En till piratpolitiska spörsmål helt orelaterad fråga som trots det står mig nära är abort och framför allt rätten till abort. Två nyligen uppmärksammade fall i Sverige är kvinnan som gjorde abort på grund av fel kön på fostret, och det fall där en nioårig flicka gjorde abort efter en våldtäkt.

Sverige är ett av 58 länder där abort är fritt tillgänglig så fort kvinnan ber om det. Brasilien är ett av 69 länder där abort är tillgängligt i stort sett bara om kvinnan blivit våldtagen eller om kvinnans liv är i fara om hon slutför graviditeten.

Abortmotstånd har klart religiösa övertoner. I Brasilien var det en katolsk biskop som ville exkommunicera flickan som genomgått aborten, i Sverige är det Göran Hägglund som går i taket (jämförelsen kan vara lite orättvis, eftersom det också ingår i hans uppgifter som socialminister att representera hela regeringskoalitionens åsikter - visserligen snarare skrämmande än tvärtom).

Den här kartan visar hur abortlagstiftning är spridd i världen efter restriktionsgrad. Sverige håller sällskap med större delen av västvärlden, samt de stater som i någon mån har en historia av att försöka slå ifrån sig, eller utrota, religion. När religionens inflytande minskar är det helt enkelt inte relevant att inte låta kvinnan själv bestämma.

I EU har Irland, Malta, Polen, Spanien, Storbritannien och Finland mer restriktiv lagstiftning än att kvinnan själv får bestämma. I det djupt katolska Irland gäller i princip samma villkor som Brasilien. I Polen, likaledes djupt katolskt, tillåts abort om det finns risk för kvinnans hälsa med fullföljande. I Spanien, tidigare med tillåten abort om det riskerar moderns psykiska hälsa finns sedan 2004 planer på uppluckring, så att kvinnor själva får bestämma upp till 12 eller 13 veckan. Storbritannien och Finland tillåter i princip alla aborter, men kräver läkares tillstånd.

Skiljelinjen i frågan verkar, både europeiskt och globalt, stå mellan de länder där religion har en avsevärd påverkan på lagstiftningen i landet, och de länder där den inte har det.

Men trots den ganska frihetliga (sekulära?) abortlagstiftningen i merparten av europeiska unionens medlemländer, har EU en splittrad syn i frågan. Europeiska ledare vågar inte ta ställning för någon enhetlig rätt till kvinnor att, i alla fall under lag, utöva självbestämmande. Inom ramen för FN-organet UNIFEM:s verksamhet är kvinnors rätt till sin egen kropp, i denna fråga, inte ens på agendan. Befolkningsorganet UNFPA lider av att deras (hårt kritiserade) inblandning i abortfrågan sammanförs med familjeplanering, istället för någon form av rätt för kvinnor att bestämma vad som händer med dem.

Torbjörn Tennsjö försvarar rätten att välja kön på sitt barn på Newsmill. Han menar bland annat att möjligheten redan finns, till och med innan konceptionen, och att det snuddar på larvigt att försöka reglera bort den. Frågan är om det ens är rimligt att försöka motivera grunderna på vilka kvinnan önskar abortera fostret. Rimligtvis är det upp till kvinnan. Om man nu ska tro Ja till livets påstående att kvinnor är mer restriktiva till aborter än män, torde det inte föreligga särskilda anledningar att tro att kvinnor inte gör de val som är bäst för dem själva.

Och mot bakgrund av läget i Europa idag, finns all anledning att stödja Carina Häggs uppmaning till regeringen inför svenska ordförandeskapet i höst, att då som ett land som stödjer kvinnors fria vilja driva frågan mot ett europeiskt enande.