Sände nyligen in en artikel till Liberala studenters E-tidning "Studentliberalen". Längd är 2500 tecken, inklusive blanksteg, ämne är Studentkåren i kunskapssamhället. Texten är postad i sin helhet nedan.

Studentkårerna är mer än ett fackförbund

Konflikten om kårobligatoriet närmar sig sitt slut. Debatten har ofta varit fixerad vid dels vikten av föreningsfrihet, dels vikten av ett starkt studentinflytande. Dessa frågor är viktiga och centrala, men samtidigt finns det faror med ett ensidigt fokus på kåren ur ett förenings- och studentperspektiv. Risken är att man får en diskurs där studentkårerna endast beskrivs i termer av ideella fackföreningar för studenter, och glömmer att de även är en viktig del av högskolans och universitetens utveckling.

Kommunikationstekniska framsteg förändrar idag hur vi sprider och tillägnar oss kunskap. Exempelvis rör vi oss mot en kommande massdigitalisering och spridning av kurslitteratur. Två problem har tidigare hindrat en sådan utveckling. Dels är datorer klumpiga ersättare för böcker, både i vikt och storlek, och att skriva ut digitaliserat material är ofta lika dyrt som att köpa litteraturen i bokform. Dels har datorskärmens ljus sitt ursprung bakom texten, vilket gör den obehaglig att läsa från. Båda dessa problem löses nu genom elektroniska portabla lässkärmar som är enkla att bära med sig samtidigt som de reflekterar ljus likt papper.

Den tekniska utvecklingen förändrar villkoren för lärande och kunskapsproduktion. Samtidigt som mängden kunskapskällor i form av tillgänglig referenslitteratur och globala lexikon, som Wikipedia, ökar kraftigt, påverkas också universitetens roll och arbete. Detta sker exempelvis genom ett skiftat fokus från föreläsaren som kunskapskommunikatör till rollen som pedagog och handledare i inlärningen.

Studenter och studentkårerna har i allmänhet en mer positiv syn på utveckling och innovation inom högskola och universitet, både på grund av en institutionell tröghet hos de senare, samt på grund av generationsskillnader i synen på information och ny teknik.Kårerna kan här verka som en progressiv kraft och driva på viktiga förändringar, såsom att göra universitetens kunskapsproduktion och föreläsningar tillgängliga online, arbeta för en fortsatt utveckling av undervisningsmetoder, och effektivisera administration med öppna format och ökad transparens.

De traditionsbundna universiteten och högskolorna riskerar att stå handlingsförlamade inför de närmsta årens förändringar. Det krävs en syn på studentkårerna som en positiv kraft för utvecklingen av den högre utbildningen – och som mer än endast ett fackförbund.