållanden på den miljon svenskar som fildelar och pratet om några få tusen uppladdare ter sig plötsligt löjeväckande.

Jag är varken snattare eller nihilistisk samhällsparasit. Jag är en hyfsat respektabel student, ostraffad, med respekt inför lag och ordning. Jag studerar flitigt och kastar skräp i papperskorgar. Jag drömmer om att få jobba med skolfrågor, att bli politiker och att skriva en bok. Att så smpningom träffa en trevlig tjej och uppfostra en familj.

Samtidigt är jag alltså en storskalig fildelare. På min hårddisk har jag, med en hel del hårt arbete, samlat ihop en respektabel samling med ett hundratal kvalitétsfilmer. Mina köpta DVD-skivor i hyllan har jag ersatt med digitala kopior, och kommer snart slänga dem. Jag har varken TV eller stereo i min lägenhet, så att behålla dem vore meningslöst. Enligt de argument som förs fram i debatten har denna filmsamling lett till att kreatörer över fått lida och förlorat sin inkomst.

Fattigdom (jag är student) är i sig ett dåligt argument att bryta mot lagen. Fast, om jag ändå inte har några pengar att lägga ut på att köpa skivorna och filmerna - hur skadas då någon av att jag laddar ner dem?

Även om jag prioriterat om, lagt mindre pengar på böcker (kurslitteratur, science fiction, fantasy samt intressant samhällslitteratur som "I trygghetsnarkomanernas land" - den rekommenderas!) och mat, hade det gynnat kreatörerna? Hade jag lagt pengarna på filmer istället för böcker hade väl författare och matvaruhandlare fått mindre inkomster?

Faktum är att själva nedladdningen - distributionen av musik, film, spel - är helt kostnadsfri. Att därför inte låta alla medborgare fritt dela material mellan sig ter sig som ett slöseri. Upphovsrätten som den ser ut idag slutar här vara en rättighet utan blir istället en inskränkning av äganderätten - en ineffektiv metod att försöka skapa en brist på vissa varor. Det kanske kunde fungerat väl för 80 år sedan, men med dagens blixtsnabba kopiering har rätten istället blivit ett hot och en belastning.

Hur ska kreatörerna då få in pengar för att kunna fortsätta skapa film och musik? Här har vi rimligen två sätt att lösa problemet, antingen gå in och sponsra kulturproducenterna, som vi gör i så mycket annat, eller låta marknaden styra. Det sistnämnda sker redan idag i och med att producenter finner nya sätt att tjäna pengar på produkter. Exempel är livekonserter, fanklubbar som köper extramaterial för att stödja artisterna etc.

Det är dessa lösningar som ni behöver diskutera. Inte hur ni ska försöka stoppa fildelningen. Internet innebär per definition fildelning. En mycket stor del av all trafik består av den så kallade illegala fildelningen. När minneutrymmet på USB-minnen och mobiltelefoner växer i dagens takt kommer dessutom fildelningen snart vara lika omfattande utanför internet som på internet, men helt utan möjlighet till reglering.

Försöker ni stoppa fildelningen kommer ni tvinga den under jorden och slå isönder det öppna nätet. Detta nät kommer istället tvingas krypteras ned och fildelarna kommer fortsätta fildela anonymt. Samtidigt skapar man infrastruktur för grov brottslighet och pedofiler som behöver välkända och enkla anonymiseringslösningar.

Det måste diskuteras hur man förändrar upphovsrätten så den åter igen står i samklang med medborgarna, blir effektiv och återfår sin numera förlorade respekt. Kanske behöver den helt göras om för att passa det framväxande informationssamhället. Detta är dock en fråga för framtiden. Dagens politiker behöver bara ta ställning i en fråga - att inte driva igenom IPRED och ge Antipiratbyrån möjlighet att skicka hotbrev till hundratusentals människor.

Tack för din tid,

Simon Rosenqvist,
en väldigt liten del av en väldigt stor, snart inte bara kriminaliserad utan även jagad och utpressad, ungdomsgeneration.