För bekvämlighetens skull har jag strukturerat inlägget som följer: Bakgrund, byråkratisk utveckling senaste året, och vad som behöver hända nu för att situationen ska klaras upp så snart som möjligt.
Anvazher på Twitter påminde mig igår försiktigt om att jag borde skriva om Lissabonsituationen. Om ungefär tre veckor kommer det fattas ett beslut som avgör hela min framtid, så det kanske börjar bli dags.
Bakgrunden är ungefär: Lissabonfördraget trädde i kraft 1 december 2009. Fördraget utökar parlamentets befogenheter, och utökar antalet parlamentariker från 736 till 751. Tilldelningen av platserna upphör att vara proportionellt. Antalet parlamentariker blir oförändrligt. Jämför med tidigare då antal platser per medlemsland varit direkt knutet till proportion av EU:s totala befolkning i medlemslandet, och då parlamentet utökats varje gång nya medlemsstater ansluter sig.
Sverige har fått två extra platser med det nya systemet. Jens Nilsson från Socialdemokraterna och jag, Amelia Andersdotter från Piratpartiet. Vi har väntat i ungefär nio månader på att få tillträda. Jag får i snitt tre frågor i veckan sedan december 2009 om när jag får börja representera dem som de vill att jag ska göra.
Det här har hänt följande året:
- De europeiska institutionerna parlamentet och konsiliet har behövt göra nya övergångsregler (en samling dokument som beskriver hur övergången från det gamla fördraget till det nya ska ske). De gamla protokollen var nämligen gjorda för perioden 2004-2009, inte för 2009-2014. Det tog lite tid för dem att förhandla fram de nya reglerna, men parlamentet klubbade igenom sitt förslag till protokoll 5 maj 2010. Konsiliet godkände sedan förslaget i juni, och övergångsreglerna formaliserades 24 juni 2010.
- Eftersom det nu finns övergångsregler har ordförandekonferensen i parlamentet befogenheten att besluta på en gång om Lissabon-MEParna får tillträda som observatörer eller inte. De kan besluta precis när ett tillträdande kan ske, eller om beslutet ska läggas på is. Konferensen väntas äga rum 8 september 2010. Ordförandekonferensen är ett administrativt organ i parlamentet bestående av parlamentets president, politiska gruppers presidenter och administrativ personal.
- Alla Lissabon-MEPar om de franska (som ännu inte är utsedda) skulle kunna bli observatörer från och med 9 september! Vi behöver bara ett "ja!" till detta från ordförandekonferensen.
- Alla nationella parlament, inklusive riksdagen, behöver dock också godkänna övergångsreglerna innan Lissabon-MEParna kan bli fullfjädrade MEPar med alla befogenheter som hör till. Tills alla medlemsstaters folkvalda församlingar godkänt övergångsreglerna blir jag och mina kollegor bara observatörer. Om de nationella parlamenten agerar snabbt, kommer mina väljare och mina kollegors väljare att bli representerade fullt ut från och med 1 december 2010.
Detta måste ske i framtiden för vidare framsteg:
- Ordförandekonferensen måste tillfrågas att tillåta snarast möjliga tillträdande (en sån alliteration!) av de nya parlamentarikerna under sitt möte i Strasbourg.
- Nationella parlament måste tillfrågas godkänna de nya övergångsreglerna så snart som möjligt för att jag och mina kollegor ska kunna arbeta demokratiskt fullt ut så som vi valts att göra.
- Skulle man råka vara fransman är man i en speciell situation. Den franske presidenten Nicolas Sarkoszy förslog nämligen i december förra året att Frankrike skulle skicka en socialistisk och en konservativ parlamentariker från franska parlamentet till Europaparlamentet. De franska gröna blev upprörda eftersom valresultatet, tolkat proportionerligt, innebar en grön och en konservativ MEP. Tillsammans med socialisterna har de gröna minoritetsblockerat Sarkoszys förslag sedan januari 2010, och ännu syns ingen lösning vid horisonten. En snabbare lösning på Frankrikes inrikesproblem kan alltså rädda den europeiska demokratin.
tack för att du delar med dig, har undrat vad som hänt med situationen.
Lägg till ny kommentar