Jag gick i en anti-krigsdemonstration i helgen. I Göteborg (av alla ställen), lyckades fint kombinera den med en demonstration mot övervakningssamhället som anordnades av Piratpartiet och Ung Pirat i Göteborg, bara någon timme innan.
Krigsdemonstrationen blev runt 4000 personer stor, enligt Anders Svensson. Som markering mot vad som måste betecknas som slakt vid det här laget var det kraftfullt. Men allt annat än kärnfullt: slagorden var "Leve Palestina" (det kan jag leva med), "Israel mördare" (det kan jag också leva med) samt "Allah akbar".
Jag accepterar att Hamas är en religiös rörelse. Jag accepterar att det palestinska folket valde dem i demokratiska val och tycker det är fult av omvärlden att inte godkänna valet. Jag tycker inte man ska skjuta eller på annat sätt ta av daga väljarkåren, eller förstöra deras sjukhus och skolor för att de röstat på Hamas, lika lite som man ska skjuta dem som röstar på Kristdemokraterna. Dåligt omdöme meriterar inte dödsstraff. Men det innebär inte att jag i ett demonstrationståg vill uttrycka något som kan misstolkas som att jag delar Hamas religiösa värderingar. Det gör jag inte.
Över huvud taget tycker jag det är knepigt med slagord på arabiska, men så kan jag ju inte språket heller.
Eftersom man på flera orter planerar vidare aktioner nästa helg, hoppas jag att i alla fall "allah akbar" hinner falla ur repertoaren tills dess.
I övrigt skriver Oscar Swartz klokt om bombningarna: I kloka resonemang ingår ... att ta hänsyn till de effekter som visst agerande [läs: bombningar av Gaza] leder till, oavsett hur "rättfärdigt" detta agerande är eller vems odefinierbara "skuld" något är. Kloka resonemang är resultatorienterade.
Och senare i kommentarerna: Den kloke frågar sig om det är fler eller färre som vill utplåna Israel efter detta.
Risken med bombningarna är, ironiskt och helt mot deras syfte, att Hamas får ett mycket starkare stöd nu än vad de haft tidigare. Hamas är, som vänsteraktivister gärna påpekar, inte bara en militär falang, utan också en politisk och en social. Den sociala falangen av Hamas kommer ha anledning att vara mycket aktiv när spillrorna ska plockas ihop då bombningarna är över.
Dessutom är det förstås inte bara Israel som rättfärdigar fortsatt våld med självförsvar eller hämnd. Palestinierna har bara så många fler att hämnas. -__-
Bra inlägg, som vanligt. Jag tycker det är ganska tragiskt i största allmänhet hur vi människor väljer att trappa upp aggression både i privata och officiella sammanhang, trots att vi vet att det sällan leder till en tillfredsställande lösning. Visst, ibland går det att skaffa sig fördelar genom att visa styrka och hänsynslöshet och ibland är det den som är mest envis eller mest retorisk som får rätt. Men i det långa loppet -- särskilt i utdragna konflikter, och särskilt när omvärldens värderingar inte längre allmänt omfattar "makt är rätt" så som förr i historien var fallet (alla nuvarande fredliga nationer är ju mer eller mindre "rättfärdigt" grundade på blod och död och förintelse) -- är det väl oftast bättre att försöka nå en överenskommelse än att försöka slå ner en motståndare som helt enkelt inte ger upp. Vilket för övrigt gäller bägge (eller alla) sidor, även om den ena är mycket mäktigare än den andra.
Var det inte jag som tipsade om Oscars inlägg förresten? ;)
Det går inte att få bort spontana talkörer. Religiösa talkörer ingick/ingår inte i demonstrationens officiella talkörer. Det går att välja att gå i en del av tåget där vänstern dominerar och då slipper man höra religiösa talkörer.
Lägg till ny kommentar